Warren Zevon död

Så har ännu en av dom stora giganterna bitit i gräset.
Warren Zevon blev inte 60 än gång. Han dog i lungcancer och nyheten om hans död blev en 4 cm enspaltare på ”nöjet” i GP, ett sparsmakat eftermäle, men som den rockens lakoniker han var skulle han förmodligen ha uppskattat ironin.
Jag såg honom någon gång runt 87-88. Då kröp jag (bra på lyset) och min dåvarande hustru ut ur taxin och in på Kåren och där stod han och sjöng sina sånger om sina kompisar boxarna, legoknektarna och knarkarna (för en samlig urtråkiga studenter).
Han sjöng om olycklig kärlek och så, trots att hans fru var med i bandet.
The Wind – Andhämtningen är den senaste…förlåt sista cd:n vi får höra med honom (den släpps med sedvanlig kommersiell fingertoppskänsla i samband med hans död, vi snackar vinstmaximering, det är ju så synd om skivbolagen nu när folk bränner hemma).
”The Wind” är en ojämn men bitvis briljiant historia med Ry Cooder, Bruce Springsteen
och Billy Bob Thornton runt sjukhussängen, och inspelad med syrgasflaskan på standby,
och man kan bokstavligen (jag skojar inte) höra flåset ta slut på sista spåret.
”Gets a little lonely folks if you know what I mean,
I’m looking for a woman with low self-esteem” …Bara en sån sak

Martin Theorin