Tillbaka till startsidan

 

PREMIÄR FREDAG 3/11
19.00 PÅ KONSTEPIDEMIN, BLÅ HUSET




ROVDJURSKVINNAN OCH KYCKLINGMANNEN

"Som alltid hos Martin Theorin får vi möta ett gäng lite vridna, nästan hotfulla typer – som man ändå på ett obehagligt eller lustigt sätt kan känna igen sig i. Jag är mycket svag för Conny Hoberg och hans sätt att spela sin roll: som en listig djävul – slug, ömklig, sentimental och skoningslös. Texten som störtar ut ur hans mun är en blandning av Kurt Olsson och Samuel Beckett. Publikfriande och litterär på en och samma gång."

"Texten är så sprudlande vitsig att man tillslut nästan kräks av utmattning. Och ändå skrattar man. Eller ler, åtminstone. Den monomana samhällssatiren är också liksom gammal och unken – och framstår som en satir på sig själv. Och det är väl just det som är meningen. Utopiernas tid är förbi. Och den politiska teaterns. Men det är alltid lika spännande att se vad Martin Theorin kokat ihop."

-Kajsa Öberg Lindsten, Nättidningen Alba 4/11 2006


"En pugilist är en man som ägnar sig åt att sköta sin kropp på ett självbespeglande sätt som endast kan konkurrera med skönhetsmissarnas och mannekängernas. Då kan han lätt drabbas av den bögnoja och det kvinnoförakt som den här pjäsen ger uttryck för. (Se pjäsens titel!)"

"Conny Hoberg. Han bjuder på ännu en av sina groteska snedseglare, iförd långkalsonger med ett gällivarehäng som lämnar halva rumpan bar."

"Drastiska formuleringar som framkallar mycket skratt liksom många vänsterpolitiska utfall, så mycket roligare att få kasta ur sig nu, när politiken har bytt fot och man slipper kacka i eget bo, kan inte dölja att pjäsen till slut är en tragedi. Precis som i Glasmenageriet misslyckas det välvilliga försöket att sammanföra de två."

-Åke S Pettersson, Nättidningen Alba 4/11 2006


Din pjäs hänger kvar. Vad bra det var!
Jätteglad och uppfylld efteråt. Du skriver kul, rappt och jättebra.
Pappan var strålande. Han hade verkligen hela spektrat.
Tack för att jag fick komma till en väldigt inspirerande kväll!
Allt gott!

My, SMS 13.58 13/11 2006

PUGILIST INFRIAR FÖRVÄNTNINGARNA

"Det underliggande dramat fungerar överaskande bra. Anders Sanzén gör något alldeles extra av sonens roll. Christin Maroun som dottern är rörande vek i all sin blyga längtan efter kärlek, medan Mikael Lundgren ger den, över glödande kol, balanserande kompisens nördiga säkerhet ett träffsäkert ansikte."

"Bara Conny Hobergs ljuvligt felaktiga uttal av centrala begrepp, eller hans hasande över scengolvet i blekvita långkalsonger med ett gällivarehäng som halkat på tok för långt ned över rumpan, är värt biljetten.
Men föreställningens kritiska blick hämtar mycket av sin styrka ur pjäsens alltmer vidgade glapp mellan skilda tiders syn på hur begreppet demokrati egentligen skall uppfattas."

-Anders Thuresson, Bohusläningen 23/11 2006


PUGILIST SLÅR HUVUDET PÅ SPIKEN


"Christin Maroun gör ett skimrande gripande porträtt av denna unga kvinna sprickfärdig av hårt återhållen kärlekslängtan."

"Det är ögonblicket då inte bara Martin Theorins dramatik når hittils oanade höjder - detta är teaterkonst på hög nivå. Några svindlande minuter där fyra människoöden, samhällskommentar och existentiell dramatik uppgår i skön förening."

-Kristjan Saag, GT 4/11 2006


LÄTTA JABBAR PÅ TEATER PUGILIST

"Martin Theorins senaste pjäs är mer rart romantiskt än utmanande."

"Jag tror att Martin Theorins eld hör till de största i Mölndal. Men den här föreställningen blir ingen mordbrand utan mest ett rop om love, love..."

-Tomas Forser, GP 5/11 2006


"Meningen var inte att vara 'utmanande' meningen var att vara 'rart romantisk'. Något som också framgår av pressmaterial och program. Tomas Forsers recension funkar ungefär som om någon som går och kollar på Svansjön och klaga på bristen av elgittarer, eller att folk inte slänger rått kött på scenen.
Varför måste allt va så jävla tufft för, vad är det som är så bra med mordbrand?
Det andas mest osäkerhet tycker jag.

Martin Theorin, Teater Pugilist



SPELSCHEMA
Fre 3/11 Premiär
Lör 4/11
Fre 10/11
Lör 18/11
Fre 24/11
Lör 2/12
Alla föreställningarna spelas på Konstepidemin Blå huset kl 19.00.
Biljettpris 100 kr - 60 kr för studenter
Förköp Pusterviks biljetter.
Direktköp vid dörr senast 18.30.



I rollerna

Conny Hoberg - Rune
Christin Maroun - Viveka
Mikael Lundgren - Bengt Ola
Anders Sanzén - Louis


Regi

Rullstol

Producent

Musik



Tavlor


Kostym

Ljus

Koreografi

Smink

Scenografi

Dramaturg

Sufflös

Rekvisitör

Affisch



Stillbilder

Hemsidan

Trailer

Program
Martin Theorin.

SU.

Liza Ljunggren.

MTs "bergsprängare" á 495 kr + CD
Loretta Lynn The Gospel Years låt:
Have a Little Talk With Jesus.

Martin Theorins egna. (Obs äkta
handmålade!)

Skådespelarnas egna kläder.

Befintligt.

Vad som föll sig naturligt.

Skämtar du?

É du go eller?

Nu va du allt jävlitt rolig?

Skit ner day!

É du bög eller?

Collage av Martin Theorin.
Typsnitt och layouttekniska finesser
av Mathias Falk.

Mathias Falk.

Mathias Falk.

Mathias Falk.

Är det du läser just nu och det har
Martin Theorin hittat på.


VI TACKAR

GÖTEBORGS KULTURNÄMND/KULTURFÖRVALTNINGEN
GÖTEBORG OCH CO
SKIVHUGGET
MISS PRINT
SAHLGRENSKA UNIVERSITETSSJUKHUSET
MARIA LUNDBERG
FAMILJEN WIKANDERS STIFTELSE
KONSTEPIDEMIN
BILLY JOE SHAVER
FILMCENTRUM VÄST
MATHIAS FALK

SIST MEN INTE MINST ETT STORT TACK
TILL VÅR "HOVLEVERANTÖR" AV POSTERS




KLICKA PÅ EN BILD FÖR ATT LADDA HEM EN STÖRRE VERSION I ZIPPAT FORMAT


Conny Hoberg

Mikael Lundgren

Christin Maroun

Anders Sanzén

Martin Theorin
Manus & regi

Mathias Falk
Foto, layout & webb

KLICKA PÅ EN AV NEDANSTÅENDE LÄNKAR FÖR ATT SE EN FILMSNUTT

REPETITION 1
REPETITION 2
FRÅGESTUND




ROVDJURSKVINNANS CREDO

Jag skall (förhoppningsvis utan allt för mycket konstigheter och teaterjargong) att försöka förklara hur jag tänkte när jag skrev pjäsen. För det första ville jag göra något som inte var ironiskt.
Gärna roligt men inte distanserat. För det andra ville jag skildra arbetarklassen och det förlorade folkhemmet.
Varför vill ingen vara arbetare längre? Det var ofta bra människor. Men det är finare att vara knodd i Sverige år 2006 (den absolut finaste knodd-sorten är naturligtvis "restauratören", som har ett löjligt påhittat efternamn och lär oss att umgås på ett "kontinentalt vis", under tiden som han smiter från skatten, har kriminella som dörrvakter och klämmer servitriserna på pattarna. Han är den nya tidens renesainsmänniska)... En liten parantes där.
För det tredje ville jag ha en kvinna i centrum.
Varför inte?
Dom är trevliga att titta på, jag är inte lika trött på dom som på mig själv och jag får möjlighet att bevisa att jag skriver bättre kvinnoroller än dom själva.
För det fjärde ville jag göra något romantiskt. Kärleken skall man vara redo att dö för.
Varför skall allting vara gratis för? Livet är inte Metro. Så här under senkapitalismen med internetdejting och skit förbrukar vi varandra som konsumtionsvaror och vi har inte som varje självrespekterande hora ens vett att ta betalt.
Valutan skulle vara kärlek då, tycker jag.
Som ni märker är jag inte särskilt såld på tanken på människan som konsument punkt slut.
Jag är inte särskilt såld på partytält, barromantik, GHB, Paris Hilton, langos, frystorkade kvinnor med kycklingskinn som går på gym (jag får bögnoja), tatuerade morsor och privatiserade bibliotek heller.
Vilket gör mig rätt dåligt anpassad för att leva i Sverige på 2000-talet, antar jag.
Men det skiter jag i.
Jag tänker se till att 2000-talet anpassar sig efter mig... Det är det som är tanken med pjäsen.

SLUT

Ps. Just det ja! ...Den kvinnliga huvudpersonen sitter i rullstol, bara för att man skall fatta att hon blivit överkörd av systemet på mer än ett sätt. Vad som hände med arbetarklassen? Ja, den deklasserades. Dom som inte klarade av å steka en lango, dom blev terapeuter antar jag.

 

TYP - MARTIN - THEORINS - TEATRALA - COUNTRY - METAL - WHITE - TRASH - RAP

1. "Jag säger, va fan kan vi inte göra nått som är verkligt, som handlar om hur vanligt folk har det? Skippa bullshitten! Och låta det vi gör betyda något igen. Jag har en nästan religiös tilltro till konstens förmåga att påverka... Är det nån som har hört talas om Marseliäsen nån gång?"

2. "Jag vet att jag uppfattas som nån slags 'crazy motherfucker'. Va fan ska jag göra? Mina vänner uppfattar mig inte så (hoppas jag). Jag känner att jag vill sträcka ut en hand till mina konkurenter 'vi kan kramas om du vill, det är ok att vara medioker'. Kanske dom tar mig till sitt hjärta då?"

3. "Jag skriver ungefär på samma sätt som jag målar. Jag bara kör på. Jag har aldrig gått nån kurs på DI. Jag tror inte på 'litterär gestaltning' på universitetet och skit. Det är som att ha en kurs för att knulla eller slåss. Kurser är sånt som mamsen och papsen fixar in en på. Behöver man en kurs skall man nog lägga av."

4. "Jag känner mig mycket mer besläktad med Janne Josefsson eller Martha Gellhorn än med nån bakis 50+ mupp som hoppar runt i nån berättarlada i Västmanland insvept i tygremsor."

5. "Jag är en vit medelålders västerlänsk man. Det är inget problem för mig. Det borde det inte vara för nån annan heller om han/hon inte är rasist."

6. "Jag gillar att 'regissera snällt'. Demonstuket är inget för mig. Att försöka skrämma folk är kontraproduktivt, omoraliskt och pjäsen blir sämre. En del tar det här för svaghet. Tror att man är en 'pussy' och skiter i att t ex kvittera när dom hämtar ut sin lön. Eller struntar i ett handslag att man skall göra nästa pjäs tillsammans eller nått. Då ger man dom bara dåliga referenser och gör en mental anteckning att aldrig jobba med dom igen."

7. "Sverige dräller av bra skådisar. Ibland tycker jag nästan att det är lite synd om dom. Att det finns så lite bra material. Det är som om Elvis eller James Brown hade varit tvungna att sjunga 'Flottarkärlek' hela livet."

8. "Vi har en jävligt bra ensamble den här gången. Conny Hoberg, Christin Maroun bl a. All den här skiten om att regissören är så viktig. Fan, skådisarna kan nästan alltid mer. Egentligen är den häftigaste teatergrejen på varje teaterrep hur skådisarna lurar regissören, att det han/hon gör har betydelse. Fan, i slutet gör dom ju ändå bara som dom vill ändå!"

9. "Teatersvängen är lite som country och Göteborg är ungefär som Nashville. När du OK:as av teatercheferna, gör du samtidigt en överenskommelse, om att låta dig formas och bli typ Garth Brooks, Kenny Rogers. Annars om du vill gå din egen väg, då får du köra ditt eget race och bli typ David Allan Coe eller Hank III då. Det kan ju vara lite jobbigt och ensamt ibland, men du behåller din värdighet och så slipper du bli brun på tungan."

10. "Vi förväntas göra bättre grejer än Stadsteatern med en 100-del av deras budget. Shit! Dom här killarna, tjejerna och dom mittemellan, på t ex Stadsteatern... Du jobbar på en instution, du vill va pappaledig, du kan inte prata i 5 minuter utan att säga 'A-kassa' eller 'jag känner en som känner Ingmar Bergman'. Det är knappast gangsterrap eller hur? Jag menar, det spelar inte nån roll att vår budget är vad dom bränner på glödlampor och dasspapper. Vi tar dom på ren attityd typ."

11. "Att kunna skriva är en talang. Ett ansvar, en gåva av gud och jag tänker inte slösa bort den och den som står ivägen får skylla sig själv... Men i slutändan hänger allt på skådespelarna."

12. "Brukar alltid se till att skurken i mina pjäser är psykolog. De är vår tids falska präster. Dom påminner mig f ö litet om Robert Mitchum i 'Night of the hunter' fast utan hans förlösande humor och självironi. Ser f ö i GP idag 15/8 2006 att någon mördat sin 'shrink'. Det är inget jag rekommenderar. Världen behöver inte några psykologmartyrer. Det räcker med att dom kanoniserat sig själva.

Ps. Rätt skall vara rätt! Jag har träffat en trevlig o normal psykolog. Hon lät mig krita öl när hon jobbade på Klara.

13. Om något blir konstnärligt framgångsrikt, det handlar egentligen inte om hur man skriver, eller hur man regisserar. Det handlar om hur man rollbesätter. Det är det svåraste. Man måste ha koll inte bara på vad folk klarar av just nu utan även vad dom kan tänkas leverera i framtiden. Jag fattar f ö inte hur man som dramatiker/regissör kan vara så dum att man låter nån annan göra det.

14. En grej som gör skådespeleri lite speciellt, är att jag s a s "säljer" personen som gör rollen rakt av till publiken. Det finns inget "filter" i form av en CD, tavla eller bok.
Vad jag menar är att t ex om en författare är tråkig, en musiker har ett IQ på 22 så gör det inget.
För en skådespelare är det fatalt. En skådis måste vara en personlighet. Problemet är att dom flesta lägger ned så mycket tid på att låtsas va nån annan att dom inte utvecklar nån. Andens fotomodeller. Jag undviker sådana för att även om dom är bra på att visa upp grejer så finns det inget att visa upp.

15. Förmodligen kommer jag att anklagas för rasism och homofobi, i samband med den här pjäsen, eftersom folk i pjäsen säger såna saker och en del tror att jag skriver under på allt som mina rollfigurer säger. Den kritiken skiter jag ärligt talat i, jag menar om man är så dum......
Jag skildrar en ghettomentalitet. Det råkar vara ett vitt ghetto den här gången "warts and all". Att utgå ifrån att dom här människornas hat och fördommar (det finns mycket annat också) automatiskt skulle vara mindre intressanta att undersöka än nån rappare från Broklyns dito, är väl rasistiskt om nått? Rasistiskt och dumt, vilket är synonymt, i slutändan är det ju sitt eget liv man förgiftar, om man väljer att fylla det med hat, eller hur?

16. Apropå massuppfittningen att det här skulle vara någon slags feministpjäs. Det är det naturligtvis inte. Jag har skapat en huvudperson - Viveka som är en fajter. En fajter mot sitt handikapp. En fajter mot idioter som ser henne som en mindre värd människa för att hon är kvinna, handikappad och arbetarklass. Tanken att hon skulle haka på det gruppegoistiska gnäll som benämns "feminism" för att förklara sina egna tillkortakommanden är absurd... Hon är helt enkelt för stolt.

17. Farsan i pjäsen har varit varvsarbetare och för att ha råd att va hemma och ta hand om sin rullstolsbundna dotter har han fått starta eget bidrag för en telesexlinje för bögar. Kan man få en mer perfekt beskrivning, av industrisamhällets övergång till postindustriellt tjänstesamhälle?

18. Mest förnedrande repögonblick?
När jag blev utsatt för feministisk backlash, när Christin Maroun skrattade ut mig, underkände mina feministiska repliker och tvingade mig att skriva nya i realtid att ge henne under tiden hon spelade, ungefär som om hon beställde fläskkorv och potatissallad i charken i Saluhallen. Så man kan säga att jag är halvvägs feminist nu, det vill säga pussywhipped.

19. "Roligaste" missödet?
När vi filmade hela trailern med en rengöringskasett i kameran.

20. Mesta lågbudget?
När jag förklarade för skådisarna att man fick vara glad om pianot stod kvar på morgonen, när man skulle använda det i pjäsen och nån hade tagit bort hälften av tangenterna.

21. Dom i pjäsen sket i att rösta. Problemet med att välja i riksdagsvalet, för den här familjen var att sossarna har blivit ett försäkringsbolag för losers (att Moderaterna är ett investmentbolag för egoister visste redan alla, utom väljarna). Hade sossarna haft en vision och kanske Göran Johansson som partiledare. Hade dom röstat på honom hade sossarna vunnit och Viveka sluppit mardrömmar om att ligga kvarglömd "i sin egen avföring i ett eget rum" på ett privat vinstdrivet vårdhem i en samtida borgerlig frihetsvision. Till alla dom invandrare, sjukvårdsbiträden mm som röstade på Alliansen, spänn fast säkerhetsbältena. Det kommer att bli en jävligt skakig flygtur!

22. Största överraskningen?
Var när vi skulle repa pjäsens höjdpunkt/pjäsens mest intrikata scen för första gången och 2 skådisar på eget bevåg, utan att kontakta dramatikern/regissören/teaterchefen, strukit ned den kraftigt "för att det kändes som det var lite mycket upprepningar".
Scenen är nu restaurerad till nyskick.

Press 0739-304182

-Martin Theorin



Den här pjäsen handlar om familjen. Här är jag 1964 med min kusin. Det verkar inte finnas ett enda kort från min barndom där jag inte håller i antingen en påk, en pistol eller ett gevär. Men som Louis säger i pjäsen "varför har folk så svårt att förstå det roliga med att slåss för? Det är ju inte så att det saknas anledningar att bli förbannad. Eller hur? Du har ju inte frågat dig varförn ågra få ska ha så jävla mycket, medan andra knappt ska ha nått alls för?"

Mera jag 1964 utanför moster Märta i Stockholm. Så här i efterhand framstår det inte som ett mysterium att jag hamnade i obs-klass redan i 2:an. Jag har ju ett tillhygge på varenda barndomsbild. Tur att det här var innan bokstavsdiagnosernas tid. Ibland undrar jag vad som hände med mina högpresterande, välartade skolkamrater. Dom hördes liksom aldrig av. Kusin Katarina till höger från Boliden får representera det stråk av normalitet och intelligens som trots allt skär igenom familjen.

Min pappa har kopplat greppet på mig ca 1972. Han är förmodligen en av anledningarna till att jag blev dramatiker och alldeles säkert hela anledningen till att jag inte blev kriminell. Min pappa tog med mig på rättegång i London, Svansjön i Leningrad och "The importance of being ernest" på Folkteatern i GBG. Jag i min tur tog med mina klasskompisar på hans förhandlingar. Det kunde handla om sådana saker som att någon hotat att bryta ryggen av sin svärmor med ett kvastskaft och att kasta syra i ansiktet på henne. Varpå vederbörande sändes iväg till ett långt fängelsestraff åtföljd av några väl valda ironiska kommentarer från min far Claes Theorin. Stor underhållning för en klunga osnutna 10-åringar! Det sägs att man har barn till låns. Det gäller också föräldrar. Han var en jurist som brann för rättvisa och det skrivna ordet. (Läs mer på Museum.)

Full circle. Här bildade jag egen familj. Vi gifte oss inte på en strand i Goa eller uppkrupna i en palm på Barbados, utan körde bröllop "finniss stajl" i förorten. Lägg märke till de många pavorna, den blonda furun, den ansvarsfulla extasen. Den ansvarslösa extasen stod José för, senare på bröllopsfesten, då han åt upp brudbuketten.

Ännu mera full circle. Här är där vi alla förr eller senare hamnar. Ok, kanske inte på samma kyrkogård som Marskalk Ney då. Pappa tog kortet och faktum är att jag delar hans facination för Pere Larchaisekyrkogården. Var där här om året och tillbringade ett rörande ögonblick vid minnesmärket över Pariskommunens fallna. Floden flyter på om än i litet olika fåror. Med risk för att låta banal så antar jag att det är det familjer handlar om.



Rune har "redneck soul". Det är det jag gillar hos honom. Trots att han är ganska dum (det är kanske det jag gillar?) kan man lita på hans ord. Han är ingen "jiddergubbe", ingen glidare, ingen hustler on the make och så gillar vi båda country. Nedanstående låt citat bara är så jävla mycket Rune bara!

Martin Theorin

Tänk hushållsnära tjänster, tänk ingen svensk
kommer att göra dom jobben.

"From the Garden of Eden right up to today.
By the sweat of his brow's
how's man s'posed to earn his pay.
But the VIP's and the rich folks of this land
think manual labor's jest a mexi-cän.
Who swam the Rio Grand.
Manual labor you old backbreaker
you sure know's how to make a fool of folk's like me.
It throws a muscle and numbs your brain
then it hauls you off down the road like a runaway train."

Manual labor, B J Shaver
=Kick-ass-poets-rule!

Martin Theorin

Tänk omotiverad högfärd, tänk Reinfelds fru är
Lady MacBeth, tänk hela jävla alliansen.
*

"Look younder to that highheaded feller
with his nose turned to the sun.
He'll tell you that he built this world.
Without him it wouldn't run.
Hey hey hey dont pull that stuff on me!
I am just a country boy plain as I could be.
I am not so smart dumb as any old mule.
Show me a 100 stuck up folk's I'll show you a 100 fools!"

Stuck up blues, Louvin Brothers
=Close harmony rules!

Martin Theorin

*Utom Carl Bildt. Honom har jag träffat, en bra karl.
Jag tycker även att vi ger integrationsministern en chans, va?



Pappa Rune i familjen i pjäsen har idoler.
Alf (Robertsson) ofcourse.
Eddie (Meduza) goes without saying.
Men störst va alla ar ändå Owe Thörnqvist!!
Tyvärr hade han inte råd att se honom häromsistens. Så jag tog med mig en foxy babe, åkte in från Mölndal och kollade i hans ställe. Här nedan följer en rapport.

Sune


OWE THÖRNQVIST, KONSERTHUSET 15/10 2006 - BURNISAR MED PERMOBILEN.

Ok då, inte riktiga burnouter då! Mercy - Det är ju för fan en elmotor på!
Men tanten körde i alla fall fram och tillbaka jättefort och tvärnitade sådär "tufft" framför sina polare, som stod och rökte på konserthusets trappa, glömska av allt vad stroke - amputationer - och - åldersdiabetes - komplikationer heter.
Poseidon ser plötsligt ovanligt ung och spänstig ut i fonden, medan de vita färdtjänstsbussarna stämmningsfullt rusar motorerna och bildar kö framför honom. Därinne står rullstolarna och rullatorerna så slarvigt parkerade att vi har svårt att ta oss till våra platser på 1:a balkong.
Jag reflekterar: "Det skulle innebära en full arbetsdag för Jesus om han dök upp här för lite helbrägdagörelse."
Men det är inte Jesus folk väntar på.
Det är Owe.
Det är nästan samma sak, skall det snart visa sig.
Det här måste vara den äldsta pupliken sedan jag såg Ray Davies. Då blev jag av med min brud till honom. Vad kommer att hända nu, kommer jag att bli av med min brud till Owe Thörnqvist nu?
Skitsamma, vi är i hillbillyheaven och publiken är underbart autentisk och trashy!
Inga såna där typer från universitetet som på Sister Ray. Bakom oss har vi t ex 2 halvpackade kärringar som verkar vara på rymmen från nått gruppboende eller inack.
Nu kommer Owe.
Jag får säga att han är i bra form.
Bättre än James Brown.
Som jag såg i Amsterdam för nått år sedan.
Owe raddar upp klassikerna.
Svartbäckens rödaste ros, Varm korv boogie, Psycho killer... Nej jag bara skoja. Det svänger bra och herrejävlar vilket driv karln har!
Hybris på Jerry Lee nivå.
Totalt damp!
Han är verkligen en underhållare nästan av amerikanskt snitt och det är det högsta betyg jag kan ge.
Så bajar allt ihop.
Owe börjar prata politik och det blir lite sådär, som när skådisar tror att dom måste ha en åsikt om allt, men inte kan nått (tänk Pernilla August). Owe har lite samma problem. Owe tror att Sverige är på 60-talet och folk äter bruna bönor och rotmos.
Owe är inte conected to the zeitgeist. Något som blir pinsamt uppenbart när han börjar plöja genusfåran i sina vitsar, något om att kvinnor "luktar kräftor".
"Jag älskar daj Owe!" vrålar inackskärring 1 i raden bakom med perfekt timing.
Så kommer en punchline om någon som slår ett järnspett "i skallen på sin kärring".
"...Nej...Den... Töckte jag inte öm." säger inackskärring 2 och låter nästan som hon drabbats av ett anfall av intelligens.

Owe slutar vitsa och går över till något finstämt karibiskt. Tänk sensvalism. Tänk Owe goes Buena vista social club.
"Visa kuken Owe!"
Har jag hört fel? (Owe är trots allt 78.)
"Kuken!"
Nej där kom det igen.
"Visa kuken!" (Inackskärring 1).
"Visa kuken - kuken!" (Inackskärring 2).
"Kuken - kuken - kuken!" (Inackskärring 1 & 2).
Men Owe är ett proffs. Owe vägrar visa kuken. Owe ignorerar dom. Och dom pratar om "hur fantastisk Owe é". Om Owe är så fantastisk, varför lyssnar dom inte på Owe då?
Nu har Owe slutat sjunga och gått över till att försöka kränga en dubbel-CD och konstiga böcker om sig själv.
Man kan säga att det stoppar upp showen litet.
Det blir extranummer och en liten upphämtning, med det skulle kunna bli så mycket bättre. Om fan mannen som uppfann svensk rocknroll och vars litterära texter fortfarande sopar golvet med det mesta, bara vägrade att vara bingounderhållning på en stationär pensionärskryssning vid Götaplatsen!

Förlåt mig Rune. Jag vet
att du kommer att slå ihjäl mig,
men jag måste bara få säga detta!
Älskar daj!

Din kompis Sune





Den blinde siaren under den grekiska antiken eller "The man of constant sorrow" i East Kentucky, same shit same legend. Jag tycker inte det spelar nån roll om man skådespelar, målar, rappar, toastar eller va fan man gör. Huvudsaken är att man har något att säga - "Got the right to sing the blues". Om inte ser allt folket, att man är naken och det blir genant. Ralph Stanley ovan har alla kläderna på sig.

Martin Theorin



Om vi för ett ögonblick återvänder till scenkonsten i Göteborg.

www.annaleyman.se

Allt som jag sett henne göra, bedömer jag som högintressant.
Rekommenderas!

Martin Theorin



 

 
RYGGMÄRGSFÖRLAMAD
- Då kanske den här mannen kan hjälpa dig?
Ps. Runar har soul.

 

”Some people look down on me but I dont give a RIP. I’ll stand barefooted in my own front yard with a baby on my hip. Cause I’m a redneck woman I aint no high class broad. You may think I’m trashy a little to hard core but in my neck of the woods I’m just the girl next door”

Redneck woman
Gretchen Wilson




En sak jag lärt mig under årens lopp är att hålla den känslomässiga distansen till dom jag jobbar med. Icke desto mindre var ovanstående tråkigt. Numera regisserar jag alltså själv. Det känns skönt efter 15 år av underkastelseritualer som regiassistent att vi slipper ett schitzigt delat ledarskap och så klämmer vi ur oss 2 pjäser (bättre mottagna) om året istället för 1.
Så på det yrkesmässiga planet innebar S Gubes avhopp ett rejält lyft för gruppen. Regi är lite som skådespeleri, kvinnor klarar av det. Så hur svårt kan det va? (Joke)
Det är alltid lika kul att kolla på såna där förhandsreportage i tidningen och se regissörer lägga pannan i djupa veck och försöka se ut som intellektuella överdängare.
Du får idéer utifrån det du ser. Whats the big deal?
Men på det mänskliga planet stannar summeringen på minus. S Gube var den enda som hade stake nog att våga jobba med mig för 15 år sedan och hennes avhopp kom faktiskt som en chock.

Martin Theorin



Dramatikerjobbet är påfallande oglamoröst. "Fjäsket" och allt det där "jobbiga" har jag aldrig blivit utsatt för. Det vore skönt om det började nån gång. Nya feministiska förebilden Valerie Solanas ansåg sig ha rätt att gå upp och skjuta Andy W (m fl) när han drullade bort hennes manus och undvek henne. Jag hade samma problem, även jag hade naturligtvis lust att mörda, men valde en svensk kompromiss och ringde ett tidigt samtal till min dåvarande sekreterare i stället och fick det här brevet.

Martin Theorin



Förut var måleriet en stor grej för mig... ...På sistonde har jag börjat klottra igen.







Vad fan hände med överklassen?
Martin Theorin.

Kan man ju fråga sig efter den senaste tidens stadsrådsskandaler. Förut sköt man ju sig när man blev påkommen med att bluffa. Det verkar som den deklasserats moraliskt. Förut kunde dom ju åtminstonde motivera sin högfärd med att dom var bra på krig t ex. Man gick längst fram och ledde genom exempel och så lärde man sig respektera vanligt folk, när man förde befäl.
Minns Karl XII:s förmaningar om att "inte vara ohövlig mot de gemene". Det är historia. Nu är lumpen mer eller mindre borta. Ära och heder är antikerade begrepp som endast hålls vid liv av invandrare (detta sagt utan skymten av ironi) med rötterna i halfeodala strukturer.
Kanske skulle vi skaka om å vända upp å ner på hela samhällsbygget och placera dom överst. Det är ju i alla fall omöjligt att dom skulle göra ett sämre jobb vad det gäller h-e-d-e-rlighet, eller hur?



”ROVDJURSKVINNAN OCH KYCKLINGMANNEN”           (Vit skit)

 

Rovdjurskvinnan och Kycklingmannen är ett nyskrivet drama av Martin Theorin, till skillnad från förrförra pjäsen som var ett (framgångsrikt) försök att förhålla sig till O´Neil Lång dags färd mot natt ochde n därdå som var en enmanspjäs - ett försök att förhålla sig till en nedskuren budget på 40000 kr. Den här gången förhåller jag mig, med risk för att uppfattas som storhetsvansinnig,  bara till mig själv, Martin Theorin gör Martin Theorin så att säga, det är det jag känner att jag gör bättre än någon annan. Som alltid när jag skriver smyger sig frågeställningar om klass, etnicitet och genus in. Det bara är så. Jag har aldrig utvecklat den talang för navelskåderi och banal relationsproblematik, som andra dramatiker verkar ha så lätt för.

Rovdjurskvinnan och Kycklingmannen utspelar sig i Mölndal i nutid. Det är ett familjedrama i arbetarklassmiljö med politiska undertoner. Huvudpersonen är en kvinna som sitter i rullstol -  vit, handikappad, kvinnlig arbetarklass med andra ord. Under ett inledande skede av arbetet med pjäsen hette den Vit skit - White trash. Jag ville skildra den här gruppen människor eftersom det är människor som jag har kommit i kontakt med under mitt liv och som sällan får en möjlighet att skildras i kultursammanhang. Idén till pjäsen fick jag när jag under en period som bostadslös bodde hos min mor i Krokslätt och en god vän fastnade framför fönstret och tittade ut mot gården där två barnfamiljer var invecklade i ett bråk om en trehjuling: ”Vänta lite, jag måste bara se på de här Rickie Lake-människorna”.

Familjen i pjäsen består numera av tre personer eftersom mamman har rymt med sin trumlärare till Gambia: Fadern som är en förtidspensionerad hamnarbetare som har ett extraknäck på en telefonsexlinje för homosexuella. Sonen vars största ambition är att komma loss från Hemtjänsten och bli FN-soldat (alternativt Främlingslegionen) och dottern som varit en lovande dramatikstudent och firad skönhet i gymnasiet som blev mosad av en Mack-truck på övergångsstället utanför Konsum i Lindome och numera sitter i rullstol. De väntar på en besökare som kommer att radikalt förändra deras tillvaro och fungera som ett existentiellt Kinder-ägg – obehaglig överraskning, romantisk dröm-man och besvikelse i ett så att säga, värpt av Kycklingmannen.

Sociala och moraliska frågor, som vanligt alltså. Förhoppningsvis tillräckligt lättsmält för att tilltala även en lite yngre publik. På senare tid har jag även börjat ge de kvinnliga huvudpersonerna mera plats. Från början var min tanke med detta att reta upp feministerna genom att göra det dom säger behövs göras bättre än vad dom klarar av att göra det . Men under tiden som jag höll på med det upptäckte jag att det gav nya öppningar i mitt skrivande samtidigt som jag kunde tävla med en av mina idoler Tom Wolfe (www.tomwolfe.com).
Slutligen, meningen med pjäsen är ett försvar för samhället som lagsport (sossarnas gamla folkhem om man vill. Jag trodde aldrig att jag skulle längta tillbaks till det, men det gör jag nu.) med fair play för alla.

 

 

”Det kan låta banalt men det är tydligen inte någon självklarhet år 2006, att det är bättre att hjälpas åt än att trampa ned varandra. Är det ingen utom jag som blir generad av den här infantila penga- och prylhysterien, att vi tyckte att orättvisor var bra, är det det vi vill skall stå oss i historieböckerna när vi är döda om 100 år, dom var duktiga konsumenter? Var det så långt våra drömmar sträcte sig?”

Martin Theorin

 

 


”Rekvisita – Bara för att det är diskbänksrealism behöver det ju inte sakna klass. Kolla in disktrasan!”

Martin Theorin
Ps. Tack Liza!

 

 

 

Det här läste Martin bl a när han skrev Rovdjurskvinnan och kycklingsmannen.
Rekommenderas.
 

Norman Mailer
Tom Wolfe
Tom Wolfe
John Keegan
Noah Friedlander
Frans G Bengtson
Patrick Symes
R L Wilson
Kim Coleman
Gunnar Artéus
Terry White
Aaron A Fox
Guillermoarriga
Max Décharné
Ken Burke
Claus Richard Böhme
Bosse Schön
Ronald D Langford Jr
Lester Bangs
Howard Fast
Tom Wolfe
Tom Wolfe
Frans G Bengtson
Frans G Bengtson
J B Priestley
Joyce Carol Oates
Whitney Chadwick, Isabelle De Courviton
Graeme Thomson
Alice Habsburg
Patrick Curry and Oscar Zarate
Ulf Kristofferson
Alf E Bjerke
Walter Mosley
Sebastian Haffner
Erik Lindholm
Elzbieta Ettinger
Andrew Roberts
James L Dickerson
Laton McCartney

Fredrik Runsjö, Karl-Ola Nilson
Julia Blackburn
Görel Kristina Näslund
Mark Hatmaker
World press photo
Rudyard Kipling
Christer Jörgensen m fl
Jan Fridegård
Stephen Fry
Angela Y Davies
Hodder Stjernsvärd
Günter A Koschorekk
Jean Baudrillard
Antonia Fraser
Jan Fridegård
Magnus Ullman

Edward Collins
Toby Young
Ulf Sundberg
Robin Neillands
Chris Willman
Malcolm Brown
Con Coughlin
Georg Rydeberg
Peter Fonda
Mary Hershberger
Spike Lee
Anne Leibowitz
Nick De Frasio
Legs McNeil, Gillian McCain
Marc Shapiro
David Wilkerson
Chuck Klosterman
Ike Turner
Karl Marx
Folke Isakson

The time of our time
I am Charlotte Symonds
A man in full
Krig och kultur
What is Opus Dei?
Karl XII levnad
Chasing Che
The world of Beretta
A history of chemical warfare
Svensk fältherrekonst
The SAS fighting techniques handbook
Real country, Music and language in working class culture
21 grams
Kings road, The rise and fall of the hippest street in the world
Country music changed my life
Signal
Nazitysklands propaganda i Sverige 1941-1945
The changing, Folk voice music of protest USA
Psychotic reactions and carburator dung
Spartacus
The pumphouse gang
Hooking up
Silversköldarna
Litteratörer och militärer
The Edwardians
Zombie
Skapande par
Willie Nelson The outlaw
Prinsessa och partisan
Machiavelli for beginners
Reinfeldt i huvudrollen
Karl XII i Norge, 1916 det glömda fälttåget
Cinnamon kiss
Defying Hitler, A memoir
Den osannolike FN-soldaten i Katanga
Rosa Luxemburg, A life
Waterloo, Napoleon's last gamble
The Mojo triangle
Across the great divide, Robert Stuart and the dicovery of The Oregon trail
Mediedrev, Så överlever du
Billie Holiday
Lär känna psykopaten
Boxing mastery
Things as they are photojournalism in context since
Short stories Vol. 2
Slagfältet under stormaktstiden
Gryningsfolket
Skriva historia
Blues legacies and black feminism
Ve de besegrade
Blood red snow
America
Henrik VII:s sex hustrur
Här är min hand
Episoder ur Gustaf Mannerheims liv del 2
En bildkavalkad över åren 1929-1951
Blue blood
How to loose friends and alienate people
Stockholms blodbad
Eight army from the western dessert to the alps 1939-1945
Rednecks and bluenecks. The politics of country music
Lawrence of Arabia, The life the legend
Saddam, The secret life
Ridån går alltid ner
Don't tell dad, A memoir
Jane Fondas war, A political biography of an antiwaricon
Interviews
American music
The worst album covers in the world 2
Please kill me, The uncensored oral history of punk
Susan Sarandon, Actress - activist
Korset och stiletten
Killing yourself, To live 85% of a true story
Taking back my name
Det kommunistiska manifestet
72 dagar i Paris, Pariskommunen

 


Bra bok. Inte riktigt lika bra som R Graves "Goodbye to all that" enligt min åsikt (samma ämne, samma klass, samma krig) men ändå. F ö en av min fars favoritböcker och han läste mycket mer än jag, så den kanske är lika bra då.

Martin Theorin

”Leaving the study. Going out in the world. Linking individual psychology to it’s social context. Giving yourself fuel enough for the exersise of your maximum power as a writer – Therby absorbing the reader totally.”

Tom Wolfe
Hooking up

”I always feel if someone has passed away and someone has anything to say about ’em and it’s not really good, they shouldn’t say anything. And I’m allways there to defend her. Because a lot of people thought that she was a drunk and all this. And it’s not true. I’ve never seen Patsy Cline drunk in my life. I have seen heer take a drink but I have never seen her drunk. I’ve never seen her do a lot of things that people have said. Patsy at heart was a great person..."

Loretta Lynn
Lojalitet ända in i döden.
Från Talking to the legends of country music

"Usupov kept trying to persuade the deputy to put his speech of and join in, observing that it was not every day Rasputin was asasinated.
Malakov continued to refuse, however, and eventually Dimitri Pavlovich persuaded Felix that it was just as well not to include a member of the opposition since this might give the killing the wrong sort of public image..."

The life and time of Grigorii Rasputin
Alex De Jonge

"...Our chauffured chevy and expected to be whisked away but then we saw that there was nobody in the drivers seat. A kid offered me an ice cream cone and I said no, so he splattered it all over the roof of the car and it dripped down the windows.
The kid started laughing at us, just sitting there for twenty minutes. Finally the chauffeur arrived and said he had been peeing... Some punks had a fight and a tooth got knocked out. They started screaming my name out loudly so I was locked into the office.
Then it was time for dinner. On the way out a creep kissed me smack on the mouth and I almost fainted... Weintraub who was good-looking gave a speach about beeing in a concentration camp and ended it with a plug for her new perfume... But it was Like suddenly last summer - I was his prop to go cruising, the boys would come over to talk to me and Victor would get them... The ramrod-type-places.
These leather guys, they get all dressed up in leather and they go to these bars and it's all show business - They tie them up and that takes an hour. They say a few words and that takes another hour. Then they take out a whip and that takes another hour... I made a misstake of mentioning a lisp Valentine has and he got upset because he said he went to therapy for four years to get rid of it and he thought he had... I haven't peed on the canvasses this week.
This is for the piss paintings.
I told Ronnie not to pee in the morning - To try to hold it until he gets to the office, because he takes a lot of vitamin B so the canvas turns a real pretty color when it's hes piss... Some black's recognized me a few times this weekend, and I'm trying to figure out what they recognize so I can somehow sell it to them, whatever it is... Philip Nicharos is probebly not going to marry her, so she should get him worried, or something like that. She should live with him and get more things before he drops her."

The Andy Warhol diaries

"We all know that democrats are better than republicans.
The republicans are for the rich guy.
Everybody knows that."

Willie Nelson, The outlaw
Graeme Thomson

The A W Diaries - Lets get ready to rumble!


"Jag tror att det var böckerna som räddade mig. Annars hade jag varit död eller i fängelse nu, jag blir så lätt uttråkad. Ovanstående har gått i arv i 4 generationer Theorin nu."

Martin Theorin

"...When I got my mum's royalties for the first time I spent the money on smack. I was hooked, I was taking a gram a day. So I called my psychiatric doctor in Paris and I spent two weeks in the hospital. I got of heroin. Then I got a check from The velvet underground and bought a ticket for Raroia, Tahiti. I was taking valium, pot and beer, and I got beaten up then arrested and someone tried to kill me with a harpoon.
Back in New York I went out of my mind. I spent winter out on the street; rescuers found me in the river Hudson. Then on Staten island I fell down a chute, fifteen meters, in an old flouer mill..."

Shit happens i Please kill me, The oral history of punk
by Legs McNeil and Gillian McCain

"...So then Danny came back and Lou says 'gotta split, Danny!' and he left and I was really depressed because I'd imagined something really different. It wasn't like it was in the books 'good I meet my hero and we were talking about Raymond Chandler' instead it was 'can I shit in your mouth?'
After Lou splits..."

Shit nästan happens.
Om att möta sina idoler, i detta fallet Lou Reed, i verkligheten.
Ur Please kill me, The uncensored oral history of punk
by Legs McNeil and Gillian McCain

"Käre Graydon

När jag var i LA stötte jag på en kille som hette Abdul, som erbjuder en ganska ovanlig tjänst för män som är på en första date. För 300 dollar låtsas han mucka gräl och tillåter en sen att spöa upp honom. Vad sägs om att jag ringer upp Playboy och låtsas att jag vill skriva en sådan där banal artikel där jag går ut med årets playmate. Var på jag anställer Abdul för att göra sin grej?..."

Journalisten Toby Young säljer in ett "knäck" i
How to lose friends and alienate people.

"The Iraqis finally turned there attention to Germany, the spiritual home of poison gas."

Saddam, The secret life
Con Coughlin

"Mercy! I was right in the middle of that... All of the womens lib people coming to my shows... I was just doing what I had to. Doolittle belived in me and I had to make him proud of me."
"Lynn says she didnt encounter much overt chauvinism as a rising star in the sixties; The resistence came mainly in the form of cattines from other female singers..."
"...But to me our president (George W Bush) is one of our greatest presidents... They havent given him a chance!... That made me mad. I think for a president (Bill Clinton) to go in and have girlfriends all the time in The White House is a heck of a lot worse..."

Rednecks and bluenecks, The politics of country music
Chris Willman

"...And Two IRS agents that looked like they where from five generations of incest. Seriously! Seperated by birth."

Dont tell dad, A memoir
Peter Fonda

"I can quit being myself wich is a tremendous freedom for such a whacked out personality."
"Then I saw the movie wich is this hyperkinetic piece of shit, culminating in a fist fight betwen two fifty year old cardiologists. That pretty much burned me out on popular culture."
"People dont want to hear that I'm basically a resonable human beeing. As long as it gets me print, I'll continue to behave in an exuberant manner."
"I own 30 guns. I have a commemorative firearms collection."

James Ellroy


Boken som inspirerade P Englund till "Poltava" min fars recensionsex. När jag var 6-7 år såg jag ett TV-program som jag tror var baserad på den här boken och en scen när engelskt kavalleri rider ner 2 skottska kvinnor på en landsväg med höga murar runt om dom på sidorna har för evigt etsat sig fast. Halva den här boken består av den typen av "efterspel".

Martin Theorin

"...Hennes make hade ridit i fält för kung Georges räkning i spetsen för ett regemente milis och hade knappt hunnit iväg förrän överste Anne räckte lång näsa åt honom och ställde upp hans klan för prinsens räkning."

Culloden
John Prebble

Det vill säga sin mans motståndare. Mindre gnäll mera (klan)-ruter och mera verkstad, än på 2000-talet. En protofeminist rockar loss!
Läs mera om Culloden på länkar.

Martin Theorin




Förstaupplaga. Praktiskt taget oläst rec ex. Ett av dom där tillfällena i livet då det är bra att ha en vacker och kultiverad flickvän. Vi var på ett antikvariat. Jag var pank som vanligt. Jag fick en present. Hon lever nu ett lyckligt liv med en normal kille, vilket är henne väl unnt!

Martin Theorin


Här är något jag snubblade över på biblan. Det är ju så jävla viktigt å va lite "fin" i kultursvängen...


...Förhoppningsvis täpper det här till käften på nån högfärdig jävel. Ovanstående är en anmoder. (Heter det så?"

Martin Theorin (indieprinsessa)

Ps. Är väl medveten om att jag nu sällat mig till de högfärdigas skara.

 

Det här lyssnade Martin på när han skrev Rovdjurskvinnan och kycklingsmannen.
Rekommenderas likaledes.
 

 


Bobbie Gentry
Shaver
Shaver
Billy Joe Shaver
Sonny Rollins
R L Burnside
My Engström-Renman
Hank III
Loretta Lynn
Allan Lomax
James King
Wayne Hankock
The Peasall sisters
Red Garland
Betty Davis
Aretha Franklin
Shooter Jennings
Shooter Jennings
Cast king of sand mountain Alabama
Lucinda Williams
Sam Cooce
June Carter Cash
The blind boys of Alabama
Hank III
Heather Myles
Soundtrack
Lou Reed
A benefit album
Lucinda Williams
Betteye Lavette
Freakwater
Patsy Cline
John Cale
Vanessa Liftig
Iris
Marty Stuart
Fleetwood Mac
Graysson Capps
Julie Driscoll, Brian Auger and The Trinity
Kris Kristofferson
Led Zeppelin
Mason Ruffner
Ruben Blades
Martina McBride
Aerosmith
Candi Staton
George Jones, Gene Pitney
Susan Teechid
Shaver
Candi Staton

R L Burnside
K D Lang
Carla Bruni
Mischa Masky, Leonard Bernstein
BBC National Orchestra of Wales,
Petri Sakari
David Bowie
Anthony and The Johnsons
Anthony and The Johnsons
Jacqueline Du Pré
Sonny Rollins
Daniel Harding
Mojo
Mojo
Loretta Lynn
Gretchen Wilson
Billy Joe Shaver
Jerry Lee Lewis
Lucinda Williams
Patty Loveless
Sgt Barry Sadler


The delta sweete / Local Gentry
The earth rolls on
victory
The real deal
Without a song
Raw electric
Abdominous
Straight to hell
The gospel spirit
Southern journey remixed
Bluegrass storyteller
The train
Home to you
Red Garlands piano
This is it!
The queen in waiting
Electric rodeo
Put the o back in country
Sawmill man
Essence
One night stand! Live at The Harlem Square Club
Wildwood flower
Higher ground
Risin' outlaw
Highways and honky tonks
Barry Lyndon
The raven
New Orleans 2005
Happy woman blues
I got my own hell to raise
Thinking of you
Live at The Cimmaron Ballroom
Black acetate
When will is silent
Iris
Souls chapel
The best of Peter Greens
If you knew my mind
Streetnoise
This old road
BBC sessions
You cant win
Samba del Verano
Timeless
Honkin' on Bobo
His hands
The complete 60s duets
Wait for me
Electric shaver
Candi Staton
(Samlade Fame Studio singlar)
Well well well
Reintarnation
Quellqu' un man' a dit
Antonin Dvorac Robert Schuman cello concertos
Bruckner symphony no. 7

Stage (2 cd nyutgåva, 2 nya spår + låtarna i rätt ordning)
Anthony and The Johnsons
I'm a bird now
Dvorák, Cello concerto
Forever
Brahms symphonies 3. 4
The roots of Hendrix
James Browns funky summer
Coal miners daughter, Live in concert
All jacked up
Resless wind: The legendary Billy Joe Shaver, 1973-1987
Last man standing
Live Fillmore
Dreaming my dreams
Ballads of the Green Berets

 


1:a på listan! En sån där skiva som alla förståsigpåare bara tycker är sååå braaa!
I det här fallet är den faktiskt det. En sydstatssymfoni där den svarta deltabluesen möter vit mountainmusic till en backdrop av stråkar. Låtarna är små geniala noveller skrivna i någon slags Faulkner - Poe - artad - southern - gothic - stil, + att Bobbie Gentry är så snygg att man bara kan sitta och kolla på omslaget när man lyssnar.
Rekommenderas!
Bobbie Gentry har t o m mer soul än Runar!

Ps. Hittade mitt ex på Skivhugget, stans bästa och trevligaste skivaffär.

"I got one foot in the grave another on a b'naner peel but I'm the real deal. I can make you young girls squeal cause I'm the real deal."

"It's not over until it's over, and it's not over yet."

"Dont you worry bout a thang, Jesus Christ is still the king."

Billy Joe Shaver

"...I was really into punk and performance art... But on my 21st birthday two different people happened to give me Patsy Cline albums as a gift. It was right around the time Coal miners daughter was out... Patsy was getting hip in gay circles at the same time...
Country was not even on my radar, but I heard these Patsy Cline records, and the whole picture flashed in my mind...
This is what I'm suposed to do."

K D Lang

"I'm from Alabama, we grew up with country music. It's part of my heritage and I still sing country songs."

Candi Staton

"...Well I made it up to Texas with a crawler full of grass and I'm seein' all these spics who want to bust my ass and I'm always livin' hard always smokin' weed now I'm hangin' round in Texas drinkin' mushromtea and I'm bunked up on the floor and I think I know why must have been some of that Boone-county moonshine and an overdose of drugs overdose of sin gonna live it till it fals like a mountain and I love beein high hate beein low and I like to drive my truck down a muddy dirt road and I'm working real hard tryin to get paid cause I'm a crazed country rebel and I drift from state to state have to get up from the floor try to get myself in line coz' the celin' talkin' to me and the piss is causin' fires well they call me full throttle I like a good time and I started out at that bar with a friend of mine well she said she'll hook me up she said she blow my mind and I've been up for four days so cut me out another line and an overdose of sin I'm gonna live it till it falls like a mountain and I love beein high hate beein low and I love to drive my truck down a muddy road..."

Straight to hell
Hank III

Det är viktigt med manliga förebilder. David Allan Coe är kanske inte den första man kommer att tänka på. Däremot är han en sjusärdeles låtskrivare som numera tar avstånd från dom pornografiska och rasistiska s k "X-rated albums" som han gjorde på 70-talet.
You gotta sin to get saved!
Såg honom i slutet av 80-talet, på en countryfestival i Lisebergshallen, tillsammans med bl a Emilou Harris och Jerry Lee Lewis!

Martin Theorin

Ps. Om ni undrar varför ni missade det så var det här innan country blev inne.

"If we were playing a boot scoot bar in fuckin Texas more than likely there is going to be a little bit of trouble before the night's over."
"...We'll be out there doing our Jekyll and Hyde, our country a little bit of hellbilly and the assjack..."

Hank III


D A C 1987.
En av dom bästa konserter jag sett.
Backstage Lisebergshallen - David Allan Coe ser till att Jerry Lee inte blir störd.

Martin Theorin


Mera D A C. Nu även som feminist!
Hur kan man undgå att bara älska en sån här kille?

Martin Theorin


"Ok world, hit me with all you got!" Ser han ut att tänka. Han har visserligen inte blivit instängd i garderoben eller utsläpad från Dramatens dass av skattepolisen som Ingamar Bergman när han var hård i magen. Men ändå. Född i ett fattigt sharecropperruckel i Corsicana, Texas. Övergiven av morsan. Uppfostrad av mormodern. Bommulsplockare, lantarbetare, flottan, bilförsäljare, inridare av hästar.
Började spela gittar sedan han sågat av några fingrar på sågverket en dag. Bildade bandet "Shaver" med sonen Eddy. Sonen död i överdos. Hustrun (dom var skilda och gifta 2-3 ggr) död i cancer.
B J S själv fick nyligen en hjärtattack på scenen. En ypperlig låtskrivare. I vilken genre som helst. Numera fri ifrån sitt alkohol/drog beroende. Min kristna - favorit - redneck - socialist och vi är dessutom bekantas bekanta genom Kinky Friedman!

Martin Theorin

Ps. Följ Kinkys kamp för att bli guvenör i Texas. Du hittar honom på länkar.


Det här är verkligen hardcore. Pilgrim.
Dom här är väl dom enda jag vet som slår Louvin Brothers och Stanley Brothers på fingrarna när det gäller Bluegrass. Tanken på att ett göteborgsband skulle vara ibland dom bästa i världen på "Mountainsoul" är närmast bisarr men så är det. Ovanstående är en demo. Kanon. Framför allt Stanley Brotherslåten. Varje gång jag hör den får jag samma känsla som när jag hörde Clash's "White riot" första gången.

Ps. Pilgrims fullängdscd är ute nu. Skall man bara ha en countryplatta är det den man skall äga. (+ kanske något med Loretta Lynn och Patsy Cline).

Martin Theorin


Nu återutgiven i "CD Deluxe Edition" efter att ha varit ur cirkulation i ca 30 år DAC:s mytomspunna debut LP från 1969! Ingen country dito utan en rå bluesplatta som lever mera på attityd än elegans. "Kåklåtar" skrivna under de många och långa fängelsevister DAC originelt nog valde att inleda sin kariär med.
Penitentiary Blues är väl knappast något mästerverk men man anar en poet i vardandet någonstans i gränslandet mellan Hank och Lucinda Williams. Som bonus får man "How to pull time and parole" ett kapitel ur hans bok "Ex convict". Den är däremot ett mästerverk! Vill man ha ett mästerverk att lyssna på köper man "Longhaired Redneck" i stället.

Martin Theorin

*Observera att pappdjävulen är snickrad i naturlig storlek
Carola och Runar kan gräva ner sig. Det här är vad jag kallar kristet utseende.
Louvin Brothers bästa LP och The mother of all record covers.
Legenden förtäljer att bröderna höll på att brinna upp, när dom skulle plåtas i sitt hemmagjorda helvete* gjort av gamla bildäck och fotogen. Ira (t v) hade även privat ett litet helvete. Alkoholist, 3 kulor i ryggen av svartsjuk fru. Körde sedemera ihjäl sig och sin (4:e) fru runt 1965.
Charlie (t h) lever och verkar vad jag vet fortfarande.
Den bästa låten dom gjort? "The word broadminded I spelled s-i-n".

Ps. Stora idoler för Emilou Harris och Graham Parsons

Martin Theorin



Min favorit-Lasse-historia är när det var stort pådrag efter bortsprunget barn i skogen.
Polis, militär mm. Läget började bli förtvivlat.
"Nej nu skiter vi i det här och hjälper till och letar i stället!" sa Lasse och stängde av mobilen. Och alla journalister gick med i skallgångskedjan. Förmodligen satt 30-50 red chefer ute i landet och kunde inte få kontakt med sina reportrar, för att t ex skicka ut dom på ett annat "knäck".
Lasse hade aldrig någon större respekt för auktoriteter och trots att hans politiska åsikter mot slutet låg en bra bit till höger om Djinghis Khans så stödde han alltid, när det väl gällde, the underdog, vanligt folk, invandrarkvinnan, barnet.

Ps. Barnet hittades tragiskt nog dött. Men det gör ju inte historien sämre, eller hur?

Martin Theorin


Den här pjäsen tillägnas Lars Söderberg.
Vi ställer fram en öl till dig på premiärfesten.

-Martin Theorin