KULTURMÖTE av Martin Theorin

Efter projekt-bidrags-mötet med den nya piercade producenten (den gamla hade åkt till Kazakstan) på det mysiga caféet vid kronhusbodarna, promenerade han hemåt på avenyen i eftermiddagssolen.
När han sneddade över gatan mittemot "Kopparmärra" höll han på att bli överkörd av en jättefet man, eller ett jättefett huvud snarare, för det var allt som stack upp bakom vindrutan på nedsuttna Reunalt 5 han körde. Mannen körde upp på trottoaren,tvärnitade snett framför och spärrade vägen.
"Vad fan glor du på? Du blänger fan ente på may!" Mannen (som verkligen var ett enormt göteborgskt fläskberg av bikertyp) klev ur bilen, gormade och spotten stod som en tropisk monsun om munnen på honom och en del spott landade på möteskavajen (Tiger). Dom stod mycket nära varandra nu, han kunde se rakt in i mannens fläckiga jeans-skjortebeklädda-bröst och upp på hans skäggiga högröda månansikte.
Han var verkligen... kolossal, 160 kilo? Han försökte argumentera men argumenten sköljdes bort av en störtflod av invektiv (och spott). Han tittade ner, det var små spottpärlor på skorna nu (Maxi stormarknad). Han var ett offer.
Han försökte gå därifrån men bikern följde efter och kallade honom fegis. Han märkte att folk som stod runtom började tycka synd om honom, så han småsprang därifrån (den fete såg inte ut att kunna springa så fort).
"Stick härifrån din jävla chicken, din fegjävel, kakaka!" Den fete gjorde fågeldansen nu och folket skrattade och så fick han nog, vänster höger vänsterkrok och med ett ömkligt lågt "nej" till hälften föll -snubblade göteborgskalasaren in på bokhandeln på hörnet (pocketshop, belägen i en av Göteborgs äldsta nu fungerande affärsfastigheter) och kom inte ut igen.
Vad skulle han göra nu? Följa med in och misshandla honom lite mera, vad var det som förväntades av honom? Nej... han hade redan tillräckligt dåligt rykte i kultursvängen i den här stan.
Så han promenerade vidare och solen sken och kostymgubbarna gjorde tummen upp och flickorna log uppmuntrande (det var en primitiv värld). Men det var trots allt en underbar dag att leva i Göteborg...
Och han hade ju varit en vägvisare till kulturen.

SLUT