MY ENGSTRÖM-RENMAN ORCHESTRA PÅ OCEANEN 5/5 2006
ELVIS MÖTER KURT WEIL

Så det är alltså det här, som jag ringt GP och tipsat om?
Vi befinner oss i kulturföreningen "Oceanens" trädgård och inte ett fyllo så långt ögat når, är detta verkligen Majorna? Och det är en underbar försommarkväll, fast det knappt ens är vår och det är retro-hippie-mys och vi är mitt i djembebältet och jag känner mig konstig och utanför.
Var tog GHB-land vägen? Vi är på något sätt så långt borta från Hells Angels, tattueringar i svanken och piercingar i klittan, fast mitt Majorna är kanske lite annorlunda än deras?
Hur som helst, de batikfransiga medelklassmänniskorna och deras små söta icke-obesa barn är legio, inget röka dock. Det här är uppenbarligen en "sanitized version" av the sixties, så jag tänder en cigar och My Engström-Renman äntrar scenen ca 20.15.
3-4 musiker på scen.
Jazzstandards - Ok men inte mer.
Men så förändras något.
Efter 3-4 låtar kommer resten av bandet upp.
Blås.
11 pers.
Orkanstyrka.
I instrumentalt intro skrivet av sångerskan + en låt på franska (av sångerskan). Genremässigt är det svårt att artbestämma + att jag alltid blir lika förvånad när någon (utom jag själv) kan skriva texter - vilket My kan (no disrespect My, men du har ett jävligt långt namn) + att här finns något slags konstnärstemperament - Varför har folk så sällan det i våran branch?
Ok - Hur låter det då?
Som Brecht, musikal, Edgar Allan Poe och undergång på samma gång. Det här är inte crossover, det här är alltihopa! Varför inte döpa det till det?
Det här är spräck, tango, goth, tjurfäktning, jazz, circus, Muddy Waters, stax, Dr John with a second line beat, Tom Waits, opera, New Orleans - Mardigras, Elvis, cabaret, soul, Lou Reed - "The raven", Kate Bush, Björk, Bessie Smith, Bananarama, Etta James och naturligtvis My själv, alltihop på en gång - all rolled in to one!
Men det är inte rörigt. Ett poppigt sinne för harmonier gör sig påmint.
Ambitiöst utan att vara knepigt, skulle man kunna säga.
Allt både ovanför och nedanför halsen får sitt. Och My (jag orkar inte ta efternamnet) ser ut som en vårpigg och nyvaken vampyr utsläppt på grönbete i en välfylld blodbank och här verkar finnas hur mycket potential och energi som helst!!
Det är proffsigt och svängigt och bandet är ett jävla godståg, som man helst inte vill komma i vägen för och hör och häpna, här är inget menlöst - svenskt - singer - songwriter - fjös - whatsoever!!!
(Kan ingen bara skjuta dom?)
Så följer lite sjyst mellansnack, med en kul taskspark mot "en känd musikhögskola här i stan" där jag mycket väl kan tänka mig, att den här typen av "starquality" uppfattas som provocerande, av de allsidigt obegåvade krämarsjälar, som jag av egen erfarehet vet befolkar "kultursvängen" här i landet.
Ja och så följer en spark på andra nöten också i form av en ironisk låt om dom skitnödiga kontoristfysionomerna.
"Dont get mad, get even" som Aerosmith sa. Det är alltid kul med folk med drivkraft!
(Och det är inget man lär sig i skolan.)
Så rullar det på.
My gör en fin duett-version av en Eurythmicslåt, med en tjej som jag inte vet namnet på.
Jag måste sluta här... Jag har helt enkelt inte lust att dissekera den här konserten. Det var den för bra för. Ni får tro mig på mitt ord.
My (med sin jävligt krångliga samling efternamn) är sin musik.
Och det är bara löjligt och tråkigt, att försöka analysera och plocka sönder konstnärlig integritet (dessutom går det inte) så jag nöjer mig med att säga att jag köper ett x av hennes CD "Abdominous" innan jag går.
Något jag mycket sällan gör på konsert och jag går hemåt med den i nypan, något lyckligare än när jag kom, nynnande på en Billy Joe Shaver låt...

"With a halow of gnats around my cottonpickin head,
you never ever listened to a single word I said,
you sit there on youre pompous ass and click your fancy heels, contemplating another piece of art that you can steal,
your rich and goodlookin and I'm standin in your field,
but I'm the real deal , try as you may you cant know how
I feel cause I'm the real deal...

My Engström-Renman är något så sällsynt som the real deal

Ps. CDn var bra, rekommenderas!

Martin Theorin 6/5 2006

SLUT