HEJA SVERIGE
AV MARTIN THEORIN

PREMIÄR VÅREN 2006 OM GUDARNA (OCH GÖTEBORGS KULTURNÄMND) ÄR GUNSTIGA.
REGISSERAR GÖR JAG SJÄLV, PRECIS SOM I FÖRRA PJÄSEN. DET VAR ROLIGT OCH ENKLARE ÄN VAD MÅNGA D I-NÖRDAR FÖRSÖKER GE INTRYCK AV. LITE SOM ATT VARA GRUPPBEFÄL I LUMPEN, ELLER LÄRARE, FAST LÄTTARE.

VILKA SOM MEDVERKAR ÄR EN STATSHEMLIGHET OCH VAD DEN HANDLAR OM FÅR NI REDA PÅ - PÅ PREMIÄREN

MARTIN THEORIN
DRAMATIKER, KONSTNÄRLIG LEDARE, REGISSÖR - TEATER PUGILIST
(JA, JAG ÄR VERKLIGEN SÅ MYCKET)

Martin Theorin
Dramatiker/regi

-FOUL-
Här ger vi dig möjlighet att fortlöpande läsa våra refuserade artiklar
och debattinlägg samt refuseringsbrev.
-Därfär skäms jag inte då jag skriver dessa rader-
-Från mörkret stiga vi mot ruset-
-Martins kulturskola-

-Varför skäms jag inte när jag skriver dessa rader-
Svar på Gunilla Witts debattinlägg i GP 16/12-00 som senare kom att refuseras av GP. Refuseringsbrevet kommer efter inlägget. I ditt resonemang i din krönika (GP Kultur 16/12) "Varför skäms jag när jag skriver dessa rader" skriver du om de nominerade till Nöjesguidens Göteborgspris glömde du av oss, dvs. Teater Pugilist.
Du kom ihåg Jasenko Selimovic och Dans och Teater festivalen. Nu skall jag vara helt ärlig så det är väl lika bra att erkänna att jag är en sådan där "västerländsk man" som dessutom förmodligen har ett "starkt manligt perspektiv" på allt möjligt som du talar om i din artikel. Men jag skäms inte för det. Varför skäms då jag, denna västerländske, heterosexuelle, medelålders man från medelklassen, inte ett smack (om vi nu utgår ifrån att det inte beror på att jag är för dum för att förstå vikten av detta mitt oerhörda stigmata)?
Det enkla svaret är att jag är stolt. Stolt över att vara nominerad till Nöjesguidens Göteborgspris och stolt över att få förekomma i samma illustra sällskap som Jasenko Selimovic och Dans & Teater festivalen. De har uträttat storverk för Göteborgs kulturliv.
En sådan ära har aldrig vederfarits mig förut. Vid närmare eftertanke har inga äror eller utmärkelser eller stipendier någonsin vederfarits mig ÖVER HUVUD TAGET. Men jag är inte bara stolt för egen del, jag är också stolt för Sonja Gubes skull, min mentor - regissör - role model - (Göteborgs Marianne Faithfull) och över alla dessa skådespelare, svenskar, utlänningar, bögar, negrer, alkoholister, lesbianer (med eller utan glasögon) som arbetat med oss under årens lopp och därigenom möjliggjort denna nominering.
Som avslutning Gunilla Witt vill jag bara säga gråt inte utan kämpa… självömkan klär en konstnär dåligt.
Martin Theorin , dramatiker, regissör, skådespelare, producent, & Teater Pugilist
(Numera även med glasögon)

Svar från GP - 19 dec. 2000
Antar att du inte avsåg ditt inlägg för publicering, vilket stämmer med redaktionens bedömning.
Hälsningar Karin Widegård

-Från mörkret stiga vi mot ruset-

En kortfattad studie över den svenska arbetarklassens utveckling 1917 - 2000
Nu skall jag berätta för er om varför det kommer att gå åt helvete för Sverige om vi inte passar oss. Det är för att vi inte har någon gemensam själ längre. Det är för att vi, den svenska arbetarklassen, håller på att utvecklas till en samling vulgariserade amerikaner utan att ha några av amerikanarnas försonande drag - gudfruktighet, självförtroende och naiv idealism.
Vi är på god väg att förvandlas till en samling GHB-drogade konsumtionsmaskiner med byxorna nedhasade halvvägs över röven.
White trash på jakt efter en ny fylla, en ny drog, ett nytt knull, en ny taxi att spy ner, mera popcorn, mera langos, mera cola, en ny misshandel.
Nu tror du kanske att jag har en negativ inställning till arbetarklassen, men då tror du fel. Jag har en negativ inställning till arbetarklassens utveckling och det är en helt annan sak.
Arbetarklassen är nämligen Sverige och var den klass som byggde landet, givetvis tillsammans med en massa duktiga uppfinnare, entrepenörer och kapitalister.
Man lyckades få till stånd en hyfsad maktbalans mellan arbete och kapital. Alla jobbade idogt på med att göra Sverige till världens bästa land. Maktdelningen med kapitalet uppnådde arbetarklassen i kraft av sin organisation. I kraft av att kunna agera gemensamt i socialdemokratiska arbetarpartiet, fackföreningarna, idrottsrörelsen, nykterhetsrörelsen m.m..
I sin kamp för att nå den politiska makten impregnerade de här organisationerna arbetarna med sin moral.
" Man skall vara nykter och skötsam. Inte slå sin fru. Slagsmål avgörs med nävarna och ej med kniv. Huvuden är inte till för att hoppa på."
Noblesse oblige och även arbetets adelsskap förpliktigar. Den svenska arbetarklassen hade ryggrad och ( jag använder nu med avsikt ett nästan arkaiskt begrepp) karaktär.
Men så hände något. Någon sköt vår svenske stadsminister i ryggen på Sveagatan 1986. Arbetarrörelsen ryggmärgsförlamades ideologiskt och blev politiskt impotent. Förlorade sitt självförtroende och sina visioner vilket väl är ungefär samma sak.
Arbetarklassens moraliska sekond, socialdemokratin, lämnar inte bara ringhörnan utan även den moraliska arenan och överger sin adept, arbetarpugilisten, som står försvarslös då motståndaren - de nya potenta aktörerna - marknaden, eller varför inte för en gångs skull låta oss tala i klartext, egoisterna går till angrepp.
Vår arbetarpugilist golvas ideologiskt av en rak höger. Då han har mycket små förutsättningar att bli en framgångsrik entreprenör, krämare eller fixare blir det svårt att kravla sig upp igen. Han har helt enkelt inte rätt utbildning eller bakgrund så han kryper groggy omkring på kanvasen. Fången i sin egen okunnighet, moraliska/ ideologiska tomhet, frustration och sina otillräcklighetskänslor.
Solidaritet ersätts av ett slags stambeteende i "outlaw" MC-klubbar och "vitt skin bra, brunt skinn dåligt" organisationer. Våldsattribut som pittbull hundar får ersätta röda fanor och klingande spel…..där någonstans befinner vi oss nu - år två tusen.
Ergo. Om vi tillåter arbetarklassen att utvecklas till ett våldsanstucket trasproletariat kan det i värsta fall innebära ett hot mot demokratin. Botemedlet för de här problemen skulle kunna vara en ideologisk offensiv från sossarnas sida. Ett försök till att än en gång göra arbetarklassen till en del av lösningen istället för att låta den utvecklas till problemet.
Det är helt enkelt dags för sossarna att gå ut på gator och torg för att ta tillbaka själarna och missionera för dem ännu en gång om rättvisa, moral samt solidaritet. .. annars kan det hända att fan tar oss.

-Martins kulturskola-

Del 1, Festen eller "var är brudarna"
OK, so you wanna sing in a rock'n roll band men du har inga muskler som hard core superstar och ingen sångarbegåvning som Dr. Alban har och du är......över fyrtio.
Let’s face it. Då finns det inte så många andra jobb som funkar ("ingenting funkar", Dr. Alban från Sydafrika) utom kulturarbetare förstås. Okey då, so now you wanna be a.....kulturarbetare. You've come to the right place - GT:s kultursida (märkte ni att jag travesterade Elvis där - clever). Okej säger du då, om du mot förmodan läser det här (som är en kultursida) "jag kan inget om konst, estetik och såna grejer". Don’t you worry säger jag då....det är de ingen annan som gör heller. Undertecknad skrev en gång en pjäs som han tyckte var det mest romantiska som gjorts, sände in den för påseende och bedömning till en dramaturg (en slags teatral cykelreparatör).
Svaret löd: "Vi har väl alla våra funderingar om sex".
Nåväl, som jag här så subtilt försökt exemplifiera är kulturen ett diletanternas paradis.
Det är enbart en status och kompis värld. Glöm dina komplex här har ingen täckning för någonting. Glöm betyg och meriter och annat krafs så går vi rakt på pudelns kärna nämligen HUR DET SER UT. Hur fan ser DU UT egentligen?
Frisk och käck, du ser ju ut som en jävla pingst pastor. Du ser ut som Runar och nu så tror du att jag skall sitta med dej här och gå igenom med dej plagg för plagg vad du skall byta ut i din kostymering - (allt).
No way josé, det här är inte AMS eller kunskapslyftet. Jag ger dig inte en fisk att äta. Jag ger dig nätet att fånga fisken i. Du har ju en GT i näven eller hur?
Marcus Birro är krönikör i denna förnämliga publikation, eller hur? Okej, nu har du hittat honom. Så skall du se ut, SVART (klädd)! Också ner med händerna i fickorna. Sådär ja, du går ju riktigt bra. Lite coolt, rebellaktigt så där. Och nu går vi på krogen. Vadå jobba? I det här jobbet är det festen som är jobbet. HÄNG MED! Och du kom ihåg att inte le, glädje förväxlas lätt med ytlighet. Varför är du inte glad? Vad vet jag? Du kanske har tinnitus. Tinnitus är en fin sjukdom, den har Björn Ranelid. Att vara fixerad vid sin egen avföring är också bra, fast.....upptaget av Ingmar Bergman och blir han sur kan du lika gärna lägga in dej på Höstsol (skådisarnas pensionärshem) med en gång. För då får du aldrig någonsin ett jobb mer. "När Ingmar Bergman blir sur står jobben stilla" - gammalt skådespelarordspråk.
Nåväl skit i Bergman. Nu vet du ju hur du skall se ut och att du skall vara lite rubbad. Nu är det dags att bli full, helst i TV (men Klara går också bra). Om du är generad över att vara berusad offentligt låtsas du bara att du är Sven-Bertil Taube med Lars Forsell i en dyr SVT produktion utanför ett värdshus på Pampas. Okej, så nu har du svarta kläder, är rubbad och är full. Men du måste ha nått att säga också, eller hur? Använd internet! Vad du gör är att du skaffar dig rudimentär kunskap om något appart ämne (något som ingen vet något om, pucko, svåra ord är =slå upp, dumskalle) och lär in några grejer om tillexempel folkvandringstiden. Lär dig allt utantill, ungefär som psalmverser.
OK, nu är du på Klara. Nu går du fram till den snyggaste tjejen och säger: "Vandalerna förstörde verkligen mycket i Europa, de var verkligen en destruktiv kraft tycker jag". Eller varför inte genusforska lite. "Strindberg, var inte han kvinnohatare...eller?". Och du kom ihåg, MUMLA. Ingen kulturarbetare talar tydligt. Rök mycket och titta bort - undvik ögon kontakt. OK, nu börjar det funka. Nu är du en intellektuell gigant och du gör dig redo för nådastöten. Ställer dig bredbent look’s her square in the eye och säger: "Robbyn utstrålar en sån oerhörd kraft, integritet och styrka tycker jag" och bruden säger "ÄH" och får stora ögon.
OK, så nu har du imponerat och bruden har sagt åh.
Nästa gång vi träffas är det dags för lektion två.
Ridå.
Nästa gång: Själva jobbet, eller att krypa steg för steg uppför nådens hala trappa.

PUGILIST PROMOTIONS

Kulturarbetare- Nej föresten. Kulturföretagare.
Hur når du ut egentligen?
Kulturentrepenören Martin Theorin utforskar under två timmar tillsammans
med en videobandspelare och en TV sambandet konstnärlig produkt,
massmedial feedback och privat alternativt statlig kulturfinansiering.
Punkter som berörs är:
1. Och varför skriver de så mycket om Teater Pugilist då?
2. Vilka tror de egentligen vi är? (pressen)
Polaritet: beundran - förakt
3. Mediala domino effekter och hur man startar (utlöser) dem - drev.
4. Att välja medial framtoning, eller vad har Hemingway, Dali och Madonna
egentligen gemensamt.
5. Blir det vi kulturföretagare gör automatiskt sämre om folk tycker om det?
Eller vad Oscar Wilde inte menade med "arts for arts sake".
6. Hur förstår jag medias status hierarkier eller varför är Svenska Dagbladet finare än
Arbetet?
7. Om faran i att vara för nyanserad. Om jag är tydlig är jag banal då?
8. Att vara kategorisk eller smakar det så kostar det.
9. Kommersiella medel kontra public service, liten grundkurs.
10. Är god marknads föring förenligt med god moral eller hur länge kommer det att dröja innan jag dansar börsnoteringarna om jag gör som Pugilist Promotions vill?
11. Hur viktigt är det att känna journalister? Hur undvuker jag att känna dem för väl?
Liten grundkurs i spiritualitet.
12. Kan alla lära sig att ta pressen samt går allt att marknadsföra med mördande reklam.
Animerad debatt - katarsis.

Rekommendationer:
"Martin Theorins sätt att ordna ekonomin för sin teaterverksamhet har
samtidigt blivit ett sätt att marknadsföra sig själv och Teater Pugilist.
Just därigenom har också finansieringen underlättats.
Kan offentliga bidragsgivare stimuleras till positiv konkurrens med privata
sponsorer?
Hur använder man varje förändring till att nå ut i massmedia? Det är frågor
där Martin Theorin har många erfarenheter att förmedla. Och han gör det väl.
Vad händer med integriteten på vägen? Hur ser han på teaterns roll? Och på
vilket sätt påverkas de kulturverksammas arbetsförutsättningar av deras
egen självbild? Kring dessa frågor skapas mycket snabbt en viktig diskussion vid Martin Theorins föreläsningar. Därför kan jag rekommendera hans kurs / föredrag."

Erik Dahlrot Kursledare "Kulturell infrastruktur och kulturföretagande" Kungliga
Tekniska Högskolan, Stockholm. Institutionen för Infrastruktur, avdelning
Samhällsbyggnad.
"Martin Theorin inbjöds i höstas av mig att hålla ett föredrag för studenterna på institutionen i konsten att sälja sig och synas massmedialt i ett allt kärvare kulturklimat. Martin Theorin inbjöds i höstas av mig att hålla ett föredrag för studenterna på institutionen i konsten att sälja sig och synas massmedialt i ett allt kärvare kulturklimat.
Resultatet av föreläsningen överträffade alla mina förväntningar. Fortfarande ett halvt år senare talar man upprört och ilsket om den. Säkert kan man ifrågasätta Martin Theorins sätt att resonera och tillvägagångssätt att nå publicitet och finansiellt stöd men i en värld där kulturen antingen är ideell (alltså bör vara tacksam att den finns till) eller institutionaliserad, (d.v.s. oskadliggjord) är han onekligen viktig.
Den unga artisten som ger sig ut i dagens kulturklimat måste vara beredd att slåss mycket hårdare, kanske också "prostituera" sig mer, och säkert profilera och sälja sig på ett helt annat sätt än man behövt tidigare.
Theorins insikter om hur man skapar sig sina egna möjligheter, som ju verkar vara grundade på
handfast praktik, känns som synnerligen viktiga inlägg i en debatt som har så svårt att riktigt ta fart.
Är det inte dags att konstnären inser att hon/han är en självklar del i samhällets alla delar och också kräver att få vara det?
Kan Martin Theorins föredrag hjälpa till att skak om och få liv i debatten har han nått långt. Jag kan därför varmt rekommendera honom och hans föredrag." Gbg. 00 07 04

Ivar Bergkwist - Högskolerektor
Högskolan för Teater, Opera och Musikal vid Göteborgs Universitet.
"Jag är beredd att, om det kan ha någon effekt gå i god för att jag anser det vara en väl använd utbildning för att hjälpa folk att nå ut."

Thomas Sander, Svenska Teater förbundet. Tel: 08-4411328
Föreläsningar har bland annat hållits på Södertörns sommaruniversitet - KTH* (Erik Dahlrot, tel: 08-790 6074),
Teater- och Operahögskolan i Göteborg (Ivar Bergqvist tel: 031-7734101), HDK - Göteborg och
Nätverkstan - Göteborg (Rolf Carmersund tel: 0512-60880).
*Gav även elever från HDK handledning inför deras arbete med att söka sponsorer till finansieringen av HDK:s monter på design och konsthantverks mässan i Göteborg. Gruppen har idag fått ett flertal substantiella bidrag.
Kursavgift: 6500 kr. plus omkostnader. Video och ljudupptagning förbjuden.
Även handledning/coachning individuella projekt, lön efter överenskommelse.
Bokning: Pugilist Promotions co. Martin Theorin,
Marielundsgatan 17, 431 67 Mölndal
Tel: 031-7060409 Mobil: 0739-304182
E-post: info@pugilist.org
För vidare information se artikeln om Pugilist Promotions i Idea nr 1, 2000. Finns utlagd på nätet under adressen: www.idea.amv.se
Pugilist Promotions skrevs det även om i GP under gränslöst den 3 April, 2000.

RECENSION AV JIMMY SCOTTS KONSERT
På NEFFERTITI DEN 7:E MAJ
-av Karin Svenner-

Jimmy Scott på Nefertiti 2002-05-07
I tisdags hade den lille mannen med den stora rösten premiär på sin Europaturné i Göteborg. När han kommer upp på Nefertitis scen är det en levande bit jazzhistoria vi bjuds på. Jimmy Scott är 77 år och på väg att bli ett koncept.
Med sin för stora smoking och lika stora charm tar Jimmy Scott ett sammetslent grepp om oss från första tonen. Förförarknepen är listiga.
”All och me, why don«t you take all of me?” är en vädjan man inte kan motstå, och redan med öppningslåten har han sålt in sig.
Mannen som förkroppsligar jazzhistorien har valt att lägga premiären på sin Europaturné i Göteborg. Det är tredje gången han besöker Sverige, och han har vid det här laget samlat på sig en stor skara fans.
En hormonsjukdom gjorde att Jimmy Scott som ung aldrig kom i målbrottet. Som kompensation har han begåvats med en unik manlig sopranstämma. En röst som inspirerat bland andra Ella Fitzgerald och Nancy Wilson.
Han kliver obehindrat mellan gospel, rythm n’blues, soul och popballader. Och han lyckas lägga sin Jimmy Scottska prägel över allt.
Han var ett namn i USA:s Jazzkretsar redan under 40-talet, och han fick sin stora hit ”everybody’s somebodys fool” med Lionel Hamptons orkester för femtio år sedan.
Vid närmare åttio års ålder är Jimmy Scott ett koncept. Han gör film med Ethan Hawke och planerar en skiva med Nick Cave, Lou Reed och Elvis Costello.
Konceptet Jimmy Scott är en lagom blandning röst, timing, frasering och framförallt en pausering, helt i klass med Frank Sinatra.
Den hemliga ingrediensen är hans förmåga att sjunga banaliteter med en sådan innerlighet att man tror på honom.
Första set på Nefertiti är bra, med ett gäng låtar från senaste skivan ”But beautiful”. Jazzstandards framförda på det oefterhärmligt Jimmy Scottska viset.
Den lille skrynklige mannen med leendet trivs på scen, och i ”Pennies from heaven” är han i högform. Efter ihållande applådsalvor säger han:
- I want to thank you for having me back, Iv’e been waiting.
- So have we Jimmy, svarar stora delar av publiken. En kärleksförklaring som är lika innerligt banal som hans.
Publiken är på Nefertiti för att höra Jimmy Scott, och Jimmy Scott är där för att sjunga.
Han sjunger lika mycket med händerna som med munnen, han rör sig som han sjunger och han sjunger känsla.
Med på turnén finns Hilliard Green, basist och bandledare, Dwayne Broadnax på trummor, pianisten Jon Regen och den nye saxofonisten Bob Kindred.
Bandet kompar lyhört och rutinerat Jimmy Scotts solon. När vokalisten kliver ner från scen växer de ut i högklassig improvisationsjazz.
”Someone to watch over me” gör Jimmy Scott med bara pianokomp, och visar att han tyvärr behöver hela bandet i ryggen för att vara bra. Rösten är lika gammal och fårad som mannen på scen. Vibratot ställer till det i flera Jimmy Scottska ritardandoslut. Men de snabbare uptempolåtarna gör han fortfarande bra.
Jimmy Scott på turnépremiär på Nefertiti levererar, och han gör det bra. ”Sometimes I feel like a motherless child” möts av stående ovationer, och när han avslutar med Doc Pomus ”There’s gotta be a better world somewhere” vill publiken aldrig sluta klappa.
Klubbvärden tvingas gå upp på scen och säger att det bara är paus efter första set.
Vi får mer.
Efter två timmar är alla nöjda. Vi har fått hundra procent Jimmy Scott, och Jimmy Scott har fått en rivstart på turnén.
Skivor:
Mood Indigo, Milestone 2000
Over the rainbow, Milestone 2000
But Beautiful, Milestone 2001
Karin Svenner
karin.svenner@student.jmg.gu.se

PUGILIST`S RANKINGLISTA

"Ymer debutanten slog till."
Borås tidning.


Kinky Friedmans autograf.

Jimmy Scott

"Ibland bajar projekt ihop, vad man sällan tänker på är att det i allmänhet ligger en hel del jobb bakom även icke förverkligade projekt. Nedanstående var i princip klart för premiär, när den mänskliga faktorn, eller vad man skall kalla det, stack upp sitt fula huvud.
Tack vare Göteborgs Kulturnämnd -förvaltning gick det dock att kasta om kursen och köra en snabbskriven enmanspjäs istället "Isjäl och hjärta II". Det blev vår största succé hitils!"

Martin Theorin

Love
As good as it gets
As bad as it gets
And as sad as it gets

Martin Theorins senaste pjäs Det finns inga humidorer i Sexdrega är en både romantisk och cynisk Romeo och Julia-historia som bjuder på bl a motsättningar mellan svenskar och invandrare, bankrån, fängelserymningar, gisslandrama, humor, omöjlig kärlek och musik. Pjäsen har en tydligare ungdomsinriktning än något som Teater Pugilist satt upp tidigare. Det handlar om klass, genus och etnicitet, de tre frågor som, enligt Martin Theorin, kommer att avgöra vår framtid här i Sverige.
För regin står Sonja Gube och i en av de ledande rollerna syns Conny Hoberg, kritikerhyllad för sitt arbete med Teater Pugilist de senaste åren.

The Pugilist Sampler

DET FINNS INGA HUMIDORER I SEXDREGA

J: En va-me-na-du-eh?

S: En vamenardu eh? Den får nog vara för min del… Nu ska vi se…

(S studerar tavlan med pizzor och prisuppgifter, J studerar S. S verkar inte så farlig längre.)

J: Har do kjort longt?

S: Va? Nä ja går… promenerar.

J: Aha… Ingen bil?

S: Nej den har jag dumpat.

(Entré G med glas och bestick)

J: (viskar till G) Shit, han har dumpat bilen, säkert eldat upp fingeravtryck… (G stirrar som i trance på S tomma skjortärm) En arm tjitt… Jag undrar hur han vexlar? Nej han har automat såklart cadillac svart… Skottsäker kevlardäck, men då har han dompat pengarna… Och vapnet då är han inget å va rädd för, då er han fö fan bara ennu en jävla pank lodis…(G knackar S på axeln) Do!… Do! Det er forbjodet å dompa i skoggen, du gå återvinningscentralan som alla andra!

G: Han har mens.

(J kastar något mot G som duckar)

J: Det hor jog inte! Fu fan va eckligt jevla mens. Fatta du? Mannen?

S: Jaha… Vad rekommenderar ni?

J: Eh… En tagens spetziaal.

S: En dagen spetzijaal inget annat?

G: Det är inget annat som finns, en taaagens spetsijaaal!

J: Vorfor ropar du, om du sjelv ska göra?

G: Poppa tycker det gör stället större.

J: Men gå och hämta den då då!

(G ut i köket)

J: Fan jevla bitch alltså, jaha å va ska du då?

S: Förlåt?

J: Ja det er helt ok mannen, vart ska du gå mannen?

S: Jasså jaha alltså, det beror på, var är jag?

J: Du er i Sexdrega mannen du ser inte så farlig ut.

S: Förlåt?

J: För vadå? Sexdrega!! Mannen va ska du?

S: Ingenstans.

(J pekar med tummen)

J: Det ligger däråt… (ropar ut till G) …vill inte säja, rädd att vi ska tjalla snuten!

(G entré med glas, tallrik, bestick)

J: …å va fan har du vart? Visst fan maten, så du har dumpat allt va?

S: Va?

J: Så du har dumpat allt va?

S: Jag har dumpat allt ja.

J: Så du er typ… Som en luffare då?

G: J!

S: Ungefär… Det gör inget.

(J slår näven i bordet)

J: Jag er inte redd för dej!

G: J!

J: Va heter do – vad kommer du ifrån? Det er ingen fara han har sekert slängt vapnet… (J fram och grepper S i armen) Du pratar veldigt bra svenska do lert i fengelset va?

(G räcker fram ett glas juice till S)

G: Sluta nu! Vi vet att du er en man… Vi bjuder dig här ljus?

J: Juice! Ha ha va fan tror du Dragan dricker juice?… Jevla kerring!… (J börjar vifta, juice hamnar på golvet) …Fan förlåt… gullet.

(G börjar knäskura, får en blöt smaskig puss som "tröst" av J)

J: …Jag vill inte va taskig, er do svensk?

S: Ja om etiketter nu spelar nån roll.

G: (nerifrån golvet, skurar) Det gör dom.

J: Då er det kanske ok… Gullet?

G: Ser han kriminell ut eller?

J: Nej men han har bara en arm… Dragan har bara en arm, jag tänkte…

G: Är det kriminellt? Du är väldigt sex och femti vet du det?

S: Sex och femtio?

J: Men din pappa har ju sagt…

G: Du är väldigt sex och femti nu, vet du det?

J: Är jag sex och femti? Vafan é sex och femti för nått?

G: Ängslig i brallan, enligt Freud – analt fixerad, vill inte släppa ifrån sig, du vet på peepshow "Ja har bara sex och femtio kan man få se en halv tutte då?" Kan man få in en halv panerad ost och sen dela på hela jävla juridikstudent-klassen, ba så jävla svenskt!

S: Är det inte bra å va svensk?

G: Inte alltid.

S: Jag känner mig som ett lamm ibland vargar.

J: Va?

S: Ja ni är så vitala… så sköna.

J: "Sköna"…Va? Hallå-hallå vänta lite… Nej han är inte Dragan… Ha ha ha shit fy fan va rädd jag blev men me armen din jävla svenne kräks upp pizzan med jävla känsla din jävel!… (J stryptag på S, men hejdar sig) …Va nej den har han ju inte fått ännu nej.

(G kastar pengar på J)

G: Men ta i förskott då Maricon, så slipper du oroa dig för din jävla salta degklump längre!

J: Nej, vi kan inte bara gå omkring och byta pengar med varandra… Det är helt Carl Bildt jävla, företags jävla –ekonomiskt orimligt.

G: Nu gå jag och hämta pizza, toaletten är där om du vill tvätta dig.

(G ut mot kök, S ut mot toa, J kvar och skriker mot köket)

J: Varför skulle han vilja tvätta sig han jobbar ju inte, han er inte ens föfan asocial som Dragan?… Fy fan jevla dig alltså!

(J ut i köket efter G, samtidigt S ut från toa krockar med G2 in från ytterdörr bolmandes på en cigarr)

S: Shit Dragan va gör du här?

G2: Go kvällen!

S: Va? Godkvällen, jag kommer från Göteborg och…

G2: Sitt… Å en jevla god kvell på dej mannen, du behöver inte forklara nått, do er kond hos mej.

S: Du har två armar.

Pugilist får pengar till nya pjäsen.

Teater Pugilist får 20.000 kronor av Göteborg & Co.
Pengarna skall användas i arbetet med nya pjäsen Det finns inga humidorer i Sexdrega.
-Ja, vi blev välsignade av den stora räkfrossan skrattar dramatikern Martin Theorin...

GP 2/10 2004

Teater Pugilist har även fått ta emot 20.000 kronor från Volvo. Man tackar och bockar.

Göteborgs Kulturförvaltning stödjer pjäsen Det finns inga humidorer i Sexdrega med 90.000 kr.

Det här är en del av det Martin lyssnade på när han skrev
Det finns inga humidorer i Sexdrega.
Rekommenderas (skivorna hittar du på Skivhugget).

R.L. Burnside
The Fairfield Four
Hounddog Taylor
Mink Deville
BR5-49
Warren Zevon
Blå tåget
Rufus Thomas
The Songs of The Louvin' Brothers
James Brown
Jimmy Smith
Dave Brubeck
Lou Reed
Desmond Dekker
Miles Davis
Jimmy Scott
Victoria De Los Angeles, Jussi Björling
R.L. Burnside
Bo Didley
Warren Zevon
Ray Charles
Flaco Jiminez
Levon Helm
Artur Alexander
John Prine
Cowboy Junkies
Dave Edmunds
Rockin' At The Barn
Willy De Ville
David Allan Coe
Mott The Hoople
Charlie Rich
Doo-Woop
Charlie Louvin
(Box)
Miles Davis
Warren Zevon
Lou Reed
Kitty Wells
Johny Cash
Michelle Shocked
BR5-49
John Lee Hooker
Curtis Mayfield
The Bobby Womack Collection
Richard Thompson
Al Green
Johny Winter
Marta Reeves And The Vandellas
Danny Gatton
Marshall Crenshaw
Sarah Ogan Cunning
Patsy Cline
Hank Williams Tribute
Wladyslaw Szpicman Original Recording
Lionel Belasco

Patsy Cline
Loretta Lynn
Patsy Cline
Louvin Brothers
Louvin Brothers
Louvin Brothers
Rosie Flores
Jerry Lee Lewis
Patsy Cline
Patsy Cline & Jeannie O'Riley
Charlie Rich
Kinkey Friedman
Carlene Carter
Louvin Brothers
Louvin Brothers
BR5-49
BR5-49
Wes Montgomery
Isaac Hayes
Sly And The Family Stone

The wizard
The bells are tolling
Beware of the dog
Cabretta
Tangled in the pines
I'll sleep when I'm dead (2 CD)
Brustna hjärtans hotell
Crown prince of dance
Livin lovin losin
Get on the good foot
The incredible/Got my mojo working
Park avenue south
Animal serenade
The writing on the wall
Live over the world
The savoy years (Box)
Madame butterfly
Ass pocket of whiskey
Bo Didley
My ride's here
The genious hits the road
El sonido de San Antonio
American son
The monument years
Sweet revenge
The trinity sessions
De 7
Vol. 4
Victory mixture
Texas moon
Rockn'roll queen
The silver fox
The best of chess
Greatest hits
The Stax story
Someday my prince will come
Mutineer
New York stories (bootleg)
God's honky tonk angel
The man comes around
Short sharp shocked
Coast To Coast
More Real Folk Blues The Missing Album
Move On Up, The Singles Anthology 1970-90
Midnight Mover (2 CD)
Mirror Blue
Dont Look Back
Johny Winter
Dancing In The Streets Greatest Hits
Hot Rod Guitar Anthology (2 CD)
Mary Jane And 9 Others
The silver dagger
Walking dream
Timeless
The pianist
Godnight ladies and gents. The Creole music
of Lionel Belasco
The very best of
Famous country music makers (live)
Live at The Opry
Songs that tell a story
Tragic songs of life
Live at The New Rivers Ranch
Dance Hall Dreams
Kiler country
Live at The Cimarron Ballrom
The masters
Pictures and paintings
From one good american to another
I fell in love
Tragic songs of life
Radio favorites 1951-1957
This is BR5-49
Big backyard beat show
Movin Wes
Buttered soul
Stand

John Ronson
Stuart Banner
David Bret
James Ellroy
Ingmar Norlén
Raymond Chandler
John Keegan
Lawrence Grobell
Philip Knightley
Patricia Morrisroe
John Reed
Jovan Rajs
Jennifer Wynn
Donald Thomas
Hunter S Thomson
Robert Capas
James Ellroy
Leif Carlson
Anton La Guardia
Mike Hodges
Joyce Carol Oates
Alice Schwartzer
Anders Sundelin
Nisse Lätt
Lena Liljeroth
Elisabeth Young-Bruel
Barbara Ehrenreich
Peter B.E. Hill
David A Price
Jim Heiman
Douglas Thompson
Stefan Sundström
Paul Elliot
Mattias Gardell
Pia Gadd (red)
Eddie Muller
Harry Shapiro
Anna-Lena Lodenius, Per Wikström
Michael Blitz, Lousi Krazniewicz
Robert D Putnam
David K Shipler
Anders Ehnmark
James Miller
Albert De Meo
Håkan Arvidsson (Red)

Lasse Wikström & Rolf Wrangnert
Michael D Killer
Joyce Carol Oates
Tim Clayton & Phil Craig
Richard Lamb
Peter Birro m fl
Marcus Gray
Adam Zamoyski
Christian Catomeris
Edited by Ray Bonds
Jim Goad
Kurt Wolf
Ian Markham Smith & Liz Hodgson
Philip Knightley
Max Hastings
James Ellroy
Thomas Sörensen
Tim Mitchell
Peter Bondanella
Jim Brown
Polly Ervin
Barry Glassner
Roger Ford

The adventures with extremists
The death penalty, an American history
Eroll Flynn satans angel
My dark places
Jakten på Jonny Bode
Speaking
War and culture
Conversations with Capote
The first casualty
Mappelthorpe
Mexico i uppror och andra reportage
Fallet Osmo Vallo
Inside Rikers
An underworld in war
Hell's Angels
Photographs of the Spanish civil war
Browns rekviem
Ett urval under-streckade ur Svenska dagbladet
Holy land unholy war, Israelis and Palestinians
Get Carter the screenplay
The perfectionist and other plays
Kärlek till döds, Petra Kelly och Gert Bastian - En offentlig tragedi
Främlingen i Falun, tjugoen reportage om brott
En svensk anarkist berättar
Skinnskallar
The anatomy of prejudice
Barskrapad, konsten att hanka sig fram
The japanese mafia, yakuza, law and the state
Love and hate in Jamestown
All America ads 40:s
Christine Keeler, The truth at last
Om mjölkens symbolvärde och andra betraktelser
Brotherhoods of fear, a history of violent organizations
Gods of the blood, the pagan revival and white seperatism
Mord, blod och moral om kriminaljournalistik
Dark city, The lost world of film noir
I'm waiting for the man, The story of drugs and popular music
Vit makt och blågula drömmar, Rasism och nazism i dagens Sverige
Why Arnold matters, The rise of an cultural icon
Bowling alone, The collapse and revival of american comunity
The working poor invisible in America
Maktens hemligheter, En essä om Machiavelli
Flowers in the dustbin, The rise of rock and roll 1947-1977
For the sins of my father a mafiakiller, his son, and the legacy of mob life
Affären Rami-Bergman, Dokument om judefientlighet
och akademisk röta i Sverige
Brottsplats Sverige
When good kids kill
Three plays
Finest hour
War in Italy, 1943-1945, A brutal story
Elverket, 8 nya pjäser
Return of the last gang in town (The Clash)
Holy Madness romantics, patriots and revolutionaries, 1776-1876
Det ohyggliga arvet, Sverige och främlingen genom tiderna
The illustrated directory of guitars
The redneck manifesto, How hillbillies hicks became americas scapegoats
Country Music, The rough guide
The outrageous Jerry Springer unauthorizes and completly uncencored
Philby, KGB masterspy
Going to the wars
Destination mourgue La tales
Sista striden
Sedition and alchemy, A biography of John Cale
Hollywood Italians, dagos, palookas, romeos, wise guys and sopranos
Willie Nelson, Redheaded stranger
Directed for the stage
The culture of fear
The grim reaper