Tillbaka till startsidan

I DEN BÄSTA AV MÖJLIGA VÄRLDAR av Martin Theorin

Nu pratade dom i telefon

Sten -Då ses vi kvart i sju då?
Karin -Ja, det var faktiskt en sak jag hade lust att berätta
Sten -Ja?
Karin -Ja, det skulle vara roligt att gå på pjäsen med dig, men sen efteråt... kan vi inte göra det där?
Sten -Det där?
Karin -Det där vi brukar göra efteråt... Ja, jag har träffat en kille och nu vill han att vi ska va ihop. Så ja... jag vill satsa på ett förhållande och vi har ju kört med ganska öppna kort från början eller hur?
Sten -Så du menar att vi inte kan pippa då?
Karin (skratt) -Ja.

Fy fan va han mådde dåligt Och han som hade varit så noga med att inte ringa varje dag
Han lägger på RIDÅ AKT 2

Nu kom hon ångande upp för gatan, högröd i ansiktet och såg ut som den där marsflickan, som åkte på ett almenacksblad

Karin -Fan vad jag har sprungit...

I handen hade hon grejer och hon gav dom till honom

...Jag höll på att försova mig. Väckarklockan ringde inte.

Så var dom inne i teaterfoajén och biljettflickan säger...

Flicka -Jag tycker jag känner igen dig, vad känner jag igen dig ifrån?
Sten -Det får du räkna ut själv. Vi betalar var och en för sig
...nu när vi är kompisar
Flicka -Fniss
Karin -Javisst...

K gör en djupdykning i handväskan och börjar leta hysteriskt efter plånboken, hittar den och betalar slutligen. Dom går och sätter sig vid ett bord, K tänder en cigarett och grejar lite nervöst med tändaren ...som flyger iväg genom rummet i en stor båge.

...Vad är jag nervös för? Kände du henne? Varför var hon så trevlig... är det för att du är känd?
Sten -Ökänd... du blev nervös för att du vet att alla tittar på oss för... att jag är en idiot som slåss, du är en ung vacker flicka och jag är en medelålders alkoholist... dom är avundsjuka på dig helt enkelt... det jag gillar med dig är att man inte har en massa blåmärken på benet och blåa ögon när man varit ute med dig.
Karin -Du kanske hade fel sällskap förut?
Sten -Ja, mig själv.
Karin -Du vet den där killen jag berättade om... det var bara ljug för... att du aldrig ringde. Jag var bara osäker på dig... för att du är så cool. Kom så går vi hem till mig

Och så tog hon honom under armen, han tog sina grejer och dom gick ut trotsade mörkret och så levde dom lyckliga alla sina dagar... eller ja sex år då.

RIDÅ