Ett smakprov från novellen ”Kulturstrategen går på feministiskt tältmöte” … med en bitvis ganska intressant exposé över tidelagets historia (”Visste ni förresten att redan på 1600-talet brukade vallpojkarna alltid sitta i en ring på någon åker och rundknulla en lammtacka när det blev långtråkigt?” Nej, det visste vi inte, men nu är det åtgärdat … Var kan man pröva?! vrålade han extatiskt.) Avslutade så queerforskarinnan, som för övrigt motsvarade alla fördomar om hur en sådan bör se ut (träningsoverall, hockeyfrilla och byggarbetarmage) sitt pass och lämnade över till den feministiska trubaduren (gitarr, byggarbetarmage, hockeyfrilla med rastaflätor av den där typen en mid-size engångständare kan komma bort i). Hur som helst var det någon slags omvänd Eddie Meduza från Lesbos med feministiska kampsånger på repertoaren som nu äntrade scenen. Men gensvaret verkade lite ljummet, så han ropade … ”Are-you-redy-to-rock? Are-you-ready-for-some-countrymetal-hellbilly-noize?!” Han körde sin bästa hillbilly-shitkicker-accent, men gensvaret var fortfarande lite … tamt så när han inte fick något entydigt svar vrålade han … ”Are-you-ready-to-rock-you-fuckin-pussies-you-fuckin-girliemen?” Han fick till den där Arnold Schwartzenegger-accenten rätt bra på slutet. Nu vaknade dom! Och han hälsades med jubel av publiken, som såg ut som Familjen Flinta (Dom som inte såg ut som Flinta såg ut som gravida korvar och uteliggare - inte fruarna dummskalle! Barney och Fred, eller Grävskopan.) Och dom vrålade till svar: ”Yeah we are fuckin ready to submit, bend over and take it up the ass, our pussies are twitching and dripping!” vrålade alla Flintorna unisont. ”Godamn I smell pussy!”Tillade han buren av stundens inspiration och sin önskan att bara en gång få känna sig som en svart hallick i en vit skinnrock och en röd slokhatt i ett gammalt Baretta-avsnitt på TV. God damn! I swear I can smell a funky asshole in the joint. Is there by any possability a funky asshole in the joint? frågade han inkvisitoriskt. ”Yeeah, whip out your dick white boy, (whaaat boya) we wanna eat yo, yaad by mutafockin yaaa yo fongy penetrator yo” rapade de små Flintorna unisont. Vilket härligt tältmöte! (Snart kanske Carola kommer. Hon var ju känd i branschen, för att vara kåt eller?). Men det kunde bli bättre. Så han slet till sig ”Trubbans” mick och började: Stream-of-concioucness-free-flowa-en-Hank III-låt … Well-I-waz-a-rollin-by-myself-a-down-in-Memphis-Tenesse-and-I-was-lookin-for-a-guy-who-had-a-mole-and-no-front-teeth-and-I-was-trippin-on-some-acid-a-latino-waved-at-me-and-I-was-smokin-morphine-til-it-knocked-me-of-my-feet-then-I-got-some-H-from-my-old-uncle-Pete-and-I-just-start-to-feel-like-Ive-might-ave-od-on-an-overdose-of-drugs-overdose-of-sin-Im-gonna-live-it-til-it-falls-like-a-mountain-and-I-love-being-high-high-being-low-and-I-like-to-drive-my-truck-down-a-muddy-dirt-road …” ”Ok you musty hillbilly beavers you asked for it! Somehow-I-made-it-up-to-Texas-with-a-crawler-full-of-grass-and-Im-seein-all-these-spics-who-wanna-bust-my-ass-and-Im-always-living hard-always-smokin-weed-now-Im-hanging-out-in-Texas-drinkin-mushrom-tea … Plötsligt hördes från långt-nere-i-mark-nivå (Det såg ut som lertältet i Roskile därnere, där han för övrigt deltagit i haschrökningstävlingen Cannabis Cup ”Superjoint 1984” spytt ner sig och nästan missat Lou Reed). Nu pep det alltså försagt, men samtidigt en smula gudsnådeligt från en klädhög på golvet, där det var svårt att se vad som var vad, det var i alla fall mycket sjalar och något tittade upp – Carola? Nej?! Två lesbiska näbbmöss! .. Näbbmus 1: ”Alltså, det känns väldigt trist … att behöva säga …” Fan hon låter som Kristina Lugn. Näbbmus 2 tog vid: ” …Trist att behöva säga det här …” Well, dont say it then … cunt. (Det sista tyst) Näbbmus 1: ” …men man kan inte höra den lesbiska trubaduren …” Nu var det kört. Nu skulle han ut. Nu skulle han lynchas, knullas med en jättedildo av Linda Skugge och hyllas postumt som martyr för alla små strindbergare med slampiga fruar och strindbergska pick-komplex i en pissdålig krönika med mödosamt tillägnat 30-talsspråk av Peter Birro i GT (Birro hade för övrigt bett honom att lära ut sitt kvinnohat till honom. Det är inget man lär sig, utan en talang man föds med”, hade han sagt.) Näbbmus 2: ” … alltså, ni sjunger med så högt att man inte hör den lesbiska trubaduren …” Var han en lesbisk trubadur nu? Trubbsubban hade ju för helvete slutat och stod och glodde på honom med halvöppen mun och fuktiga läppar. Näbbmus 1: ” … eller också …”. Eller också – vad fan betyder det? Näbbmus 2: ”… ”eller också vill vi också höra han, vi vet inte vad han heter” … Näbbmus 1: … ”han som stöttar henne med sin vackra och angelägna poesi … så om ni två …” Två? Han var väl inte två? Även om han kände sig så ibland. Fan, ibland kände han sig som alla i hela världen! Näbbmus 2: … ”Ni två där borta i hörnet kunde vara lite tysta …” Jaa, hon snackade med fjollorna i hörnet! Han hade inte lagt märke till dom förut. Två killar, riktiga ”girliemen” som såg ut lite som Fred och Barneys fruar som liksom hejat på Stefan Demerts lillsyrra förut och nu kröp ihop i hörnet istället för att säga till slynorna att hålla käft och straffknulla dom ”Right on you fuckin pussies …” sa han och knöt näven i en black power hälsning från 70-talet. ”Tjoa mer återhållsamt i fortsättningen och skäms” …” Men dom har ju PA:t!” ropade sumprunkarna. ”Dom är väl inte James Brown era jävla häcklar-hermafroditer! Det här är bitches med pipiga röster. Det spelar ingen roll om dom har 100 PA, det hörs inget ändå!” ”Right on!” ropade folket från Bedrock. Och så håller det på och binds ihop med nästa story. Stavfelen är avsiktliga och likaså det dåliga språket, vad i djävulen trodde du?! Martin Theorin |