Tillbaka till startsidan

Martin Theorin walrafar och "gör" Dans och
teaterfestivalen från insidan.
av Martin Theorin

 

Dag 1, 18/8 2006

Det börjar inte bra. Jag står inne på Pusterviks biljettkontor, på Järntorget. Jag står alldeles bakom en recensent, som har varit på några föreställningar, som jag satt upp under årens lopp. En snäll och vänlig kvinna i vanliga fall men nu är hon förbannad som fan. Hon talar om det för dom bakom disken också, innan hon stegar i väg, med röken bolmande ur öronen. ”Det var visst något trassel med biljetterna?” säger jag till de 2 unga damerna bakom disken. ”Jag sätter upp teaterföreställningar” säger jag och dom 2 bimbosarna stirrar på mig som om jag är en galen-yx-mördar-mytoman. ”Reta aldrig upp en recensent” säger jag”. ”Nehej? Men vi tycker nog att vi hade helt rätt, vi kan inte dela ut hur många biljetter som helst. Det är en liten festival och vi har en begränsad ekonomi…”  Säger en av dom 2 representanterna för unika partiet. ”Rätt har inte med saken att göra” säger jag. ”Makt har med saken att göra, tidningar har makt” fortsätter jag med mitt bästa Carl Bildt tonfall och försöker göra något, som jag redan på förhand borde veta, är extremt korkat och dömt att misslyckas. Jag försöker mediaträna dom 2 där och då, i kön till Pusterviks biljetter. Det är som att simma i tjära och jag går därifrån men först sedan jag köpt ett festivalkort á 160 kr. Här skall partas!
Några teaterföreställningar tänker jag inte se. Jag har rationaliserat bort dom ifrån min festivalupplevelse. Det finns f ö nästan inga teaterföreställningar att se i år. Nästan bara grejer med folk som hoppar runt lite omotiverat och det har jag redan sett i festivalprogrammet. Jag tänker ägna mig åt att mingla med kändisar, seminarier och ”open lab”. Networka lite. Komma framåt i karriären lite.
Men först skall jag parta!
Så jag går på festivalcluben ”Love”. Där är det isländsk maja country som gäller – s k ”räggie”. Dom spelar högt som fan och jag får ont i huvudet. Så jag går.
Men först efter att ha hejat på min förtjusande f d dramalärarinna och trasslat in mig i en gammal julgransbelysning på vägen ut.
Oj, jag glömde det viktigaste av allt. Jag såg en kändis! Han Josef-va-heter-han? Som-har-skrivit-”ett öga blött”? I-alla-fall-fan-va-han-é-lik-han-”vargtass-han-den-snygge-indianen”-som-va-med-i-familjen-Macahan-på-TV-på-80-talet-men-jag-tror-han-är-död-nu. Kan-de-va-han-fast-reinkarnerad-då-typ?

Dag 4, 21/8 2006

Jag vet att jag är ett geni, men idag har jag inte lust att skriva mer på min senaste pjäs. So down to festivalen I go. Down does mean streets. To Stadsteatern. För en ”breakfast conversation”. Mycket engelska blir det. Men engelska är ju festivalspråket… So oh well you know. 2 skådisar från Frankrike skall prata om en Peter Brook-uppsättning dom gör. Peter Brook är nog världens mest kända teaterregissör.
En legend.
Även om ingen utanför teatervärlden vet vem han är. Det här rör dessutom en av festivalens få ”vanliga” pjäser som faktiskt handlar om nått. I det här fallet Sydafrika och politiskt förtryck. Det börjar lovande! Tjejen som håller i det hela kan inte ens namnet på den det hela handlar om utan kallar honom för Peter Brooks hela tiden. (En släkting till Mel?) ”Peter Brook for christ sake!” stönar min bänkgranne och viker sig dubbel med ett plågat ansiktsutryck.
Och bingo! Jag får syn på en kändis till!!
Susanne Rosten!!!!

Sitter och ser proggdyr ut alldeles bredvid, med en väninna. För dagen är S R lite revolutionary-70-tals-flygkapar-chick, i en sån där skinnjacka som är gjord av så dyrt läder, att det nästan ser ut som plast. Hon sitter och ritar en liten hund. ”Dessa sköna konstnärspersonligheter, dom kan helt enkelt inte hålla sig. Dom bara brinner av skön kreativitet hela tiden” tänker jag. ”Undrar om hon känner igen en syskonsjäl när hon ser en.”
Hon kände Palme. Känner förmodligen G Person med.
”Henne vill jag networka med!” tänker jag.
Nu jämför moderatorn (ja det heter faktiskt så) vår svenska invandringspolitik med slavhandeln på 1700-talet. Tydligen ”gör vi som man gjorde då, vi tvingar dom svarta, att gå runt ett träd och avsvärja sig sitt ursprung och tidigare liv innan dom sattes på båten. Till Västindien eller Nordamerika. Vi gör precis samma sak, fast på ett nytt sätt” förkunnar moderatorn. ”Det kallas svensk flyktingpolitik.”
Jag dampar loss och hävdar ”att jämförelsen är grotesk och djupt orättvis och att Sverige är ett rätt humant land, som spelar i lingonserien, vad det gäller fascistiskt förtryck och att jag är stolt över att vara svensk”.
Allt liksom stannar av och alla stirrar på mig, som jag just "kommit ut" som nynazist.
Alla glor storögt. Utom Susanne Rosten och hennes kompis som nöjer sig med att lägga av ett hånflabb. ”Ja, ni skrattar” säger jag och fortsätter eftersom engelska är festivalspråket ”and I know that it’s fashionable to be ashamed over ones country among middle-class-left-wing-intelectuals… Well I’m not!”
”But, but… The asylpolitik” stammar Susanne R.
”The ’asylpolitik’ has to be critizised within context, all in all were still fairly human in this country.”
Susanne R har slutat hånflabba. Det känns bra, så jag går. Konstigt nog kommer hon inte efter och vill ”networka”. Utanför i korridoren stöter jag dock på en hög funktionär på festivalen, hejar och säger ”du, jag var med om en intressant grej på Pustervik biljetter härom dan, som är potentiellt problematisk för festiv…”. Högdjuret har försvunnit innan jag ens hinner avsluta meningen.
På vägen hem uppför backen, gratulerar jag mig själv till mitt nya ”framgångskoncept” som förmodligen har fått min karriär att gå i stå ytterligare något 10-tal år. Eller också är det precis tvärtom? Att sånt här är ungefär som att få på käften av Ingmar Färgman, bli nedskallad av Sörjan Kramberg eller nedspydd av Nicke Bersfjant. Att det bara visar att man spelar i den kulturella elitserien liksom.
Jag hoppas att det är så.

SLUT

Ps. Alla likheter med riktiga personer är naturligtvis en ren slump och ovanstående är bara lögn och förbannad satir. Vi vet ju alla att alla kulturarbetare är jävligt schysta människor som bara lever för att Sveriges skattebetalare skall få full valuta för sina pengar, eller hur?