STARTSIDAN

MARTIN THEORIN
The man, the myth, the pain in the ass.

b.martin.jpg (7290 bytes)
Martin lade ned mycket tid på sitt yttre under 80-talet
b.martin2.jpg (13976 bytes)
Martin tycker mycket om att åka motorcykel. Speciellt dem av märket Triumph.martin3.jpg (10472 bytes)
Martin har varit i New York med sina
kompisar Hasse och Tobbe. 
Martin gillar New York. Staden är nog
extra häftig, enligt Martin, eftersom 
det är Lou Reeds hemstad. Lou Reed
har föresten affischen till Torpeden. 
Martins kompis Hasse har slagit ner 
en taxi chaufför i New York.

omartin2.jpg (9221 bytes)
Ingen glamor utan snor, spott och blod.
MBK - 95.

omartin.jpg (11492 bytes)
Martin tycker att det är ganska fräckt att röka men han har slutat nu ändå.

2 kulturstrateger möts. TV 3:s uppesittarkväll 23/12 -02.

Världens störste lilla sångare med Jimmy Scott i Göteborg -01.

Enligt Martin är det viktigt att vara lite "fin" när man håller på med kultur. Att ta emot pengar av
Robert A för att finasiera en pjäs mot social nedrustning var inte "fint".

Eftersom Martin Theorin enligt egen uppgift bara "blir nervös av att vara avslappnad" är det här det närmaste vi lyckats komma en officiell pressbild.

"Such a perfect day"
Första dagen med nya Boneville 750 och första flickvännen.
Lindome -76

Som den helyllekille han är föredrar han numera ett stillsamt familjeliv. Här utanför bostaden.
Särö 2003

Lagom till produktionsarbetet med…

…”Queerteorierna”
(Martin hade just fått sitt nya bråckband och var taggad till 1000 för några månaders telefonterror mot landets kultur och nöjesjournalister)…

…drabbades martin av en ”sparringkyss” mot sidan av huvudet…

…som påverkade talcentrum ”vokalerna blev alldeles hopblandade. Jag sa kungsmassan istället för kungsmässan. Och mycket av marknadsföringen sköts ju per telefon så det är ju viktigt att vara stringent”…

…Ingen märkte dock någon skillnad ”Jag skriver pjäser, jag tar betalt per invektiv och könsord, jag är lite som kungen. Jag behöver ingen hjärna” förklarar en groggy Martin Theorin i en rondpaus…

…Bilderna är ifrån Majornas Boxningsklubb –03 i Göteborg. Där den sedan länge överåriga och numera även hjärnskadade dramatikern dragit sig undan folkets hyllningar, kvinnors vällust, Horace ständiga ringande, och det sedvanliga stipendieregnet från statens kulturråd för en stunds stillhet och kontemplation.

"Stil är väldigt viktigt för mig" säger Martin som är lite som Erik Gadd och Mauro Scocco. Mycket inne på "tuff streetware"
Linnet kommer inte från Manhattan eller Brooklyn...

...Utan är ett containerfynd från "Kostas Scandinavian Bar" och en "Miss Wet T-shirt" tävling på Ios 1981. "Kläder tycker jag skall ha en själ. Det här linnet har verkligen levat, vad har inte hänt det?... Ja jävlar, fråga Kostas" tycker Martin som funderar på att starta upp sin egen kollektion med handkollorerade bråckband. "Varför skall man bära tråkbeige bara för att tarmarna håller på att ramla ner i pungen?" avslutar Martin med sin oefterhärmliga stringens.

 

NYC -97

Förutom måleri pysslar Martin även lite med experimentell fotografi.


För några år sedan blev Teater pugilist nominerade till Nöjesguidens Göteborgspris. Så här såg det ut då.


Runt -97, vid tiden för Social Julie visade sig Martin Theorin, Sonja Gube och Teater Pugilist sig vara ett väl fungerande varumärke. "Nästan lite som Che och Fidel" som Martin sa. Ibland somnade man som tex Expressen. Och använde då helt sonika en sparringbild. Utan något som helst samband med föreställningen.


I början av sin karriär hade Martin Theorin så svårt att få folk till sina pjäser att han var tvungen att vara med själv.
"Här är jag pundare i Stig Larssons VD -93. Min exfru tyckte att jag 'bara var mig själv'. Vad dom andra på bilden gör nu vet jag inte, jo förresten, en gick det riktigt illa för...
...han blev psykolog"

Avenue B NYC julen -97

"Frustrerad, full och förbannad. Min pappa hade just dött, konsensus rådde om att det jag gjorde var skit. Min livsstil ledde ingen vart, så händer det som ofta händer. En kvinna kom och förändrade allt...
...till det sämre"


En gång fanns det även en mera glad och okomplicerad sida av Martin Theorin.
Tjeckoslovakien -89.


Ibland vimlar Martin. Här i GT på Nancy Wilson i Göteborgs konserthus -00.


Och här "vimlar" MT på
EU-toppmötet.


Martin på en fjantig kurs. "Det var jag, en sminklärare från operan som talade som Werner och Werner, 20 brudar och en kroatisk damfrisör som ville att vi skulle klä ut oss till transar och gå ut och dansa."


Och här är Martins farfar - på hästen.


Med Markel MBK.
Markel slår inte bara folk i huvudet, han är doktor i sociologi också.


"Social Julie, den minns jag av två anledningar. Den första var att när jag presenterade mig som skådespelare så sade min medaktör (han på golvet) att det var "som att jag hade spottat honom i ansiktet". Den andra var att det var första gången jag kysste en man, det smakade som öl och olycka... och jag blev inte kåt." Martin Theorin


En annan publikdomtör av rang, Alf Robertson, rockar loss på en färja till Norge.


Barcelona -03


HBS Krog 2:a långgatan 1994
"På den tiden vi gjorde cabareter var förnedringen total. Här har vår regisör Sonja Gube tvingat oss att klä ut oss till kvinnor. Jag har klippt bort mig själv ur bilden.


Martin ger regi. "Våld" i Pannhuset, Röda sten 1997.


Inte bara Bert... Med ännu en gränsöverskridare. Stockholm 2002.


Och här är en bild på MT i sitt normal-tillstånd, dvs ensam(vad gör det när man har en ständigt pågående kär-leksaffär med sig själv?).


"Fiesta" i Valencia 2004.
MT utanför arenan.


Och innanför (bakom kameran).


Vi har fått klagomejl på att det ser ut som MT "vinner" på alla boxnings-bilder. Här får han sig i alla fall en rejäl smäll av Markel T, som på förekomen anledning är doktor i socialantropologi, och inget annat.


"Tåget kommer - hästen skenar - jag skiter på mig".
Martin Theorin, Sicilien 1988.


En jävel på att släppa loss.
Skolresa med Larsons teater,
Prag 1990.


En jävel på oannonserade "godmorgonfoton".
Skolresa med Larsons teater,
Prag 1990.


Martin Theorin, en kulturjävel med lite annat intelektuellt bagage.
"Afterwork" och "Meet and greet" på Franks gatukök.
Åbyfältet, Mölndal 1981 med kött till vänster.


En jävel på brudar. Med Karin Jurdant, Rimini 1988.


En jävel med sina skådespelare.
"Queerteorierna" 2001.


Martin tycker att konsten skall ha ett tydligt budskap.


Lean and mean. Amsterdam 2005...


...Celebrating seven decades of funk.


"Van Gogh muséet. Vetefält med kråkor av Vincent Van Gogh - En konstnär som fortfarande kommunicerar med sin publik. Folk står som lamslagna framför denna hans sista målning innan han sköt sig. Man kan ju fundera på vad han kommunicerar här?"
-Martin Theorin


"Den största fördelen med det här jobbet är dom fantastiska människorna man får träffa (och då talar jag inte om Jasenko och Hening Mankell). Kevin träffade jag i maj 2005 i Amsterdam."
-Martin Theorin


"Svaret på ovanstående är enkelt, nej. Familjer är för toffelhjältar som kvinnorna har tvingat att prioritera den "lilla världen" i stället för att ligga infrusna och utöva valrossjakt vid spetsbergen."
-Martin Theorin


"George Orwell... Måste jag ta en idol tar jag honom. Inte mycket till romanförfattare, men bara bäst som esaist och journalist, + att han verkar ha varit en renhårig karl... Vilket ju är ovanligt bland konstnärer"
-Martin Theorin


Martin Theorin gör sin berömda imitation av Jan Guilious, utanför Pradomuséet i Madrid.


"Vad har man inte fått göra för att försörja sig?"
-Martin Theorin


"Ett semesterminne, en fascistisk tändsticksask från Rhodos 1968"
-Martin Theorin


En djusinnig jävel, Martin Theorin på Södermalm 1986.
Foto Maria Risberg


En snygg jävel, Maria Risberg på Södermalm 1986.


Fd fru Theorin. "Kvinnor skall ha klass och vara ridkunniga"
-Martin Theorin


80-tal på C von, brakfull, hockeyfrilla, en äkta Jerry Lee Lewis turné-t-shirt och en snygg brud som lyssnar på ens platityder. Vad kan en ung man mer begära?


Martins stilikon David Allan Coe.


Det finns så mycket sevärt i NYC.


"Oh happy day"
Erik Dahlbergsgatan 1999


Pissväder i Prag.


Bra klubb i Amsterdam.


Foto Martin Theorin.


Indianhistoria ligger MT varmt om hjärtat. Vikortet kom från Amerika och hans farfar 1965.



På väggen i Looser.


En förebild.
Jimmy "Jag har den coolaste mössan i universum" Scott på Hotell Victor i Göteborg när jag hade förmånen att göra press för honom.


Martin T "dampar loss" 1965.


God cop - Bad cop.


Ett tvärsnitt av Teater Pugilists publik.


Mera gycklarförnedring, 90-tal - förberedelser för eldslukning, i en gillestuga i Mölndal, en överläkare fyller 60, han ansåg att det var fysiskt omöjligt att jag inte brunnit upp ännu.
Notera hur slemputten till höger limmar på brudarna, medan jag gör ett försök att vara en god katolik och hålla mig till gratisspriten.
"The power of positive drinking" som Lou Reed sjöng en gång.


En gång var Martin Theorin gift. "Det var långtråkigt och rubbade min naiva tro på att kvinnor på något mystiskt sätt skulle vara mer empatiskt välutrustade än män."
-Martin Theorin


Martin Theorin försöker se tuff ut. 1985


"Över 50 år gammalt. Det här är nog det vackraste julkort jag sett.
Jag hittade det i min pappershandel på nyårsafton 2005. Jag blev så inspirerad att jag omgående skrev en story som hette God jul. Finns på Texter av Martin Theorin."
-Martin Theorin


En vägg i NYC. Målningen med "Heads Across America" parodierar "Hands Across America"-kampanjen. Det här var innan 11 september.
-Martin Theorin


"Skära elefanter, fylledille och CBGBS, evenemangsstråket i NYC"
-Martin Theorin

"Från "Kapten Hadock bor inte här längre"...

Sex...

...och våld, realism modell Pugilist...

...och så mera våld (pjäsen hette faktiskt "våld")...

...och sex...

...och nazism...

...det finns ju sexuellt våld också...

...och såna som totar ihop det...

...som blir dåliga på kort, men har coola idoler...

...och bröder som gör sig bättre på bild...

...fast det finns ju alltid elgittarer...

...mera våld...

...och checkar från Robert Ashberg...

...strypsex...

...kvinnor som kör ner tungan i halsen på en...

...förresten så är New York också farligt...

...och motorcykel...

...och tjurfäktning...

...Det här är ett program från "fiestan" i Valencia. Jag har alltid misstänkt att det varit något skumt med folk som är torsk på tjurfäktning. Kolla den strategiskt placerade annonsen...

...Den här killen råkade illa ut, och behövde mera handfast hjälp än psykologer. Läs vidare i bland texterna. Klicka på Spaniensemester"


"Jag är fortfarande socialist och gör ingen hemlighet av den saken. Jag tycker att det helt enkelt är en fråga om fair play."


Close but no cigar. Martin störtade inte på vägen från Paris 2006.
"Fast det kändes som det var jävligt nära ett tag".


"Lagom kaxig. Det här är alldeles innan vi lyfter. Det blåste så jävligt och jag som trodde att det var meningen att flygplanet skulle börja skaka först när man lyft."


Rocket from the crypt or bat out of hell? Välj själv!
Paris 2006, Pére Larchaise.


Brum.


Brum brum.


"Det var där jag lärde mig skriva, men cabareterna på HBS var ett purgatorium. Skådisarna var så dåliga på att komma ihåg vad dom skulle säga, så jag fick skriva ner det på mjölkpaketet, som dom sedan bar omkring utan uppenbar anledning.
Den enda som fick betalt var en snubbe, med kompet på DAT-bandspelare, som hade varit en föredetting redan på 80-talet, sedan dess hade han rökt bort frontalloben.
Publiken bestod av kulturalkisar, som trodde dom var på G bara för att dom fortfarande hade något år kvar till parkbänken, och den enda överaskningen bestod av vem vår slampigaste skådespelerska skulle plocka hem för kvällen."
Svaret var som Sjörövarjenny hos Brecht skulle ha sagt. ALLA!!!!
-Martin Theorin


Alternativ jul = Gratis mat, mänsklig kontakt och låta käften gå i TV.
Martin vräker sig "backstage" på Strix, på en "uppesittarkväll" i början av milleniet. Gabriele e lätt upptagen till höger, medverkande i "Looser" och fick sen jobb på Strix.


2 glada killar och en tumme.


6 glada (och vemodiga) människor och ett handslag.


"Hej fans... Vårmodet 2006.
Hybris och avslappnad elegans...
Välkommen kul å se dig!
Jag har mycket för mig. Jag är förtidspensionär, men ibland är jag paddvakt (2 giftpaddor, 8 vanliga).


"...Här lite ledigare...
...Det finns bara ett solskyddsmedel värt namnet tycker jag. Det heter 'total exposure' och man får köpa det svart, under disk i USA..."


"...Tar nog av mig lite...
...Själen måste ju få sitt också...
Kolla musklerna, ett... Uff uff...
Ett ögonblick av...
Stilla
kontemplation...
Som du ser har jag möblerat ganska sparsmakat...
(Så du får nog plats med dina möbler)..."


"...Öh... Bruden!
Kom hit nu då...
Fan... Skit i det då då!
Vill du se en porrfilm? Va e de nu då? Varför ser du så sur ut nu då?
Va - nej... Gå inte nu...
Vill du ha vin? Nej vänta...
Förlåt då..."

"...Nu känns det som jag skall börja gråta snart... Men du, vänta!

...Men om jag tar på mig då?
...Du kan få pengar också...
...Min klocka?"
SLUT


En gång var jag själv skådespelare. Det var så jobbigt att komma ihåg alla dumheter jag skrev ner, så nu betalar jag ? folk för det.
Hon på bilden är inte heller längre skådespelare. Hon har sadlat om å jobbar som elallergiker nu.


Jag var på Ingemar Johanssons begravning. När man såg hur ledsna släkt och vänner var, så blev det uppenbart att han var så mycket mer än bara boxare. Även om en sådan boxare är mycket mer än vad vi kan hoppas att bli.


...Som den coola 70-talsproggaren ovan. Ja, det skulle man naturligtvis ha gjort!


I stället blev det det här. (Tack för kortet Liza!) Nåja, kanske inte De Sica och italiensk neorealism... Men någon slags konst i alla fall.


Och det här. Typ ekonomiskt armod, plocka burkar på vindpinade gator och käka hundbajs a la Hamsun... Dock ej i glamourösa NYC som ovan, utan på "Sveriges framsida".


"He's a legend, 2011"

OM SKÅDISAR
Jag hade svårt för dem länge för att de hellre ville spela Nasses taxi hos teater lagom eller teater inget speciellt än Fröken Julie hos Teater Pugilist. Nu när vi har de bästa i Sverige älskar jag dem högt och rent.


OM KULTURNÄMNDEN
Jag var ju en böld i arslet på dem rätt länge. Tjatig och obstinat. Någonstans under resans gång förstod Kerstin Holmqvist (Kulturnämndens nya handläggare) att det jag gjorde hade substans och de (kulturnämnden) hade modet att ompröva sin inställning.


OM SPONSRING
Helt OK. Någon absolut konstnärlig frihet existerar inte vare sig det gäller offentlig eller privat finansiering. Företagen har aldrig "räddat" i det vi gjort. Censuren brukar ju vara statlig


OM KTH BOKEN
De går en bok om kulturföretagande. Teater Pugilist är med i sponsringskapitlet tillsammans med Hultsfredsfestivalen. Det är ingen "big deal"


OM ATT ALLA TEATRAR "ROPAR" EFTER NYSKRIVEN DRAMATIK
Inte av mig i alla fall. Jag skickade en som jag tyckte var en väldigt romantisk pjäs till en dramaturg på en av våra större instutitionsteatrar. Hans omdöme var att "alla har vi ju våra funderingar om sex". 


OM ANDRA SVENSKA DRAMATIKER
Zzzzzzzzzz 


OM KONSTEN
Man håller på med sånt här för att man fått något - upplevelser, man betalar tillbaka. "I'll try to carry of a little darkness on my back 'till things are brighter. I'm the man in black."
som Johnny Cash säger.


OM KODE
"Våld" baserades på förundersökningsprotokollet i Kodemålet. Senare återanvändes iden av Göteborgs Stadsteater i Bengt Olssons pjäs "Kode". BRA! Opinionsbildning är mycket mer nödvändigt än konstnärlig originalitet.

IBLAND SKRIVER MARTIN KRÖNIKOR OCKSÅ

GP 19/3 –01
Hunden som är den maktlöses Ferrari
En sak, som jag hittills inte har hört ett ord om men som för mig framstår som fullständigt solklart, är att den psyko-sociala grunden till att vilja ha en kamphund måste vara ett narcissistiskt självhävdelsebehov. Ett behov som kan tillfredsställas genom ett innehav av ett våldsattribut som injagar fruktan. Kort sagt, man gillar att skrämma folk eller, som det heter på nysvenska, man vill ha ”respekt”. Det räcker ju att iaktta de ofta unga pitbullsägarnas kroppsspråk när de är ute och går med sin hund. Det är samma typ av kroppsspråk som någon som bär vapen har. Vad vi talar om här är en våldssymbol. En symbol för makulinitet. En symbol för mannens urgamla önskan att dominera andra män (och kvinnor). Kort sagt en penisförlängare. Det finns förlängare av olika slag, som Ferrari, Breitling och Hugo Boss hos överklassen. Hoss underklassen faller valet ofta på mindre subtila men i den egna prosaiska vardagen mer användbara attribut, som Harley Davidsson, vapen och pitbulls. Det finns inga kamphundar på Särö. Inga Hells Angels heller. (Vilket är en iakttagelse som jag gör varje veckoslut.) Vad beror då underklassens förtjusning i våldsattribut på? Nyttan och nöjet givetvis. Vi börjar med nyttan. Underklassen lever ofta mycket närmare våld och kriminalitet än vad överklassen gör och känner följaktligen ett behov av att skydda sig mot övergrepp. Nöjet och förtjusningen ligger i det att den maktlöse temporärt får uppleva maktens berusning. Detta blir så att säga ett russin i livets i övrigt ganska fadda kaka.
Martin Theorin
Dramatiker, debattör samt konstnärlig ledare för Teater Pugilist

GT 20/5 –01
Backa inte för de små terroristerna
Elever förefaller att i allt högre grad ägna sig åt att terrorisera kamrater och lärare. Vad blir vuxenvärldens svar? Jo, skolor stängs. Tanken svindlar. Kanske är det så man skall göra om någon hotar en för demokratin viktig verksamhet. Man avvecklar verksamheten helt enkelt. Nya möjligheter öppnar sig. Om någon rånar banken – stäng banken! Om någon stör en föreställning på dramaten – avbryt föreställningen och skicka hem skådespelarna! Om någon hotar spränga Älvsborgsbron i luften – spräng den själv, allt enligt vår nya och mer utvecklade version av Ghandis passiva motstånd. Det här faller på sin egen orimlighet. Förmodligen kommer även fortsättningsvis terrorister, gravskändare och tomatkastare på Dramaten att gripas, ställas inför rätta, dömas och placeras där de inte kan tillfoga oss någon skada. Av någon anledning tycks detta inte gälla de miniterrorister som med något slags missriktad flumhumanistisk täckmantel tillåts upprätta bråkstakarnas diktatur i skolan. Där kan de fritt håna, hota och slå sina kamrater för att sedan som slutkläm lyckas med konstsycket att bomma igen en av samhällets viktigaste institutioner.
Martin Theorin
Dramatiker, debattör samt konstnärlig ledare för Teater Pugilist

MARTIN ÄR GIVETVIS ÄVEN POET

lunsch

det var som lunch ställe betraktat ganska
prosaiskt reveljen
men dom var hungriga och han hade pengar
dom gick in och det såg ut som
ett vårdhem därinne
kassler och ananas ikantiner vitt vin till

dom drack ganska mycket vin
efter ett tag gick dom ut ock satte sig i trädgården
och man kunde inte se på dom vita plastmöblerna
för solen var på och den bländade
nått infernaliskt

så dom tittade på havet och kustbevakningstationen
i stället
dom beställde mer vin och kyparen fick det där
"jasså dom är såna där" kypar utseendet

hon var ibland det vackraste han sett
vilken kliché
fan heller hon var absolut det absolut
vackraste han sett alla kategorier

allt annat kom som en dålig tvåa
på upploppet
lite sneda ögon höga kindben ljus page
slank spänstig sport
trettiotal
riefenstahl
fan att beskriva sånt här var löjligt

men nödvändigt bara för att se om det går

det gick inte

mera vin

varför fick en del kvinnor honom att känna sig
så jävla primitiv det här var varken lagom
eller ett förhållande
inte för att han någonsin tyckt att det var nått
att stå efter
men icke desto mindre

nyckelordet var frihet
och samtidigt var det döda varenda jävel
som kom inärheten
och knulla henne
kontrollera henne
håll henne under kontroll

fast hon fick inte godta hans kontroll
inte vika sig
då skulle det vara uppgjort
hon måste kämpa emot

slyn faktorn måste hållas hög

-hallo sexfreunde du sitter och drömer
-va ja?
jag tänker inte vi dricker vin
-vet du att jag gillar dej
-ja
- jag är inte kär idej
-nej
-men jag gillar dej som mäniska som kompis
-ja
-eller hur sexfreunde?
-ja
- jag har inte så lätt att bli kär
särskilt nu när jag äter medicinen
och jag är jävligt glad
glad för att nu mår jag bra för första gången på länge

och så grät hon

hon satt mittemot på en sån där vit stol
och hade fötterna i hans knä
nej visst
och så tryckte hon med stortån på kuken
reste sig och sa ursäkta mig
och gick in på restaurangen

att se henne röra sig
hon visste att hon var iaktagen
och så tängkte han en sån där beskrivning
han alltid hoppade över i böcker

hon hade otvivelaktigt den där hynda kvaliteten

det hade gått sex timmar nu dom var rätt fulla
nej dom var han var inte full
då brukade han vara
otrevlig
två gånger när hon skulle slänga upp fötterna
i hans knä tippade hon bakåt och åkte omkull
det såg inte helt ofarligt ut

mera vin
nu pissade dom i rabatten runt plast stols serveringen
och i huset smällde kyparna med fönster luckorna
hon satt på huk
-va vackert
-ja
-när du pinkar i solen
-thorwalläge
-va roligt nej löjligt det lät när jag sa så
svärmiskt

-och du ser tilochmed ren ut på huk
fast det sa han inte

och nu satt han ånyo med fötterna i knät
-ich bin helga unt du bist heinz

-javohl sexfreunde

nu åkte dom därifrån
hon var för full för att cycla
och när hon svängde vänster ut från nya varvet
välte hon pronto
framför ett gamalt par som kom i motsatt riktning
som fick vingla ner i ett dike för att inte krocka

han cyclade framför på cycelbanan mot klippan
längs med havet
där svängde vägen till höger och rundade en sandstrand

hon var ikapp åkte tvärs över

genade som ett sträck över stranden och försvan i ett dammoln
cycel och allt
det såg farligt ut men han var lugn
det kom folk springande från andra änden
men han var där fortare

det var nästan lugnnt nu tyst och
odammigt
hon satt en liten bit bredvid en vält cycel
framför den dolda murresten
kritdamsbeige i ansiktet

han rörde vid jacket vid hennes ovanför hennes
ögonbryn blod av nån anledning tängkte
han på tjurfäktning

"det var ingenting" ett blekt leende

och så gick dom mot taxin framför

























är det så här långt det skall vara mellan raderna
för att det skall vara poesi



Novell


boneville

feman var i nu fem växlar var att ta i med ett sånt vridmoment
från femtio till toppfart på feman
han hade lagt en femhundra four i utbyte
en guldfärgad
han hade kört tunga cyclar ganska länge nu
fast han bara var sjutton
han hade gått på samhäll
namnet lät bra så han sökte föräldrarna gillade det
på den tiden var det modernt att vara komunist
ord som små-borgerlig facistoid och infrastruktur
ekade i koridorerna
gemensamt för alla vänstermäniskor var att dom var
rövslickare
och så hade någon gamal lärarina som också var komunist
det var alla på den tiden
några år tidigare i sin klass haft en elev som åkt i väg å
slagits mot juntan i chile
det hade inte gått så bra facisterna hade visat
visat sig vara bättre på våld som vanligt
och juntans helikoptrar hade gjort potatismos
av hela gänget
killen föreföll att vara föremål för nån slags dyrkan
som verkade konstig revolutsion handlade väl om att
vinna?
han hade dragit några negervitsar för dom ledande
vänsterfjäskisarna alla med rika föräldrar och höga
betyg
deras sinne för humor hade varit mindre utvecklat
än deras fanatism och nån hade givetvis kallat honom
facistoid
after det hade det varit lätt att sluta
han hade börjat ta jobb på olika lager och fabriker
och han lade det han tjänade på motorcyclar
första jobbet efter samhäll var en fabrikslada
fjorton kronor i timen göra julklapspapper
jobbet var ett helvete även om han ställde det i relatsion
till den ganska breda erfarenhet han skaffat sig sen
dess
han stod vid en maskin och snurrade upp julkapspapper
på rullar
redan första dagen ble han anmäld av den andre snubben
vid maskinen för att han arbetade för långsamt
och han fick komma in på direktörens kontor
"solidarity for ever man"
om mera handfasta konfliktsituatsioner uppstod
fans den två meter långa förmanen kenny till hands
han slog helt enkelt ner den som klagade
näe Edlunds förtjänster var lätt räknade
en gång hade dom förstås hittat direktörens kuk och
nunna i en kontaktanons i fib aktuelt
den nålade dom upp på fabriksporten en kulen
tisdagsmorgon
när han kom ut från plåtladan vid fem stod i alla fall hojen där
vinröd och vit tank med handmålade guldränder
det hade kompenserat en del
och efter ett par minuter på cyceln var det som el fabrico
alldrig existerat
efter sex veckor fick han sparken
han hade varit sjukskriven
chefen hade ringt och kollat och han hade bokstavligen
talat i sömnen
och sagt att han inte hade lust att jobba idag kanske
i morgon om han orkade
in på kontoret igen och så fick han sparken
när han skulle gå sa chefen du får en chans till
om du skärper dig
det vill jag inte ha och så gick han ut
i ett par dar njöt han av friheten
lite pengar hade han kvar
och på kvällarna var han på krogen med sina kompisar
cg och bananen
en kväll när dom var ute på seldonet blev bananen
nästan spöad av en fet raggare
och förkunnade reda samma kväll att han skulle bli tyngdlyftare
och bygga upp en riktig "bodykropp"
och komma tillbaks till seldonet och spöa upp den fete
nästa morgon gick dom igenom gps anonser för att hitta
ett bra tyngdlyftningsställe
och så fick dom ögonen på en anons där en muskulös
naken man
iförd vikingahjälm och fikonlöv
gjorde reklam för något som hette röde orms träningstudio
på mölndagvägen
tre kvällar i veckan måndag onsdag fredag pumpade dom
järn och drack proteindrinkar röda och finniga
i synen
den som svek var en bög
efter träningen gick dom och drack på seldonet
den fete raggaren dök inte upp
ibland bukade dom istället dröja sig kvar på insitutet
och dricka proteindrinkar och titta i muskeltidningar
på riktiga amerikanska byggare
i dom tidningarna hade dom också frågespalter
vad skulle tex hända om en muskelbyggare och en
svartbälltare slåss
och ibland besvarades nån fråga av nån mr olympic
eller mr symetri
som franco coulumbo eller frank sane
absolut bäst var en bild där en söt blondin stod och
pillade på en liten guldkedja som på något mystiskt
sätt verkade ha försvunit mellan dom två talriksliknande
bröstmusklerna på en byggare
"dave draper visar blonda godingen sharon tate hur en riktig
karl skall se ut"
cg hade en teori om vad det berode på att muskelbyggare
var så dumma
"när bodybuildarna deffade alltså brände bort underhudsfett
med hjälp av tonfisk å vatten diet och många reps
åkte nån annan speciell sortts fett som var i hjärnan
liksom med av bara farten"
och utan det här speciella hjärnfettet tängte man jävligt
mycket långsamare"
alla tyckte att teorin verkade rimlig
enda felet på den var att den emanerade från cgs mamma
när dom varit yngre och åkt in till stan och snattat ibland
på lördagarna
hade hon varnat cg för "barnpolisen"
som följde efter alla barn som gjorde nått
fult
ingen utom cg hade gått på det
dom var ju trots allt femton år fyllda
det var vid den här tiden han för första gången fick
en tjej
ända sedan han gick i sjätte klass hade han gillat en
flicka
det hela hade rört sig om en slags beundran på avstånd
det fans både snyggare och tuffare killar än honom
hennes kompis hade tyckt att han var äcklig
hennes kompis hade en gång sugit av klassens fulaste
snubbe för en limtub
detta var under sniffar eran sjuttiotalet
så nästa gång han hälsade på dom tog han med en egen
limtub
ingen var intereserad
och så försvan hon
det gick en del rykten om henne
att hon knarkade
att hon var på ett hem
och så mötte han henne och hennes bror utanför biografen royal
mitt på avenuen klockan sex en fredagskväll
dom utväxlade telefonnummer
nästa dag väntade han vid telefonen
när han gett upp ringde det
och han körde över till henne med sin femhundra
four
när det blev kväll hade han sträckt ut sig på sängen
och han hade legat med henne
och så var dom ett par
det var nu han köpte triumphen
dom var ofta ute och åkte om söndagarna
en gång hade han vänt sig om och frågat vad hon gillade
att åka engelskt istället för japanskt
hon hade sagt att trajan "skakade" och att det gjorde
henne öm i baken
och kunde han överväga att byta till nått
bekvämare?
han hade varit svartsjuk på henne som man är när man
är sjutton år
och efter ett tag när han hade blivit lite säkrare på sig
själv och lärt sig bemästra sin svartsjuka
så hade hon blivit svartsjuk
och så lämnade han henne
det varade fem år
nu var hon lyckligt gift med två barn
han tänkte väldigt lite på den tiden nu
fast ofta låg han och sov och drömde om bonevillen
drömar i färg
förunderligt verkliga
alla gånger var dom samma
han drog ut motorcyceln ur det lilla mopedgaraget
baklänges försiktigt
i dom här drömarna var det alltid höst med en lätt
isskorpa på vattenpölarna lövtunn is
höstlöv kärv torr luft
triumphen luktar varm olja och järnspån
och han trampar på kicken
han säger till sig själv i drömen
att han inte har nån boneville längre
att han inte bor i mölndal längre
men efter ett tag ger han upp och njuter av drömen som den
bra film den är
jämfört med den drömen är verkligheten som en julgransplundrinng
för autister

SLUT


Det kan vara svårt att tänka sig nu, men det fanns en tid (en grå forntid) då enigheten om Theorins geni inte var lika kompakt som nu. Här nedan följer ett omdöme från en dramaturg, då verksam på en av stadens större teatrar. Pjäsen det gäller är "Looser". Klicka gärna på affischen och se vad recencenterna tyckte när det blev dags för premiär.



(för att undvika att göra någon generad avstår vi från att publicera skribenternas namn)

En annan "förstå sig påare" tycker till om "Torpeden".
"Det jag får ut av en läsning är ett hastigt hopkommet, övervägt material där det mesta tyvärr sagts tusen gånger och ofta bättre förut". Klicka jämför kolla!
Till och med dom tilltänkta huvudrollsinehavarna var skeptiska (klicka på "Social Julie" och se vad det blev av det hela).




En gång skickade Martin pjäser till Radioteatern. Det gick inte så bra.


(vi kunde inte motstå att sätta ut namnet).
Avslutningen var i alla fall vänlig.

Faktum var att dom var betydligt vänligare på Norman Mailers kontor...



Vi ber Martin Theorin om en kommentar

"Jo, Norman var juste. Lou och Jc Oates också, annars var normen oförskämdhet...
Ja det var tider det, innan det virtuella bruket (Teater Pugilist) nått sin fulla potential. Jag undrar förresten vad alla dom som gav oss kalla handen gör idag. Ofta behöver jag inte undra så länge förresten, utan träffar på dom i Haga-Linné området här i Göteborg, i varierande stadier av A-kassa, obemärkthet och upplösning."


Efter dessa storsinta ord från Martin Theorin finns väl inte mycket mer att tillägga, utom att du kan läsa mera om honom i Media Arkivet (om du har lösenordet).

Ett minne från Martins tid som snackmupp hos Robert Ashberg...

Martin Theorin "Strix är bra på personalvård, där har en del av landets instutionsteatrar mycket att lära, där det är meningen att man skall darra i skosulorna när chefen kommer"

Som vi tidigare berört förekommer Martin Theorin och Teater Pugilist i en bok , som Erik Dahlrot på KTH håller på att skriva. Nedanstående avsnitt heter
"Det är inte förbjudet att kommunicera, inte ens med många"

Att Martin Theorin betraktas som ett marknadsföringsgeni har det en negativ inverkan på bedömningen av honom som dramatiker från den etablerade teatervärlden?
Tesen att ha marknadsföringskrav vid anslagsbeviljande är mycket intressant, men det finns risk att det också blir ett nytt byråkratiskt hinder. Exempelvis att en viss procent av den totala budgeten måste gå till marknadsföring oberoende av andra möjligheter eller förutsättningar.
Martin Theorin vill inte skapa en byråkrati. Han tycker att berörda kulturnämnder skulle begära att försök till en utåtriktad aktiv och varför inte okonventionell marknadsföring gjordes. Med andra ord skulle man undersöka efterfrågan istället för kulturella femårsplaner...
...Teater Pugilist och Martin Theorin forsätter sin verksamhet. Våren 2000 gör han vid ett samtal följande övergripande kommentar om vad han uppnått så långt:
"Min bedömning av den etablerade teatervärlden är att hittills har intresset av att uppföra eller ens läsa Martin Theorins dramatik varit minimalt. En bidragande faktor kan vara min från början höga svansföring. Anledningen till att jag började med teater var att jag såg en nisch p g a de "etablerades" slentriantänkande, bekvämlighet samt inkompetens. Om man talar om för folk att de inte sköter sitt arbete kommer de inte att älska en även om en del motvillig respekt kan skönjas. Kort sagt ingen vill ha Martin Theorins pjäser i Göteborg
För att använda managementspråk är jag ett starkt varumärke. Etablissemanget gillar inte det starka varumärket Martin Theorin kanske för att det inte är något varumärke överhuvudtaget själva. De har hela sitt "vara" kopplat till en instution struktur eller företeelser som jag förefaller vilja sticka hål på. Dock har på senare tid en förändring blivit möjligt att sälja min kurs "Hur man placerar sig själv och sitt projekt i media" bland annat till scenskolan i Göteborg. I reaktionerna från eleverna och en lärare låg tonvikten på om man skulle göra press delvis på pressens villkor eller om det var moraliskt försvarbart att tigga pengar av Volvo snarare än hur man bär sig åt för att använda media till att öka sitt manövreringsutrymme gentemot neddragningsbenägna politiker och oförstående sponsringsovilliga företagare. Till scenskoleelevernas försvar bör sägas att provokationerna och brandfacklorna haglade från mitt håll. Det kändes trots allt som en stor förmån att min kontakt på scenskolan, Ivar bergqvist, vågade låta mig hålla föredraget som han nog förstod skulle orsaka en viss turbulens. Det bådar gott för framtiden att företrädare för utbildningen tar upp sådana frågor. Om man inte kan tänka i nya banor på en skola var kan man göra det då?
För att knyta ihop säcken. Teater Pugilist startades för att ingen ville ha det jag skrev. Under resans gång har jag lärt mig lite om marknadsföring och byggt mig själv en plattform samt blivit bättre på det jag gör. Men jag har svårt att tro att etablissemanget nu plötsligt skulle ändra taktik och börja omfamna den som försöker göra något nytt. På 40-talet hängde man Picassos tavlor upp och ner. På 50-talet sades det att Charle Parkers saxofonsolon lät som fisar. På 60-talet var Jimi Hendrix en begåvad showman som spelade knarkmusik med tänderna och huvudsakligen var en produkt av god marknadsföring. Så kommer det att forsätta. Men var kommer bromsklossarna och kulturens kamrerer att finnas i historieböckerna och vilket avtryck gör de i människornas själar?" avslutar Martin Theorin.

Ibland när Martin har "konstnärsångest" brukar han ta fram sina
Amelia-affirmationskort och titta på dom.

...och när det inte funkar med självsuggesion peppar Martin upp sig med lite positiv respons från verkligheten.








James Ellroy, en av Martins idoler.
"Alldeles bortsett från det faktum att han är bra, gillar jag att han inte försöker bli omtyckt, det ser man i den här kortisen. Han är också den mest politiske författare jag vet"
Martin Theorin

Ike Turner. En annan idol.
"Honom gillar jag för att han är en stor kompositör, att han har upptäckt BB King och för att han är en riktig entrepenör.
...Det är synd att han bara är känd som hustrumisshandlare numera."
Martin Theorin

1990 skrev Martin sin första pjäs... Eller ja, han skrev sin första... Vadsomhelst.
Prosa, dikt, låttext, dassklotter, whatever...
Pjäsen hette i alla fall "Läge för Hank" och var en interiör tagen direkt ur Martins dassiga äktenskap (som tog slut ett par månader senare).
Nåväl, efter en lång tids övertalningsförsök har Martin slutligen godkänt att detta utdrag publiceras på villkor att det klart framgår att alla likheter med verkligheten är avsiktliga och alla personer är verkliga, och endast omdöpta.



Myspost från arbetsförmedlingen.
(Det här var innan Martin fick bidrag från
Författarförbundet och mail från Kulturministern.)


En gång skulle Martin Theorin bli popstjärna, sas genom ombud. Han skulle skriva texter åt en gammal klasskompis och så skulle dom slå i genom och så skulle Martins texter ljuda till tonerna av någon slags klatchig "alkisrock". Projektet bajade dock ihop när gitaristen sket i metadonet, pantsatte guran och köpte heroin och "popstjärnan" köpte en buteljgrön kompressormatad Audi i stället för studiotid. Kvar stod Martin med ca 20 oanvändbara låttexter (nedan ett exempel som faktiskt kom till demostadiet).
Martins kommentar "jag är väl visserligen en hyglig hustler, men kunde inte komma runt problemet, att det faktiskt fortfarande krävs någon slags musik för en framgångsrik popkarriär. Synd på en begåvad kille, men begåvad och lat funkar inte, dum och arbetsam funkar möjligen. Det vet jag från teatervärlden. Att vara ett geni funkar också... När man är död"

Martin Theorin

Till er som...
Martin Theorin

Till er som inte längre finns
Till er som inte drog nån vinst
Det finns dom som bara ramlar av
Å vars konstnärskap har gått i kvav
För att allt bara tog stopp
När korken i flaskan den sa plopp
En blev koko en blev klen en fyllde fickorna med sten
Och gich sen ut för att ta ett sista dopp
Men ja tror ni vet ni lever i mig
Att ja blev ja å du blev dej
Är mest en slump å inget särskildt att ta upp



Martins idol John Huston berättar hur man bär sig åt för att göra stor konst.

"Varför inte satsa lite när man ändå håller på, livet är ju kort?"
-Martin Theorin


Innan Martin hamnade i kultursvängen, så trodde han att folk där var som George Orwell, Lawrence av Arabien och Lou Reed. Sedan kom han på att dom var som Kurtan och Henrik Holmberg.






Skoj på hoj 2005


Som kulturarbetare är det naturligtvis av vikt att hålla sig uppdaterad om vad som rör sig i samhället och kulturen och som den väl "avrundade" person Martin Theorin är läser han ofta "Soldier of fortune", "SWAT Magazine" och "American eagle". "I vilken annan tidning provskuter dom Herman Görings personliga kulsprutepistol?" som Martin så träffande utrycker saken.
Ovan några kul "classifieds". Enjoy!


Martin behöver inte Slitz och Café och sånt kärringtjafs för att veta hur han skall klä sig. Håller sig till stilikonen David Allan Coe.


"Förändring verkar vara det ända konstanta här i livet och förändring ger möjligheter, även när den som här är en smula sorglig. Ovanstående förändring gav mig möjlighet att regissera min egen text."
-Martin Theorin


Kulturrådet förhåller sig avvaktande till Teater Pugilists ansökningar.


"Svensk teater ger jag inte mycket för. T o m amerikansk country är ärligt talat mycket mer politiskt, se ovan 'Come all you coalminers' Sarah Ogan Gunning"
-Martin Theorin


Ibland är livet jobbigt och man kör fast. Då går Martin en kurs...

...eller 2...

...eller 3. Det är ju viktigt att växa som människa...

...mycket viktigt...
...Den här kändes lite hotfull kände Martin och avstod...

...men...
...finns ju mässor också...

...Vem vill inte kunna tala med djuren?...

En del (recencenter) har vid något tillfälle antytt att Martin Theorins texter skulle vinna på att strykas ned en aning.
Faktum är att strykningar faktiskt förekommer. Nedan ett par exempel på saker som han inte tyckte platsade i "Face the music".
"De inringade partierna rök. M a o ca 85%. Är det tillräckligt för er?"
För dagen en smula kolerisk Martin Theorin.


"Ibland är folk t o m mer pretto än en själv. Den här funderar jag fortfarande på om hon menar allvar"
-Martin Theorin


"Och så lite klasskamp. Fantastiskt gripande film + bra musik. Se den!"
-Martin Theorin


"En aspekt av tillvaron som genusforskarna missat."
-Martin Theorin


"...och en annan."
-Martin Theorin


Ibland får man ett uppmuntrande kort. Tack Liza
-Martin Theorin


"Diverse material som speglar din och er verksamhet"
Dom slösade fanimej inte på trycksvärtan i sina refuseringsbrev! Det gör dom nu (slösar på trycksvärtan alltså) typ
"Texten stångas och bänder, kränger, spritzar och kniper, kvider, sjuder och glöder av indignation, hetta och engagemang... Men vi vill inte ha den. Hej då! Dramaten"
Det sista var nån slags satir, men så skriver dom faktiskt, och ger jobbet till nån brylling som får beskriva en verklighet han aldrig mött."
-Martin Theorin


Min far som inte lever längre, var en jävel på att skriva och klämde ibland in lite journalistik utöver "brödjobbet" som rådman.
-Martin Theorin


 
Som den sköne, sensuelle och spännande brechtian Martin Theorin är, backar han inte för lite schysta verfremdungsprylar på scenen. Den här fanns med i I själ och hjärta III (legenden börjar).
"Konsten skall vara instrumentell. 'You cant make a record if you aint got nothin to say' som Willie Nelson sa redan 1972. Målet är att även den mest korkade ska förstå (läs mina konkurenter). Fuck art lets lecture!"
-Martin Theorin


Signerade förstaupplagor är kul.
Jag är torsk på författare som vet vad dom talar om. Många av dom jag gillar har en journalistisk bakgrund Orwell, Mailer etc "Jag var där" typ.
Det är förresten konstigt att det just vad det gäller dramatik anses helt ok "att inte ens ha varit i närheten" m a o att inte ha en susning om vad man talar om!
Jag menar att t ex att få en pjäs om Göteborgskravallerna spelad på Stadsteatern, fast man låg o typ fiskade krabbor med ungarna i Stockholms skärgård, när det hände.
Översatt i journalisttermer = Det blir ju som att rapportera om ett eldöverfall från Irak när man kopplar av med ett vältummat ex av Slitz på Dass.
Men säger du då "dom har nog läst i böcker om vad som hände"? Då säger jag är det inte enklare att rekommendera dom där böckerna då?
Hur skriver man f ö om romantisk kärlek utan att veta vad det är? Att beskriva ett horhus om man inte varit på nått? Hur skildrar man ett gatuslagsmål om man bara knuffats lite på dagis?
Blir det inte lite tunt och snudd på bedrägligt beteende då? F ö läser dom inga böcker ändå, så fan vet var dom får allt från... Fantasi antar jag?
Fast det har dom ju ingen heller. F ö anser jag att Kartago bör förstöras!

SLUT


"Jobbar förtvivlat på att bli lite mera PK. Så jag tänkte i mitt stilla sinne, att ett sätt att inte va så vit västerländsk och heteronormativ, måste ju vara att 'komma ut' som lebba.
Tyvärr var dom sexister (och jag fick inte komma in) och definierade mig uteslutande p g a mitt kön, vicket f ö även gäller alla feminister.
Kul trycksaker har dom i alla fall.

-Martin Theorin

Ps. Tack Liza!


Ibland kan jag nog låta en smula negativ. Det är inte meningen och det är inget man skall ta så allvarligt.
Det här jobbet är kul och aldra roligast är när man blir uppskattad av folk man uppskattar.

-Martin Theorin


"Om jag nånsin leder en skrivarkurs skall jag använda ovanstående text.
Skrivandet handlar mycket om att inte krångla till det i onödan. Å undvika att snacka om konsten så mycket utan bara köra på å göra den istället.
Mycket roligare och mer livsbejakande än nån jävla introvert-pederast-poet, eller örttédrickande expressen-kollumnist med kaningaddar som tror att hennes kärring-barn-o-välling-banaliteter är allmängiltiga. Att Natashas är, det behöver jag väl inte ens påpeka? Eller hur?"

-Martin Theorin

Ps. "På andra sidan Hot Girls: "För män som inte skäms" Bara en sån sak."


"Det här med kultursponsring är ett intressant kapitel. Folk i näringslivet är liksom f ö även politiker ofta som i ovanstående exempel påfallande vänliga. Kanske dom inte behöver klamra sig fast vid en imaginär status (som en del kulturmuppar) eftersom dom besitter en verklig och det dom gör har betydelse i verkligheten."

-Martin Theorin






Från "Looser".
Ovanstående pliker fick jag "pisk" för i en recension. Faktum är att jag stal det rakt av, ifrån någon som sa så. Just för att det var så hårresande. Politisk teater är svårt det.

Så här dum är jag (och så här dålig är jag på att klippa) att jag scannar in en gammal konsert t-shirt. texten å gubben är ju trots allt underbara!

Faktum är att det är det här det handlar om "Fighting for an idea".
Tänk om man vågade tro att man höll på med det...
Who knows, kanske kan vi ge mörkret på käften tillsammans?

Det här är med av ingen särskild anledning... Jo, föresten!
Jag blev trött på att det var så mycket jag här på Martin Theorin - The man the myth. Å så ser ju faktiskt Shooter rätt cool ut va?
Ps. Det var en bra konsert.