
Martin lade ned mycket tid på
sitt yttre under 80-talet

Martin tycker mycket om att åka
motorcykel. Speciellt dem av märket Triumph.
Martin har varit i New York med sina
kompisar Hasse och Tobbe.
Martin gillar New York. Staden är nog
extra häftig, enligt Martin, eftersom
det är Lou Reeds hemstad. Lou
Reed
har föresten affischen till Torpeden.
Martins kompis Hasse har slagit ner
en taxi chaufför i New York.

Ingen glamor utan snor, spott och blod.
MBK - 95.

Martin tycker att det är ganska
fräckt att röka men han har slutat nu ändå.

2 kulturstrateger möts. TV 3:s uppesittarkväll 23/12 -02.

Världens störste lilla sångare med Jimmy Scott i Göteborg -01.

Enligt Martin är det viktigt att vara lite "fin" när man håller på med kultur. Att ta emot pengar av
Robert A för att finasiera en pjäs mot social nedrustning var inte "fint".

Eftersom Martin Theorin enligt egen uppgift bara "blir nervös av att vara avslappnad" är det här det närmaste vi lyckats komma en officiell pressbild.

"Such a perfect day"
Första dagen med nya Boneville 750 och första flickvännen.
Lindome -76

Som den helyllekille han är föredrar han numera ett stillsamt familjeliv. Här utanför bostaden.
Särö 2003

Lagom till produktionsarbetet med

Queerteorierna
(Martin hade just fått sitt nya bråckband och var taggad till 1000 för några månaders telefonterror mot landets kultur och nöjesjournalister)

drabbades martin av en sparringkyss mot sidan av huvudet

som påverkade talcentrum vokalerna blev alldeles hopblandade. Jag sa kungsmassan istället för kungsmässan. Och mycket av marknadsföringen sköts ju per telefon så det är ju viktigt att vara stringent

Ingen märkte dock någon skillnad Jag skriver pjäser, jag tar betalt per invektiv och könsord, jag är lite som kungen. Jag behöver ingen hjärna förklarar en groggy Martin Theorin i en rondpaus

Bilderna är ifrån Majornas Boxningsklubb 03 i Göteborg. Där den sedan länge överåriga och numera även hjärnskadade dramatikern dragit sig undan folkets hyllningar, kvinnors vällust, Horace ständiga ringande, och det sedvanliga stipendieregnet från statens kulturråd för en stunds stillhet och kontemplation.

"Stil är väldigt viktigt för mig" säger Martin som är lite som Erik Gadd och Mauro Scocco. Mycket inne på "tuff streetware"
Linnet kommer inte från Manhattan eller Brooklyn...

...Utan är ett containerfynd från "Kostas Scandinavian Bar" och en "Miss Wet T-shirt" tävling på Ios 1981. "Kläder tycker jag skall ha en själ. Det här linnet har verkligen levat, vad har inte hänt det?... Ja jävlar, fråga Kostas" tycker Martin som funderar på att starta upp sin egen kollektion med handkollorerade bråckband. "Varför skall man bära tråkbeige bara för att tarmarna håller på att ramla ner i pungen?" avslutar Martin med sin oefterhärmliga stringens.


NYC
-97

Förutom
måleri pysslar Martin även lite med experimentell fotografi.
För några år sedan blev Teater pugilist nominerade till
Nöjesguidens Göteborgspris. Så här såg det
ut då.
Runt -97, vid tiden för Social Julie visade sig Martin Theorin, Sonja
Gube och Teater Pugilist sig vara ett väl fungerande varumärke.
"Nästan lite som Che och Fidel" som Martin sa. Ibland somnade
man som tex Expressen.
Och använde då helt sonika en sparringbild. Utan något
som helst samband med föreställningen.
I början av sin karriär hade Martin Theorin så svårt
att få folk till sina pjäser att han var tvungen att vara med
själv.
"Här är jag pundare i Stig Larssons VD -93. Min exfru tyckte
att jag 'bara var mig själv'. Vad dom andra på bilden gör
nu vet jag inte, jo förresten, en gick det riktigt illa för...
...han blev psykolog"
Avenue B NYC julen
-97

"Frustrerad, full och förbannad. Min pappa hade just dött,
konsensus rådde om att det jag gjorde var skit. Min livsstil ledde
ingen vart, så händer det som ofta händer. En kvinna kom
och förändrade allt...
...till det sämre"

En gång fanns det även en mera glad och okomplicerad sida av
Martin Theorin.
Tjeckoslovakien -89.

Ibland vimlar Martin. Här i GT på Nancy Wilson i Göteborgs
konserthus -00.

Och här "vimlar" MT på
EU-toppmötet.

Martin på en fjantig kurs. "Det var jag, en sminklärare
från operan som talade som Werner och Werner, 20 brudar och en kroatisk
damfrisör som ville att vi skulle klä ut oss till transar och
gå ut och dansa."

Och här är Martins farfar - på hästen.

Med Markel MBK.
Markel slår inte bara folk i huvudet, han är doktor i sociologi också.

"Social
Julie, den minns jag av två anledningar. Den första var att
när jag presenterade mig som skådespelare så sade min
medaktör (han på golvet) att det var "som att jag hade
spottat honom i ansiktet". Den andra var att det var första
gången jag kysste en man, det smakade som öl och olycka...
och jag blev inte kåt." Martin Theorin

En annan publikdomtör av rang, Alf Robertson, rockar loss på
en färja till Norge.

Barcelona -03

HBS Krog 2:a långgatan 1994
"På den tiden vi gjorde cabareter var förnedringen total.
Här har vår regisör Sonja Gube tvingat oss att klä
ut oss till kvinnor. Jag har klippt bort mig själv ur bilden.

Martin ger regi. "Våld" i Pannhuset, Röda sten 1997.

Inte bara Bert... Med ännu en gränsöverskridare. Stockholm
2002.

Och här är en bild på MT i sitt normal-tillstånd,
dvs ensam(vad gör det när man har en ständigt pågående
kär-leksaffär med sig själv?).

"Fiesta" i Valencia 2004.
MT utanför arenan.

Och innanför (bakom kameran).

Vi har fått klagomejl på att det ser ut som MT "vinner"
på alla boxnings-bilder. Här får han sig i alla fall
en rejäl smäll av Markel T, som på förekomen anledning
är doktor i socialantropologi, och inget annat.

"Tåget kommer - hästen skenar - jag skiter på mig".
Martin Theorin, Sicilien 1988.

En jävel på att släppa loss.
Skolresa med Larsons teater,
Prag 1990.

En jävel på oannonserade "godmorgonfoton".
Skolresa med Larsons teater,
Prag 1990.

Martin Theorin, en kulturjävel med lite annat intelektuellt bagage.
"Afterwork" och "Meet and greet" på Franks gatukök.
Åbyfältet, Mölndal 1981 med kött till vänster.

En jävel på brudar. Med Karin Jurdant, Rimini 1988.

En jävel med sina skådespelare.
"Queerteorierna" 2001.

Martin tycker att konsten skall ha ett tydligt budskap.

Lean and mean. Amsterdam 2005...

...Celebrating seven decades of funk.

"Van
Gogh muséet. Vetefält med kråkor av Vincent Van
Gogh - En konstnär som fortfarande kommunicerar med sin publik.
Folk står som lamslagna framför denna hans sista målning
innan han sköt sig. Man kan ju fundera på vad han kommunicerar
här?"
-Martin Theorin

"Den största fördelen med det här jobbet är dom
fantastiska människorna man får träffa (och då talar
jag inte om Jasenko och Hening Mankell). Kevin träffade jag i maj
2005 i Amsterdam."
-Martin Theorin

"Svaret på ovanstående är enkelt, nej. Familjer
är för toffelhjältar som kvinnorna har tvingat att prioritera
den "lilla världen" i stället för att ligga infrusna
och utöva valrossjakt vid spetsbergen."
-Martin Theorin

"George Orwell... Måste jag ta en idol tar jag honom. Inte
mycket till romanförfattare, men bara bäst som esaist och journalist,
+ att han verkar ha varit en renhårig karl... Vilket ju är
ovanligt bland konstnärer"
-Martin Theorin

Martin Theorin gör sin berömda imitation av Jan Guilious, utanför
Pradomuséet i Madrid.

"Vad har man inte fått göra för att försörja
sig?"
-Martin Theorin

"Ett semesterminne, en fascistisk tändsticksask från Rhodos
1968"
-Martin Theorin

En djusinnig jävel, Martin Theorin på Södermalm 1986.
Foto Maria Risberg

En snygg jävel, Maria Risberg på Södermalm 1986.

Fd fru Theorin. "Kvinnor skall ha klass och vara ridkunniga"
-Martin Theorin

80-tal på C von, brakfull, hockeyfrilla, en äkta Jerry
Lee Lewis turné-t-shirt och en snygg brud som lyssnar på
ens platityder. Vad kan en ung man mer begära?

Martins stilikon David Allan Coe.

Det finns så mycket sevärt i NYC.

"Oh happy day"
Erik Dahlbergsgatan 1999

Pissväder i Prag.

Bra klubb i Amsterdam.

Foto Martin Theorin.

Indianhistoria ligger MT varmt om hjärtat. Vikortet kom från
Amerika och hans farfar 1965.


På väggen i Looser.

En förebild.
Jimmy "Jag har den coolaste mössan i universum" Scott på
Hotell Victor i Göteborg när jag hade förmånen att
göra press för honom.

Martin T "dampar loss" 1965.

God cop - Bad cop.

Ett tvärsnitt av Teater Pugilists publik.

Mera gycklarförnedring, 90-tal - förberedelser för eldslukning,
i en gillestuga i Mölndal, en överläkare fyller 60, han
ansåg att det var fysiskt omöjligt att jag inte brunnit upp
ännu.
Notera hur slemputten till höger limmar på brudarna, medan
jag gör ett försök att vara en god katolik och hålla
mig till gratisspriten.
"The power of positive drinking" som Lou Reed sjöng en
gång.

En gång var Martin Theorin gift. "Det var långtråkigt
och rubbade min naiva tro på att kvinnor på något mystiskt
sätt skulle vara mer empatiskt välutrustade än män."
-Martin Theorin

Martin Theorin försöker se tuff ut. 1985

"Över 50 år gammalt. Det här är nog det vackraste
julkort jag sett.
Jag hittade det i min pappershandel på nyårsafton 2005. Jag
blev så inspirerad att jag omgående skrev en story som hette
God jul. Finns på Texter av Martin
Theorin."
-Martin Theorin

En vägg i NYC. Målningen med "Heads Across America"
parodierar "Hands Across America"-kampanjen. Det här var
innan 11 september.
-Martin Theorin

"Skära elefanter, fylledille och CBGBS, evenemangsstråket
i NYC"
-Martin Theorin
"Från
"Kapten Hadock bor inte här längre"...

Sex...

...och våld, realism modell Pugilist...

...och så mera våld (pjäsen hette faktiskt "våld")...

...och sex...

...och nazism...

...det finns ju sexuellt våld också...

...och såna som totar ihop det...

...som blir dåliga på kort, men har coola idoler...

...och bröder som gör sig bättre på bild...

...fast det finns ju alltid elgittarer...

...mera våld...

...och checkar från Robert Ashberg...

...strypsex...

...kvinnor som kör ner tungan i halsen på en...

...förresten så är New York också farligt...

...och motorcykel...
...och tjurfäktning...

...Det här är ett program från "fiestan" i Valencia.
Jag har alltid misstänkt att det varit något skumt med folk
som är torsk på tjurfäktning. Kolla den strategiskt placerade
annonsen...

...Den här killen råkade illa ut, och behövde mera handfast
hjälp än psykologer. Läs vidare i bland texterna. Klicka
på Spaniensemester"

"Jag är fortfarande socialist och gör ingen hemlighet av
den saken. Jag tycker att det helt enkelt är en fråga om fair
play."

Close but no cigar. Martin störtade inte på vägen
från Paris 2006.
"Fast det kändes som det var jävligt nära ett tag".

"Lagom kaxig. Det här är alldeles innan vi lyfter. Det
blåste så jävligt och jag som trodde att det var meningen
att flygplanet skulle börja skaka först när man lyft."

Rocket from the crypt or bat out of hell? Välj själv!
Paris 2006, Pére Larchaise.

Brum.

Brum brum.

"Det var där jag lärde mig skriva, men cabareterna på HBS var ett purgatorium. Skådisarna var så dåliga på att komma ihåg vad dom skulle säga, så jag fick skriva ner det på mjölkpaketet, som dom sedan bar omkring utan uppenbar anledning.
Den enda som fick betalt var en snubbe, med kompet på DAT-bandspelare, som hade varit en föredetting redan på 80-talet, sedan dess hade han rökt bort frontalloben.
Publiken bestod av kulturalkisar, som trodde dom var på G bara för att dom fortfarande hade något år kvar till parkbänken, och den enda överaskningen bestod av vem vår slampigaste skådespelerska skulle plocka hem för kvällen."
Svaret var som Sjörövarjenny hos Brecht skulle ha sagt. ALLA!!!!
-Martin Theorin

Alternativ jul = Gratis mat, mänsklig kontakt och låta käften gå i TV.
Martin vräker sig "backstage" på Strix, på en "uppesittarkväll" i början av milleniet. Gabriele e lätt upptagen till höger, medverkande i "Looser" och fick sen jobb på Strix.

2 glada killar och en tumme.

6 glada (och vemodiga) människor och ett handslag.

"Hej fans... Vårmodet 2006.
Hybris och avslappnad elegans...
Välkommen kul å se dig!
Jag har mycket för mig. Jag är förtidspensionär, men ibland är jag paddvakt (2 giftpaddor, 8 vanliga).

"...Här lite ledigare...
...Det finns bara ett solskyddsmedel värt namnet tycker jag. Det heter 'total exposure' och man får köpa det svart, under disk i USA..."

"...Tar nog av mig lite...
...Själen måste ju få sitt också...
Kolla musklerna, ett... Uff uff...
Ett ögonblick av...
Stilla
kontemplation...
Som du ser har jag möblerat ganska sparsmakat...
(Så du får nog plats med dina möbler)..."

"...Öh... Bruden!
Kom hit nu då...
Fan... Skit i det då då!
Vill du se en porrfilm? Va e de nu då? Varför ser du så sur ut nu då?
Va - nej... Gå inte nu...
Vill du ha vin? Nej vänta...
Förlåt då..."
"...Nu känns det som jag skall börja gråta snart... Men du, vänta!

...Men om jag tar på mig då?
...Du kan få pengar också...
...Min klocka?"
SLUT



En gång var jag själv skådespelare. Det var så jobbigt att komma ihåg alla dumheter jag skrev ner, så nu betalar jag ? folk för det.
Hon på bilden är inte heller längre skådespelare. Hon har sadlat om å jobbar som elallergiker nu.

Jag var på Ingemar Johanssons begravning. När man såg hur ledsna släkt och vänner var, så blev det uppenbart att han var så mycket mer än bara boxare. Även om en sådan boxare är mycket mer än vad vi kan hoppas att bli.

...Som den coola 70-talsproggaren ovan. Ja, det skulle man naturligtvis ha gjort!

I stället blev det det här. (Tack för kortet Liza!) Nåja, kanske inte De Sica och italiensk neorealism... Men någon slags konst i alla fall.

Och det här. Typ ekonomiskt armod, plocka burkar på vindpinade gator och käka hundbajs a la Hamsun... Dock ej i glamourösa NYC som ovan, utan på "Sveriges framsida".

"He's a legend, 2011"
|
OM SKÅDISAR
Jag hade svårt för dem länge för att de hellre ville
spela Nasses taxi hos teater lagom eller teater inget speciellt än
Fröken Julie hos Teater Pugilist. Nu när vi har de bästa
i Sverige älskar jag dem högt och rent.
OM KULTURNÄMNDEN
Jag var ju en böld i arslet på dem rätt länge. Tjatig
och obstinat. Någonstans under resans gång förstod Kerstin
Holmqvist (Kulturnämndens nya handläggare) att det jag gjorde
hade substans och de (kulturnämnden) hade modet att ompröva sin
inställning.
OM SPONSRING
Helt OK. Någon absolut konstnärlig frihet existerar inte vare
sig det gäller offentlig eller privat finansiering. Företagen
har aldrig "räddat" i det vi gjort. Censuren brukar ju vara
statlig
OM KTH BOKEN
De går en bok om kulturföretagande. Teater Pugilist är med
i sponsringskapitlet tillsammans med Hultsfredsfestivalen. Det är ingen
"big deal"
OM ATT ALLA TEATRAR "ROPAR" EFTER NYSKRIVEN DRAMATIK
Inte av mig i alla fall. Jag skickade en som jag tyckte var en väldigt
romantisk pjäs till en dramaturg på en av våra större
instutitionsteatrar. Hans omdöme var att "alla har vi ju våra
funderingar om sex".
OM ANDRA SVENSKA DRAMATIKER
Zzzzzzzzzz
OM KONSTEN
Man håller på med sånt här för att man fått
något - upplevelser, man betalar tillbaka. "I'll try to carry
of a little darkness on my back 'till things are brighter. I'm the man in
black."
som Johnny Cash säger.
OM KODE
"Våld" baserades på förundersökningsprotokollet
i Kodemålet. Senare återanvändes iden av Göteborgs
Stadsteater i Bengt Olssons pjäs "Kode". BRA! Opinionsbildning
är mycket mer nödvändigt än konstnärlig originalitet.
IBLAND SKRIVER MARTIN KRÖNIKOR
OCKSÅ
GP 19/3 01
Hunden som är den maktlöses Ferrari
En sak, som jag hittills inte har hört ett ord om men som för
mig framstår som fullständigt solklart, är att den psyko-sociala
grunden till att vilja ha en kamphund måste vara ett narcissistiskt
självhävdelsebehov. Ett behov som kan tillfredsställas
genom ett innehav av ett våldsattribut som injagar fruktan. Kort
sagt, man gillar att skrämma folk eller, som det heter på nysvenska,
man vill ha respekt. Det räcker ju att iaktta de ofta
unga pitbullsägarnas kroppsspråk när de är ute och
går med sin hund. Det är samma typ av kroppsspråk som
någon som bär vapen har. Vad vi talar om här är en
våldssymbol. En symbol för makulinitet. En symbol för
mannens urgamla önskan att dominera andra män (och kvinnor).
Kort sagt en penisförlängare. Det finns förlängare
av olika slag, som Ferrari, Breitling och Hugo Boss hos överklassen.
Hoss underklassen faller valet ofta på mindre subtila men i den
egna prosaiska vardagen mer användbara attribut, som Harley Davidsson,
vapen och pitbulls. Det finns inga kamphundar på Särö.
Inga Hells Angels heller. (Vilket är en iakttagelse som jag gör
varje veckoslut.) Vad beror då underklassens förtjusning i
våldsattribut på? Nyttan och nöjet givetvis. Vi börjar
med nyttan. Underklassen lever ofta mycket närmare våld och
kriminalitet än vad överklassen gör och känner följaktligen
ett behov av att skydda sig mot övergrepp. Nöjet och förtjusningen
ligger i det att den maktlöse temporärt får uppleva maktens
berusning. Detta blir så att säga ett russin i livets i övrigt
ganska fadda kaka.
Martin Theorin
Dramatiker, debattör samt konstnärlig ledare för Teater
Pugilist
GT 20/5 01
Backa inte för de små terroristerna
Elever förefaller att i allt högre grad ägna sig åt
att terrorisera kamrater och lärare. Vad blir vuxenvärldens
svar? Jo, skolor stängs. Tanken svindlar. Kanske är det så
man skall göra om någon hotar en för demokratin viktig
verksamhet. Man avvecklar verksamheten helt enkelt. Nya möjligheter
öppnar sig. Om någon rånar banken stäng banken!
Om någon stör en föreställning på dramaten
avbryt föreställningen och skicka hem skådespelarna!
Om någon hotar spränga Älvsborgsbron i luften spräng
den själv, allt enligt vår nya och mer utvecklade version av
Ghandis passiva motstånd. Det här faller på sin egen
orimlighet. Förmodligen kommer även fortsättningsvis terrorister,
gravskändare och tomatkastare på Dramaten att gripas, ställas
inför rätta, dömas och placeras där de inte kan tillfoga
oss någon skada. Av någon anledning tycks detta inte gälla
de miniterrorister som med något slags missriktad flumhumanistisk
täckmantel tillåts upprätta bråkstakarnas diktatur
i skolan. Där kan de fritt håna, hota och slå sina kamrater
för att sedan som slutkläm lyckas med konstsycket att bomma
igen en av samhällets viktigaste institutioner.
Martin Theorin
Dramatiker, debattör samt konstnärlig ledare för Teater
Pugilist
MARTIN ÄR GIVETVIS ÄVEN POET
lunsch
det var som lunch ställe betraktat ganska
prosaiskt reveljen
men dom var hungriga och han hade pengar
dom gick in och det såg ut som
ett vårdhem därinne
kassler och ananas ikantiner vitt vin till
dom drack ganska mycket vin
efter ett tag gick dom ut ock satte sig i trädgården
och man kunde inte se på dom vita plastmöblerna
för solen var på och den bländade
nått infernaliskt
så dom tittade på havet och kustbevakningstationen
i stället
dom beställde mer vin och kyparen fick det där
"jasså dom är såna där" kypar utseendet
hon var ibland det vackraste han sett
vilken kliché
fan heller hon var absolut det absolut
vackraste han sett alla kategorier
allt annat kom som en dålig tvåa
på upploppet
lite sneda ögon höga kindben ljus page
slank spänstig sport
trettiotal
riefenstahl
fan att beskriva sånt här var löjligt
men nödvändigt bara för att se om det går
det gick inte
mera vin
varför fick en del kvinnor honom att känna sig
så jävla primitiv det här var varken lagom
eller ett förhållande
inte för att han någonsin tyckt att det var nått
att stå efter
men icke desto mindre
nyckelordet var frihet
och samtidigt var det döda varenda jävel
som kom inärheten
och knulla henne
kontrollera henne
håll henne under kontroll
fast hon fick inte godta hans kontroll
inte vika sig
då skulle det vara uppgjort
hon måste kämpa emot
slyn faktorn måste hållas hög
-hallo sexfreunde du sitter och drömer
-va ja?
jag tänker inte vi dricker vin
-vet du att jag gillar dej
-ja
- jag är inte kär idej
-nej
-men jag gillar dej som mäniska som kompis
-ja
-eller hur sexfreunde?
-ja
- jag har inte så lätt att bli kär
särskilt nu när jag äter medicinen
och jag är jävligt glad
glad för att nu mår jag bra för första gången
på länge
och så grät hon
hon satt mittemot på en sån där vit stol
och hade fötterna i hans knä
nej visst
och så tryckte hon med stortån på kuken
reste sig och sa ursäkta mig
och gick in på restaurangen
att se henne röra sig
hon visste att hon var iaktagen
och så tängkte han en sån där beskrivning
han alltid hoppade över i böcker
hon hade otvivelaktigt den där hynda kvaliteten
det hade gått sex timmar nu dom var rätt fulla
nej dom var han var inte full
då brukade han vara
otrevlig
två gånger när hon skulle slänga upp fötterna
i hans knä tippade hon bakåt och åkte omkull
det såg inte helt ofarligt ut
mera vin
nu pissade dom i rabatten runt plast stols serveringen
och i huset smällde kyparna med fönster luckorna
hon satt på huk
-va vackert
-ja
-när du pinkar i solen
-thorwalläge
-va roligt nej löjligt det lät när jag sa så
svärmiskt
-och du ser tilochmed ren ut på huk
fast det sa han inte
och nu satt han ånyo med fötterna i knät
-ich bin helga unt du bist heinz
-javohl sexfreunde
nu åkte dom därifrån
hon var för full för att cycla
och när hon svängde vänster ut från nya varvet
välte hon pronto
framför ett gamalt par som kom i motsatt riktning
som fick vingla ner i ett dike för att inte krocka
han cyclade framför på cycelbanan mot klippan
längs med havet
där svängde vägen till höger och rundade en sandstrand
hon var ikapp åkte tvärs över
genade som ett sträck över stranden och försvan i ett dammoln
cycel och allt
det såg farligt ut men han var lugn
det kom folk springande från andra änden
men han var där fortare
det var nästan lugnnt nu tyst och
odammigt
hon satt en liten bit bredvid en vält cycel
framför den dolda murresten
kritdamsbeige i ansiktet
han rörde vid jacket vid hennes ovanför hennes
ögonbryn blod av nån anledning tängkte
han på tjurfäktning
"det var ingenting" ett blekt leende
och så gick dom mot taxin framför
är det så här långt
det skall vara mellan raderna
för att det skall vara poesi
Novell
boneville
feman var i nu fem växlar var att ta i med ett sånt vridmoment
från femtio till toppfart på feman
han hade lagt en femhundra four i utbyte
en guldfärgad
han hade kört tunga cyclar ganska länge nu
fast han bara var sjutton
han hade gått på samhäll
namnet lät bra så han sökte föräldrarna gillade
det
på den tiden var det modernt att vara komunist
ord som små-borgerlig facistoid och infrastruktur
ekade i koridorerna
gemensamt för alla vänstermäniskor var att dom var
rövslickare
och så hade någon gamal lärarina som också var
komunist
det var alla på den tiden
några år tidigare i sin klass haft en elev som åkt i
väg å
slagits mot juntan i chile
det hade inte gått så bra facisterna hade visat
visat sig vara bättre på våld som vanligt
och juntans helikoptrar hade gjort potatismos
av hela gänget
killen föreföll att vara föremål för nån
slags dyrkan
som verkade konstig revolutsion handlade väl om att
vinna?
han hade dragit några negervitsar för dom ledande
vänsterfjäskisarna alla med rika föräldrar och höga
betyg
deras sinne för humor hade varit mindre utvecklat
än deras fanatism och nån hade givetvis kallat honom
facistoid
after det hade det varit lätt att sluta
han hade börjat ta jobb på olika lager och fabriker
och han lade det han tjänade på motorcyclar
första jobbet efter samhäll var en fabrikslada
fjorton kronor i timen göra julklapspapper
jobbet var ett helvete även om han ställde det i relatsion
till den ganska breda erfarenhet han skaffat sig sen
dess
han stod vid en maskin och snurrade upp julkapspapper
på rullar
redan första dagen ble han anmäld av den andre snubben
vid maskinen för att han arbetade för långsamt
och han fick komma in på direktörens kontor
"solidarity for ever man"
om mera handfasta konfliktsituatsioner uppstod
fans den två meter långa förmanen kenny till hands
han slog helt enkelt ner den som klagade
näe Edlunds förtjänster var lätt räknade
en gång hade dom förstås hittat direktörens kuk
och
nunna i en kontaktanons i fib aktuelt
den nålade dom upp på fabriksporten en kulen
tisdagsmorgon
när han kom ut från plåtladan vid fem stod i alla fall
hojen där
vinröd och vit tank med handmålade guldränder
det hade kompenserat en del
och efter ett par minuter på cyceln var det som el fabrico
alldrig existerat
efter sex veckor fick han sparken
han hade varit sjukskriven
chefen hade ringt och kollat och han hade bokstavligen
talat i sömnen
och sagt att han inte hade lust att jobba idag kanske
i morgon om han orkade
in på kontoret igen och så fick han sparken
när han skulle gå sa chefen du får en chans till
om du skärper dig
det vill jag inte ha och så gick han ut
i ett par dar njöt han av friheten
lite pengar hade han kvar
och på kvällarna var han på krogen med sina kompisar
cg och bananen
en kväll när dom var ute på seldonet blev bananen
nästan spöad av en fet raggare
och förkunnade reda samma kväll att han skulle bli tyngdlyftare
och bygga upp en riktig "bodykropp"
och komma tillbaks till seldonet och spöa upp den fete
nästa morgon gick dom igenom gps anonser för att hitta
ett bra tyngdlyftningsställe
och så fick dom ögonen på en anons där en muskulös
naken man
iförd vikingahjälm och fikonlöv
gjorde reklam för något som hette röde orms träningstudio
på mölndagvägen
tre kvällar i veckan måndag onsdag fredag pumpade dom
järn och drack proteindrinkar röda och finniga
i synen
den som svek var en bög
efter träningen gick dom och drack på seldonet
den fete raggaren dök inte upp
ibland bukade dom istället dröja sig kvar på insitutet
och dricka proteindrinkar och titta i muskeltidningar
på riktiga amerikanska byggare
i dom tidningarna hade dom också frågespalter
vad skulle tex hända om en muskelbyggare och en
svartbälltare slåss
och ibland besvarades nån fråga av nån mr olympic
eller mr symetri
som franco coulumbo eller frank sane
absolut bäst var en bild där en söt blondin stod och
pillade på en liten guldkedja som på något mystiskt
sätt verkade ha försvunit mellan dom två talriksliknande
bröstmusklerna på en byggare
"dave draper visar blonda godingen sharon tate hur en riktig
karl skall se ut"
cg hade en teori om vad det berode på att muskelbyggare
var så dumma
"när bodybuildarna deffade alltså brände bort underhudsfett
med hjälp av tonfisk å vatten diet och många reps
åkte nån annan speciell sortts fett som var i hjärnan
liksom med av bara farten"
och utan det här speciella hjärnfettet tängte man jävligt
mycket långsamare"
alla tyckte att teorin verkade rimlig
enda felet på den var att den emanerade från cgs mamma
när dom varit yngre och åkt in till stan och snattat ibland
på lördagarna
hade hon varnat cg för "barnpolisen"
som följde efter alla barn som gjorde nått
fult
ingen utom cg hade gått på det
dom var ju trots allt femton år fyllda
det var vid den här tiden han för första gången fick
en tjej
ända sedan han gick i sjätte klass hade han gillat en
flicka
det hela hade rört sig om en slags beundran på avstånd
det fans både snyggare och tuffare killar än honom
hennes kompis hade tyckt att han var äcklig
hennes kompis hade en gång sugit av klassens fulaste
snubbe för en limtub
detta var under sniffar eran sjuttiotalet
så nästa gång han hälsade på dom tog han med
en egen
limtub
ingen var intereserad
och så försvan hon
det gick en del rykten om henne
att hon knarkade
att hon var på ett hem
och så mötte han henne och hennes bror utanför biografen
royal
mitt på avenuen klockan sex en fredagskväll
dom utväxlade telefonnummer
nästa dag väntade han vid telefonen
när han gett upp ringde det
och han körde över till henne med sin femhundra
four
när det blev kväll hade han sträckt ut sig på sängen
och han hade legat med henne
och så var dom ett par
det var nu han köpte triumphen
dom var ofta ute och åkte om söndagarna
en gång hade han vänt sig om och frågat vad hon gillade
att åka engelskt istället för japanskt
hon hade sagt att trajan "skakade" och att det gjorde
henne öm i baken
och kunde han överväga att byta till nått
bekvämare?
han hade varit svartsjuk på henne som man är när man
är sjutton år
och efter ett tag när han hade blivit lite säkrare på
sig
själv och lärt sig bemästra sin svartsjuka
så hade hon blivit svartsjuk
och så lämnade han henne
det varade fem år
nu var hon lyckligt gift med två barn
han tänkte väldigt lite på den tiden nu
fast ofta låg han och sov och drömde om bonevillen
drömar i färg
förunderligt verkliga
alla gånger var dom samma
han drog ut motorcyceln ur det lilla mopedgaraget
baklänges försiktigt
i dom här drömarna var det alltid höst med en lätt
isskorpa på vattenpölarna lövtunn is
höstlöv kärv torr luft
triumphen luktar varm olja och järnspån
och han trampar på kicken
han säger till sig själv i drömen
att han inte har nån boneville längre
att han inte bor i mölndal längre
men efter ett tag ger han upp och njuter av drömen som den
bra film den är
jämfört med den drömen är verkligheten som en julgransplundrinng
för autister
SLUT
Det kan vara svårt att tänka
sig nu, men det fanns en tid (en grå forntid) då enigheten
om Theorins geni inte var lika kompakt som nu. Här nedan följer
ett omdöme från en dramaturg, då verksam på en
av stadens större teatrar. Pjäsen det gäller är "Looser".
Klicka gärna på affischen och se vad recencenterna tyckte när
det blev dags för premiär.

(för att undvika att göra någon generad avstår vi
från att publicera skribenternas namn)
En annan "förstå sig påare" tycker till om
"Torpeden".
"Det jag får ut av en läsning är ett hastigt hopkommet,
övervägt material där det mesta tyvärr sagts tusen
gånger och ofta bättre förut". Klicka jämför
kolla!
Till och med dom tilltänkta huvudrollsinehavarna var skeptiska (klicka
på "Social Julie" och se vad det blev av det hela).

En gång skickade Martin pjäser till Radioteatern. Det gick
inte så bra.

(vi kunde inte motstå att sätta ut namnet).
Avslutningen var i alla fall vänlig.
Faktum var att dom var betydligt vänligare på Norman Mailers
kontor...

Vi ber Martin Theorin om en kommentar
"Jo, Norman var juste. Lou och Jc Oates också, annars var normen
oförskämdhet...
Ja det var tider det, innan det virtuella bruket (Teater Pugilist) nått
sin fulla potential. Jag undrar förresten vad alla dom som
gav oss kalla handen då gör idag. Ofta
behöver jag inte undra så länge förresten, utan träffar
på dom i Haga-Linné området här i Göteborg,
i varierande stadier av A-kassa, obemärkthet och upplösning."
Efter dessa storsinta ord från Martin Theorin finns väl inte
mycket mer att tillägga, utom att du kan läsa mera om honom
i Media Arkivet (om du har lösenordet).

Ett minne från Martins tid som snackmupp
hos Robert Ashberg...
Martin Theorin
"Strix är bra på personalvård, där har en del
av landets instutionsteatrar mycket att lära, där det är
meningen att man skall darra i skosulorna när chefen kommer"
Som vi tidigare
berört förekommer Martin Theorin och Teater Pugilist i en bok
, som Erik Dahlrot på KTH håller på att skriva. Nedanstående
avsnitt heter
"Det är inte förbjudet att kommunicera, inte ens med många"
Att Martin
Theorin betraktas som ett marknadsföringsgeni har det en negativ
inverkan på bedömningen av honom som dramatiker från
den etablerade teatervärlden?
Tesen att ha marknadsföringskrav vid anslagsbeviljande är mycket
intressant, men det finns risk att det också blir ett nytt byråkratiskt
hinder. Exempelvis att en viss procent av den totala budgeten måste
gå till marknadsföring oberoende av andra möjligheter
eller förutsättningar.
Martin Theorin vill inte skapa en byråkrati. Han tycker att berörda
kulturnämnder skulle begära att försök till en utåtriktad
aktiv och varför inte okonventionell marknadsföring gjordes.
Med andra ord skulle man undersöka efterfrågan istället
för kulturella femårsplaner...
...Teater Pugilist och Martin Theorin forsätter sin verksamhet. Våren
2000 gör han vid ett samtal följande övergripande kommentar
om vad han uppnått så långt:
"Min bedömning av den etablerade teatervärlden är
att hittills har intresset av att uppföra eller ens läsa Martin
Theorins dramatik varit minimalt. En bidragande faktor kan vara min från
början höga svansföring. Anledningen till att jag började
med teater var att jag såg en nisch p g a de "etablerades"
slentriantänkande, bekvämlighet samt inkompetens. Om man talar
om för folk att de inte sköter sitt arbete kommer de inte att
älska en även om en del motvillig respekt kan skönjas.
Kort sagt ingen vill ha Martin Theorins pjäser i Göteborg
För att använda managementspråk är jag ett starkt
varumärke. Etablissemanget gillar inte det starka varumärket
Martin Theorin kanske för att det inte är något varumärke
överhuvudtaget själva. De har hela sitt "vara" kopplat
till en instution struktur eller företeelser som jag förefaller
vilja sticka hål på. Dock har på senare tid en förändring
blivit möjligt att sälja min kurs "Hur man placerar sig
själv och sitt projekt i media" bland annat till scenskolan
i Göteborg. I reaktionerna från eleverna och en lärare
låg tonvikten på om man skulle få
göra press delvis på pressens villkor eller om det
var moraliskt försvarbart att tigga pengar av Volvo snarare än
hur man bär sig åt för att använda media
till att öka sitt manövreringsutrymme gentemot neddragningsbenägna
politiker och oförstående sponsringsovilliga företagare.
Till scenskoleelevernas försvar bör sägas att provokationerna
och brandfacklorna haglade från mitt håll. Det kändes
trots allt som en stor förmån att min kontakt på scenskolan,
Ivar bergqvist, vågade låta mig hålla föredraget
som han nog förstod skulle orsaka en viss turbulens. Det bådar
gott för framtiden att företrädare för utbildningen
tar upp sådana frågor. Om man inte kan tänka i nya banor
på en skola var kan man göra det då?
För att knyta ihop säcken. Teater Pugilist startades för
att ingen ville ha det jag skrev. Under resans gång har jag lärt
mig lite om marknadsföring och byggt mig själv en plattform
samt blivit bättre på det jag gör. Men jag har svårt
att tro att etablissemanget nu plötsligt skulle ändra taktik
och börja omfamna den som försöker göra något
nytt. På 40-talet hängde man Picassos tavlor upp och ner. På
50-talet sades det att Charle Parkers saxofonsolon lät som fisar.
På 60-talet var Jimi Hendrix en begåvad showman som spelade
knarkmusik med tänderna och huvudsakligen var en produkt av god marknadsföring.
Så kommer det att forsätta. Men var kommer bromsklossarna och
kulturens kamrerer att finnas i historieböckerna och vilket avtryck
gör de i människornas själar?" avslutar Martin Theorin.
Ibland när
Martin har "konstnärsångest" brukar han ta fram sina
Amelia-affirmationskort och titta på dom.

...och när
det inte funkar med självsuggesion peppar Martin upp sig med lite
positiv respons från verkligheten.







James Ellroy,
en av Martins idoler.
"Alldeles bortsett från det faktum att han är bra, gillar
jag att han inte försöker bli omtyckt, det ser man i den här
kortisen. Han är också den mest politiske författare jag
vet"
Martin Theorin

Ike Turner.
En annan idol.
"Honom gillar jag för att han är en stor kompositör,
att han har upptäckt BB King och för att han är en riktig
entrepenör.
...Det är synd att han bara är känd som hustrumisshandlare
numera."
Martin Theorin
1990 skrev
Martin sin första pjäs... Eller ja, han skrev sin första...
Vadsomhelst.
Prosa, dikt, låttext, dassklotter, whatever...
Pjäsen hette i alla fall "Läge för Hank" och
var en interiör tagen direkt ur Martins dassiga äktenskap (som
tog slut ett par månader senare).
Nåväl, efter en lång tids övertalningsförsök
har Martin slutligen godkänt att detta utdrag publiceras på
villkor att det klart framgår att alla likheter med verkligheten
är avsiktliga och alla personer är verkliga, och endast omdöpta.

Myspost från arbetsförmedlingen.
(Det här var innan Martin fick bidrag från
Författarförbundet och mail från Kulturministern.)

En gång skulle Martin Theorin bli popstjärna, sas genom ombud.
Han skulle skriva texter åt en gammal klasskompis och så skulle
dom slå i genom och så skulle Martins texter ljuda till tonerna
av någon slags klatchig "alkisrock". Projektet bajade
dock ihop när gitaristen sket i metadonet, pantsatte guran och köpte
heroin och "popstjärnan" köpte en buteljgrön
kompressormatad Audi i stället för studiotid. Kvar stod Martin
med ca 20 oanvändbara låttexter (nedan ett exempel som faktiskt
kom till demostadiet).
Martins kommentar "jag är väl visserligen en hyglig hustler,
men kunde inte komma runt problemet, att det faktiskt fortfarande krävs
någon slags musik för en framgångsrik popkarriär.
Synd på en begåvad kille, men begåvad och lat funkar
inte, dum och arbetsam funkar möjligen. Det vet jag från teatervärlden.
Att vara ett geni funkar också... När man är död"
Martin
Theorin
Till
er som...
Martin Theorin
Till er som inte längre finns
Till er som inte drog nån vinst
Det finns dom som bara ramlar av
Å vars konstnärskap har gått i kvav
För att allt bara tog stopp
När korken i flaskan den sa plopp
En blev koko en blev klen en fyllde fickorna med sten
Och gich sen ut för att ta ett sista dopp
Men ja tror ni vet ni lever i mig
Att ja blev ja å du blev dej
Är mest en slump å inget särskildt att ta upp


Martins
idol John Huston berättar hur man bär sig åt för
att göra stor konst.

"Varför
inte satsa lite när man ändå håller på, livet
är ju kort?"
-Martin Theorin
Innan Martin hamnade i kultursvängen, så trodde han att folk
där var som George Orwell, Lawrence av Arabien och Lou Reed. Sedan
kom han på att dom var som Kurtan och Henrik Holmberg.





Skoj
på hoj 2005

Som kulturarbetare är det naturligtvis av vikt att
hålla sig uppdaterad om vad som rör sig i samhället och
kulturen och som den väl "avrundade" person Martin Theorin
är läser han ofta "Soldier of fortune", "SWAT
Magazine" och "American eagle". "I vilken annan tidning
provskuter dom Herman Görings personliga kulsprutepistol?" som
Martin så träffande utrycker saken.
Ovan några kul "classifieds". Enjoy!

Martin behöver inte Slitz och Café och sånt kärringtjafs
för att veta hur han skall klä sig. Håller sig till stilikonen
David Allan Coe.

"Förändring verkar vara det ända konstanta här
i livet och förändring ger möjligheter, även när
den som här är en smula sorglig. Ovanstående förändring
gav mig möjlighet att regissera min egen text."
-Martin Theorin

Kulturrådet förhåller sig avvaktande till Teater Pugilists
ansökningar.

"Svensk teater ger jag inte mycket för. T o m amerikansk country
är ärligt talat mycket mer politiskt, se ovan 'Come all you
coalminers' Sarah Ogan Gunning"
-Martin Theorin

Ibland är livet jobbigt och man kör fast. Då går
Martin en kurs...

...eller 2...

...eller 3. Det är ju viktigt att växa som människa...

...mycket viktigt...
...Den här kändes lite hotfull kände Martin och avstod...

...men...
...finns ju mässor också...

...Vem vill inte kunna tala med djuren?...
En
del (recencenter) har vid något tillfälle antytt att Martin
Theorins texter skulle vinna på att strykas ned en aning.
Faktum är att strykningar faktiskt förekommer. Nedan ett par
exempel på saker som han inte tyckte platsade i "Face the music".
"De inringade partierna rök. M a o ca 85%. Är det tillräckligt
för er?"
För dagen en smula kolerisk Martin Theorin.


"Ibland
är folk t o m mer pretto än en själv. Den här funderar
jag fortfarande på om hon menar allvar"
-Martin Theorin

"Och så lite klasskamp. Fantastiskt gripande film + bra musik.
Se den!"
-Martin Theorin

"En aspekt av tillvaron som genusforskarna missat."
-Martin Theorin

"...och en annan."
-Martin Theorin

Ibland får man ett uppmuntrande kort. Tack Liza
-Martin Theorin

"Diverse material som speglar din och er verksamhet"
Dom slösade fanimej inte på trycksvärtan i sina refuseringsbrev!
Det gör dom nu (slösar på trycksvärtan alltså)
typ
"Texten stångas och bänder, kränger, spritzar och
kniper, kvider, sjuder och glöder av indignation, hetta och engagemang...
Men vi vill inte ha den. Hej då! Dramaten"
Det sista var nån slags satir, men så skriver dom faktiskt,
och ger jobbet till nån brylling som får beskriva en verklighet
han aldrig mött."
-Martin Theorin

Min far som inte lever längre, var en jävel på att skriva
och klämde ibland in lite journalistik utöver "brödjobbet"
som rådman.
-Martin Theorin


Som den sköne, sensuelle och spännande brechtian Martin Theorin är, backar han inte för lite schysta verfremdungsprylar på scenen. Den här fanns med i I själ och hjärta III (legenden börjar).
"Konsten skall vara instrumentell. 'You cant make a record if you aint got nothin to say' som Willie Nelson sa redan 1972. Målet är att även den mest korkade ska förstå (läs mina konkurenter). Fuck art lets lecture!"
-Martin Theorin

Signerade förstaupplagor är kul.
Jag är torsk på författare som vet vad dom talar om. Många av dom jag gillar har en journalistisk bakgrund Orwell, Mailer etc "Jag var där" typ.
Det är förresten konstigt att det just vad det gäller dramatik anses helt ok "att inte ens ha varit i närheten" m a o att inte ha en susning om vad man talar om!
Jag menar att t ex att få en pjäs om Göteborgskravallerna spelad på Stadsteatern, fast man låg o typ fiskade krabbor med ungarna i Stockholms skärgård, när det hände.
Översatt i journalisttermer = Det blir ju som att rapportera om ett eldöverfall från Irak när man kopplar av med ett vältummat ex av Slitz på Dass.
Men säger du då "dom har nog läst i böcker om vad som hände"? Då säger jag är det inte enklare att rekommendera dom där böckerna då?
Hur skriver man f ö om romantisk kärlek utan att veta vad det är? Att beskriva ett horhus om man inte varit på nått? Hur skildrar man ett gatuslagsmål om man bara knuffats lite på dagis?
Blir det inte lite tunt och snudd på bedrägligt beteende då? F ö läser dom inga böcker ändå, så fan vet var dom får allt från... Fantasi antar jag?
Fast det har dom ju ingen heller. F ö anser jag att Kartago bör förstöras!
SLUT

"Jobbar förtvivlat på att bli lite mera PK. Så jag tänkte i mitt stilla sinne, att ett sätt att inte va så vit västerländsk och heteronormativ, måste ju vara att 'komma ut' som lebba.
Tyvärr var dom sexister (och jag fick inte komma in) och definierade mig uteslutande p g a mitt kön, vicket f ö även gäller alla feminister.
Kul trycksaker har dom i alla fall.
-Martin Theorin
Ps. Tack Liza!

Ibland kan jag nog låta en smula negativ. Det är inte meningen och det är inget man skall ta så allvarligt.
Det här jobbet är kul och aldra roligast är när man blir uppskattad av folk man uppskattar.
-Martin Theorin

"Om jag nånsin leder en skrivarkurs skall jag använda ovanstående text.
Skrivandet handlar mycket om att inte krångla till det i onödan. Å undvika att snacka om konsten så mycket utan bara köra på å göra den istället.
Mycket roligare och mer livsbejakande än nån jävla introvert-pederast-poet, eller örttédrickande expressen-kollumnist med kaningaddar som tror att hennes kärring-barn-o-välling-banaliteter är allmängiltiga. Att Natashas är, det behöver jag väl inte ens påpeka? Eller hur?"
-Martin Theorin
Ps. "På andra sidan Hot Girls: "För män som inte skäms" Bara en sån sak."

"Det här med kultursponsring är ett intressant kapitel. Folk i näringslivet är liksom f ö även politiker ofta som i ovanstående exempel påfallande vänliga. Kanske dom inte behöver klamra sig fast vid en imaginär status (som en del kulturmuppar) eftersom dom besitter en verklig och det dom gör har betydelse i verkligheten."
-Martin Theorin




Från "Looser".
Ovanstående pliker fick jag "pisk" för i en recension. Faktum är att jag stal det rakt av, ifrån någon som sa så. Just för att det var så hårresande. Politisk teater är svårt det.

Så här dum är jag (och så här dålig är jag på att klippa) att jag scannar in en gammal konsert t-shirt. texten å gubben är ju trots allt underbara!

Faktum är att det är det här det handlar om "Fighting for an idea".
Tänk om man vågade tro att man höll på med det...
Who knows, kanske kan vi ge mörkret på käften tillsammans?

Det här är med av ingen särskild anledning... Jo, föresten!
Jag blev trött på att det var så mycket jag här på Martin Theorin - The man the myth. Å så ser ju faktiskt Shooter rätt cool ut va?
Ps. Det var en bra konsert.
|