Tillbaka till startsidan

KLASS OCH KULTURELT KAPITAL

Jag har varit på seminarium (om ovanstående). Det var under "Dans och teaterfestivalen" och det var jättetråkigt. Där satt 3 pers på en scen och pratade, en slags "Baren light" för folk som inte vågar dricka sprit och tillhörde den nya halv (eller kvarts) bildade medelklassen, som vet allt men kan inget. Och det blir snart väldigt tydligt att dom känner varandra för väl, eller har för lika åsikter för att det skall bli en intressant debatt.
Där sitter en kille, tjock och gossebjörnsmysig, en sån där medelklassutlänning som tror att han måste ha joggingkläder för att inte förlora sin "cred".
Där finns 2 brudar och så en dramatiker-brud som ser ut som en yngre och ännu vansinigare variant av Marie-Louise-De-Geer-Berghenstråle och en mera "vanlig" regisör-brud som har "praktiserat på UD" och "gått på DI" där "hon upptäckte att inte alla var folkpartister". Och på vanligt kvinnligt vis sitter dom och piper lite tveksamt om sina tillkortakommanden (jag tycker inte att detta är bra, jag är feminist).
Men så tröttnar Che Guevara, kastar all genuspolitisk korrekthet (och gentlemanamässighet) överbord och monopoliserar omedelbart diskusionen. Han berättar helt frankt att han "vill ha dom bästa blattarna till Angeredsteatern". Mera pengar och att han vågar bo i lövgärdet (fast han hade kunnat bo i majorna).
Han får applåder för detta, av den företrädesvis kvinnliga publiken, medan jag funderar på på hur det är möjligt att vara så ur form, fast man går med träningskläder jämt.
Nu har dom snart pladdrat (tunt och ytligt) i 1 timme och 45 minuter. Varför inte ett ord om att vi har en ny etniskt segregerad, delvis trasproletär underklass, och vad vi skall göra åt det, tänker jag. Varför inte ett ord om det intrikata sambandet etnicitet - klass - genus? Tänker jag och räcker upp handen och tystas omedelbart ner av debattledarinnan som verkar ha kommit in på antingen "brud" eller min mamma jobbar på festivalkvoten. jag försöker på nytt komma in, men tystas ned igen.
Dom talar om något som kallas "social rörlighet". Som om det vore nån slags helig ko att vi alla skall få byta plats och pissa varandra i huvudet i varannan generation. En grundlagskyddad, allas lika rätt och möjlighet att förtrycka varandra i mån av kvalifikation sas och jag som trodde att vi helt skulle avskaffa en människas förtryck av en annan eller klass (ett ord som överhuvud taget inte nämnts i diskutionen. Hur fan kan man ha en debatt om klass, utan att använda ordet klass...)? Eller Karl Marx för den delen.
Jag försöker på nytt komma in men hychas ned igen. Till slut säger jag nått ändå och tittar för att få medhåll glatt mot min granne (en sån där som alltid går på sånt här, har ett solrosfärgat lakan på sig och antecknar maniskt, allt som sägs, med rosa och lila färgpennor, i en jättetjock anteckningsbok med självhäftande fjärilar på, och verkar lite lätt borderline sådär. Men jag har inga fördomar) och får en blick full av bottenlöst förakt till svar och jag inser plötsligt varför jag överhuvudtaget började med teater. Det är för viktigt för att överlämna till dom här.
Jag beslutar mig för att jag inte har min tid till det här priset, reser mig upp och går, och tänker i mitt stilla sinne på vägen ut, att om dom här människorna skriver och regiserar som dom talar så finns det inte så mycket konkurens att oroa sig för... Tyvärr

Martin Theorin
Dramatiker och
konstnärlig ledare
för Teater Pugilist