Tillbaka till startsidan

HANS BÄSTA SLAGSMÅL av Martin Theorin

Det hade varit mycket nu. ________ hade dött och göteborg var kallt, grått och vått.
Han tog en titt i plånboken.
Det fick bli en dagstur till Borås
Han packade ner 1 l juice, en bok, köpte biljett och satte sig på tåget.
När han gick av fick han sig omgående en knuff, av en sån där "skräcken" som ockuperar centralstationerna, i våra små och mellanstora svenska städer.
Det var en vältränad alkis av blandmissbrukartyp, senig av många och långa öppna-anstalts-vistelser.
Perongen tömdes på folk, var skulle han börja, Downtown Borås kanske?
Han slängde ett öga mot den gamla, ganska vackra stationsbygnaden, där "skräcken" + en kompis var i full färd med att (bokstavligen) pissa ut sitt revir.
För att komma ut från stationsområdet fanns två möjligheter.
Antingen en liten omväg runt.
Eller en något kortare rakt fram igenom.
Han gick igenom och var nästan ute när han hörde...
"Har du legat på Såtenäs eller?... Du går ju med armarna rakt ut som om du skall ut och flyga?"
Han gick ut... Och så gick han in igen.
"Jag förstår inte vad som får dig att tro att du har en gudagiven rätt att förolämpa vilt främmande människor bara för att du råkar vara alkoholist?"
"Vill du gå hem med pungkulorna i en plastkasse?" sa alkisen då och tog fram en butterflykniv som han dumt nog inte "vecklade upp".
Så han nöp till direkt och kniven rasade i golvet och alkisen började med någon slags hemmagjord alkiskungfu.
Varför trodde alkisar alltid att dom kunde kungfu?
Själv hade han inga såna planer. Han började bara "mata" honom i ansiktet med korta raka slag.
"Va fan?" sa alkisen.
Det här var ju löjligt, ett jävla snackande hela tiden.
Va det här snobbar som jobbar 1974 med Tony Curtis å Roger Moore, i polo och för små läderjackor och malteserkors, som småsnackar och har roligt med blondiner, under tiden som dom "rumpar upp" några bulgariska hodlums, vid rouletten i Monte Carlo?
Det här var ju för fan en streetfight i nådens år 2004 i Borås...
Tänkte han men sa inget då det hade varit självmotsägande.
Han drog till med sitt livs hårdaste högerkrok i stället. Men alkisen kungfuade dessvärre glatt på.
"Liten grundkurs i slagsmål. Det är som att spela flipper, där en lyckad smäll ger möjlighet till nästa. Målet är att få en ensig misshandel till stånd, inte att stå och byta slag som i en cowboyfilm."
Han fick dessvärre bara in halvträffar.
Fyllot var snabbare, yngre och det var tydligt att om det här drog ut på tiden (och det hade väl gått 15-20 sekunder) skulle han få spö. Kanske till och med dö (kniven låg fortfarande på golvet) och nu blev det komik.
Alkisen "Jackie Chanade" honom, fintade, parerade, "gömde sig" bakom en pelare.
Inget att göra, det var bara att veva på.
Så hände det. Axelremsväskan hade kommit i självsvängning...
Nedslagen av sin egen tomatjuice.
"Sluta sparka, du kan ju inte ens hålla dig upprätt själv."
Alkisen kom emot honom. Konstigt nog utan kniven.
Han trodde bara att "blodsmak i munnen" var ett talessätt.
Han kom upp igen, slog allt vad han kunde i ren rädsla.
Alkisen föll baklänges, slog huvudet i bänken (där hans kompis helt lugnt satt) så att träet sprack.
Alkisen suckade och så låg han där helt stilla med huvudet mot bänken.
"Men varför blev du så arg?" sa kompisen.
Han svarade ingenting, utan plockade upp kniven och gick ut från stationen och bort till perongen där göteborgståget skulle gå.

SLUT