Tillbaka till startsidan

HALLISAR av Martin Theorin

Amerikanska collagestudenter med stora bröst hade vattenkrig på TV och såpade korridorerna till tonerna av taktfast hårdrock.
Dom kastade sig på mage och forsade fram.
Frasses högerfot skötte den imaginära baskaggen hoppade och rörde sig rytmiskt.
Frasse hade varit trummis.
Frasse hade varit journalist.
Frasse kryper med nationella insatsstyrkan genom skogen.
Frasse skiter i journalistiken och hjälper polisen att leta bortsprunget barn (som hittas dött) utanför kungsbacka.
Frasse första västjournalist i Irak efter Gulfkriget.
Frasse träffar Sadam Husein.
Frasse 2.04 lång
Frasse ihop med Lisa Barklund.
Frasse hade förväxlats med Steven Seagal och applåderats på en restaurang på Long Island NYC.
Nu var Frasse på Hospice.
Nu skulle Frasse dö och just när det var som roligast blev det helgmålsringning på hospice?
Det var nog fan allvarligt ändå.
Jag tryckte in "Dark blue" i hans VCR.
En sköterska gick förbi och gav oss en reprimand för att vi såg på "sån amerikansk busch skit". Frasse gav henne fingret.
"Har du lagt på pengar på bilen?" sa Frasse.
Jag såg mig omkring. Vi var inomhus och jag hade ingen bil.
"Automaten!" sa Frasse och pekade på tvålmojen ovanför handfatet. "Ja du har alltid problem. Du är inte kär i henne som kryper omkring på golvet här nu då?" sa Frasse.
Det var något konstigt med chokladen han åt också. Det rann ur botten.
Hallucinationer.
Såna som man får av att ha en hjärntumör.
Såna som avslutas med ett epileptiskt anfall som slår ut allt och att man dör.
Kom ihåg det.
När du får din hjärncancer.
Vad läkarna än säger.
Även om alla försöker lura i dig att hospicet är ett sjukhus. För att dom räknar med att du inte längre fattar.
Men du fattar.
Frasse ser sig omkring.
Frasse lutar sig konspiratoriskt framåt i rullstolen.
"It's no sex here?"
Trodde han att vi var på en strippklubb? ...Så skulle han nog bli grymt besviken.
Som den där gången han sur och förbannad körde ut för serpentinvägarna ner mot Malaga. Den avslutande kommentaren innan han lämnade lokalen hade varit "hur fan kan du jobba som hora utan att veta vem Rocco Sifredie é?".
Han hade helt enkelt varit en perfektionist.

SLUT