Tillbaka till startsidan

 

I "Göteborg - En fresk" återvänder Martin Theorin till skolsalen, närmare bestämt till konstskolan. Vi möter i pjäsens början en lätt hoprasad man Ronny som står naken på ett podium och klämmer en finne på röven.
In sveper en ung överklasstjej Julia, och frågar "om han är pervers, eftersom han jobbar med sådant här". Resten av klassen är försenad och någon har stulit studierektorns antabus. Ronny blir kär i Julia och börjar läsa dålig poesi, hittar en flaska icke-urdrucken alkohol i ett färgförråd och drabbas av patologiskt rus och det är bara början. Det hela utvecklar sig till någon slags Othello goes white trash-historia.
Spelet kan börja. Det handlar om generationsmotsättningar, genus, kapitalism och att vara allmän egendom och snart så kommer resten av klassen - eller gör den det?

Ps.
På frågan om han är pervers svarar Ronny: Nej, men min KBT-terapeut tycker att jag behöver komma över min patologiska blyghet genom att jobba som nakenmodell.

 

SPELSCHEMA
Ons 14/11 Premiär!
Fre 16/11
Lör 17/11
Lör 24/11
Fre 7/12
Lör 8/12
Lör 15/12
Lör 22/12
Lör 29/12
Alla föreställningarna spelas på Konstepidemin Blå huset kl 19.00.
Biljettpris 100 kr - 60 kr för studenter
Förköp Pusterviks biljetter eller www.ticnet.se.
Direktköp vid dörr senast 18.30.

 

Manus, regi, koreografi
och konstnärliga utbrott

I rollerna


Kostym, kolteckningar, ljus
och föredragsamhet

Webb, foto, tralier, affisch och snabba ryck

Producent, sekreterare och
ställföreträdande sunt förnuft

Musik
Martin Theorin


Helena Jansson
Conny Hoberg

Helena Jansson
Conny Hoberg

Mathias Falk

Liza Ljunggren


Bryan Ferry - Walk A Mile In My Shoes

 

ETT STORT TACK TILL

Göteborgs Kulturnämnd
Göteborgs Kulturförvaltning
Författarfondens Dramatikerutskott
Konstskolan Valand
Skivhugget
Miss Print

Och till sist ett jättestort jävla damp tack!!! till Lo Kauppi och Billy "If you dont love Jesus go to hell!" Shaver för inspiration under resans gång.

Obs. Att föreställningen är ca 60 min och att ingen rökning förekommer på scenen. Dock kan viss heteronormativ och sexistisk manlig nakenhet förekomma...

See ya!

 

Skarpt rolig kulturkritik.

"Teater Pugilist och dess konstnärlige ledare och regissör, Martin Theorin, kunde inte gärna vara tydligare i sin kulturkritik än i sin senaste pjäs, Göteborg - En fresk. Med sedvanlig satirisk träffsäkerhet lyckas teatern beskriva dagens borgerliga kulturpolitik...

...Hoberg inkasserar, med mer eller mindre naken fysionomi, och med rollens blyghet vässad i ett säkert speluttryck, en hel del välförtjänta skratt, och det med välgörande rytmisk tajming...

...Denne egensinnige dramatiker har mitt i spelets slapstickkomik lyckats alstra ett uppfordrande allvar."

Anders Thuresson - Bohusläningen 19/12 2007.

 

"Martin Theorins nya pjäs Göteborg – En fresk handlar om att sälja eller inte sälja sin kropp och sin själ...

...Conny Hoberg är underbar som den instabile, flummige, hotfulle, hjälplöse och knivskarpt genomskådande Ronny. Som iklätts rollen av värdelös outsider, och bara kan beskriva sig själv med psykologens ord (och röst!). Fastän han i själva verket är en människa som du och jag – med lika mycket outhärdlig värme och kyla!...

Som vanligt är Martin Theorins text full av ocensurerade infall och otuktade sidoskott, i form av oanständiga och barnsliga skämt. Denna gång störs dock inte allvaret. Föreställningen är lekande, lätt, prövande och bråddjupt allvarsam. Den blottar på ett underhållande och skrämmande sätt kroppens lust och själens obotliga ensamhet. Kanske en bagatell, men ändå inte."

Kajsa Öberg Lindsten - Nättidningen Alba


"Conny Hoberg och Martin Theorin är en god blandning som brukar vara explosiv. Hoberg är specialist på Martin Theorins älsklingskaraktär, den sletna ”gubbkillen”...

...Spelet mellan henne och nakenmodellen Hoberg, fyllt av attraktion och repulsion, gestaltas väl av båda. Det ger den lilla pjäsen en intensiv spänning, som avbryts då han har fått övertaget och tvingat henne att i sin tur börja klä av sig. När sockorna åker av hörs en kraftig applåd från det ställe längst bak i salongen där Theorin själv befinner sig. Och vi klappar uppskattande med."

Åke S Pettersson - Nättidningen Alba

 

 

 

 

“Never take council of your fears.” Stonewall Jackson

 

 

HUVUDROLL!
HELENA JANSsON

 

CONNY HOBERG

 

REGISSÖR!
MARTIN THEORIN

 

Vill du se en film om pjäsen?

Programledare "Kulturrutan" Karin Andersson

2 scener ur pjäsen
Intervju med skådisarna
Intervju med Martin

 

Och här finns bilderna!
Klicka på en om du vill ladda hem en större version

 

Regi: Martin Theorin

Fotograf: Mathias Falk

 

 

 

Ok, nu kan jag inte hålla mig längre. Jag måste bara lägga ut en stump av
Pjäsen – enjoy! Obs! Det här är okorrat, men jag tyckte inte det var så farligt
eftersom mitt alter ego Liza även har dömt ut pjäsen innehållsmässigt.

 

R                En grej
J                Ok … shoot?
R                Först … måste jag få säga att jag är helt … totalt .. jävla … fucking … 
100 procent .. normal … J                Ok, nu har du sagt det. Jag tror dej, kan vi börja nu? R                Utom när jag har patologiskt rus J                Okeeyy, var det något mer? R                Nej J                Bra! R                Jo! Om folk skrattar åt mej kan jag börja slåss. Men jag tar tabletter
mot det, men det orsakar små problem, jag har t ex Bandidos … efter mej …
J tittar oroligt mot dörren
R                …. men du behöver inte vara orolig. Jag tror inte att dom vet att jag är här nu
J                Vad bra
R                Jag går i inkontinentterapi, det är därför jag är här …
J                Okeeyyy … Jaa, fortsätt – heter det inte kognitiv? Skitsamma , fortsätt!!
R                Ja, Sigbritt då … det är min terapeut då, som säger, att jag har en släng 
av autistisk schitzefreni … tråkar jag ut dej? J                Nej, det är fascinerande, fortsätt R                Det finns inget mer J                Bra, då fortsätter vi
R                Utom att Sigbritt då, tycker, att för att komma över den här patologiska blygheten, som jag har, ska pröva på att näcka på en konstskola …
R pekar mot golvet
R                … här … Sigbritt, det är min terapeut, frågar : Vad är du mest rädd för? 
Att stå naken på en konstskola, där tjejerna kanske skrattar åt min
lilla snopp, sa jag. Då måste du göra det! Sa hon. Kognitiv is my name and
terapi is my game J                Ok, är det något mera? R                Nej J                Bra R                Jo! eller bara att min terapeut … J                Sigbritt … R                … som jag går … J                i terapi hos R                i kognitiv terapi hos … J                Förlåt R                … säger att du absolut inte behöver vara rädd, säger att så lämge jag
tar min medicin regelbundet och det har jag gjort … [räknar på fingrarna]
… tror jag …
J är lite smått skakad och stapplar bort mot sin handväska
R                … och aboslut inte dricker någon …
J tar fram en flaska sprit ur handväskan, tar en klunk

J                Sprit? R                Va? J                Vill du ha sprit? R                Nej, det går ju inte J                Nähä
J gör min av att stoppa ner flaskan
R                eller jo
J räcker R flaskan
J                Hur ska du ha det? Här!
R halsar girigt. J tar tillbaka flaskan
R                Egentligen har jag slutat. Jag kan få sånt där rus
J                Men det är väl bra?
R                Patologiskt 

Och där tog det slut, inte pjäsen alltså. Utan det jag ville visa för ögonblicket.
Välkomna till premiären!

 

"Egypten -82, jag var 23 och min högsta dröm var att bli en
äkta - bona - fide - fucked - up - konstnär.
Det var lätt.
Det svåra var att bli normal igen."

Martin Theorin

 



Göteborg – en fresk, pressrelease

Göteborg – en fresk av Martin Theorin. Premiär hösten 2007 på Konstepidemin i Göteborg.
Den här är speciell ... och jag tänker definitivt inte tala om vad den handlar om.
Då dyker storyn bara upp i banaliserad form, på t ex Dramaten. Jag kan däremot berätta lite av vad som sysselsatte mina tankar under tiden jag skrev den. Med andra ord vad är kul just nu, våren 2007. Kulturarbetare som parar avgrundsdjup okunnighet med högfärd av Kebnekajse-diginitet är alltid kul. Strindberg-dyrkan är definitionsmässigt kul.
Jag menar karln var rasist, led av penisavund och hundskräck, skröt om att han var kvinnomisshandlare och försökte göra guld i sovrummet samt försökte ta livet av sig med lunginflammation.
Jag menar ... hur kul vill vi ha det egentligen? På det personliga planet så är det ju väldigt kul att låtsas komma ut som gay och gå med min sparringpartner Monster Trucks Michael från Majornas Boxnings Klubb på HBT Gbg- invigningsfest på Världskultur Museet. En total social succé!
Det är liksom inte ok att hata någon hur mycket man än hatar honom, om han kommer som HBT-hunk och samkönat par. Vilket bl a märktes på sur-lebban från Seven Eleven som log moderligt och hult när hon överräckte en extrastark kondom och portionsförpackning vattenbaserat glidmedel och önskade oss en fortsatt trevlig kväll. Vilket vi verkligen hade! Vi dansade (inte med varandra) till fyra på morgonen och det blev en kväll som helt bröt min sociala isolering och autism, somt fyllde min adressbok med telefonnummer till en mängd läckra kåtsaker. Alltihop avslutades stilenligt med ett rungande patriarkalt heteroknull med två 17-åriga babes i djungeltrumme-rummet i källaren och som senare vacklade ut täckta av gubbslem och stillsamt glödande i mörkret (det var ett tag sedan sist). Ja, se där, det var några av de saker som var kul för mig våren 2007.
De har naturligtvis inte ett smack med pjäsen att göra. Utom att de är kul då.
Vill du också ha kul? Varför inte söka någon av de två huvudrollerna i pjäsen? En man och en kvinna. Skicka din ansökan med sosse-post till Teater Pugilist care of Theorin, Marielundsgatan 17, 431 67 Mölndal (e-post-ansökningar kastas obönhörligt och vällustigt!)
Vad pjäsen handlar om? Det tänker jag inte tala om på det här stadiet. “Just because you are paranoid doesnt mean that they aint out to get you”.
Allvarligt talat, det blir någon slags Othello i withe trash-version.

 

Inspirationen till pjästexten

Fick jag när jag lyssnade på en gammal Bryan Ferry-skiva från 1974 som heter “Another Time, Another Place” och låten heter “Walk A Mile In My Shoes” och är skriven av Joe South. (www.bryanferry.com)

 

 

 

Bio Martin Theorin

Jag jobbar sedan 1992 med något som heter Teater Pugilist. Jag började som skådespelare men efterhand sysslade jag mer och mer med att skriva och regissera våra uppsättningar. Jag arbetar även som producent i både bemärkelsen att jag drar ihop en ekonomi till projekten, gör reklam för dem och är någon form av varumärke. Det brukar bli ca två uppsättningar om året. På senare år har vi huvudsakligen spelat på Konstepidemin här i Göteborg. Uppsättningarna är idé-baserade, vad jag menar med det är att de inte har sin grund i ett teaterhus som skall fyllas eller med ett antal skådespelare som skall sysselsättas. Utan de grundar sig helt och hållet på att jag får en idè skriver en pjäs, rollbesätter den, drar ihop en ekonomi, regisserar och spelar pjäsen. Så har det rullat på i ca femton år nu. Från början rådde någon slags konsensus om min inkompetens.
Det tog t ex åtta år innan någon form av bidrag materialiserade sig från Göteborgs Kulturförvaltning. Det här gjorde att jag blev en ofrivillig sponsringspionjär med stöd från bl a Volvo, Göteborg & Co, Bosses Butik etc Dessutom var jag tvungen att lära mig en hel del om marknadsföring och hur man ger intervjuer o s v, eftersom jag inte hade råd att annonsera om mina pjäser. Jag medverkade i diverse Strix-produktioner,
paneler o s v – allt för konsten!

Jag kommer nu till den patetiska delen av beskrivningen av min verksamhet. Det här är konstnärskap enligt den gamla modellen, jag har m a o inte lärt mig skriva teaterpjäser på DI, utan det är ett uttrycksbehov det handlar om parat med ett intresse för musikaliteten i språket och samhällsdebatt. Jag är glad att kunna säga att efterhand har diverse recensenter och förstå-sig-på-are åtminstone tyckt sig kunna spåra något litet uns av talang i det jag gör Göteborgs Kommun har haft vänlighet och integritet nog att byta fot och stödja min verksamhet, jag har t o m fått Göteborg Stads Kulturstipendium vid ett tillfälle. Men Statens Kulturråd exempelvis har förhållit sig kallsinniga. Det här gör att man tävlar på en smula ojämlika villkor mot t ex Göteborgs Stadsteater som dopar sig med stora summor kontanter. Ibland känns det som att tävla mot Volvo och försöka bygga en bättre bil av kottar och Plastic Padding i sovrummet.
Jag försöker lösa det här problemet genom att ha en bättre ritning, d v s pjäs.
Det går till på så vis att om jag t ex skall skriva en pjäs pm Göteborgs kravallerna,
så hakar jag på någon kompis som är journalist och hänger med ut och kollar på dem,
så slipper jag att bygga den på en massa andrahands information* från media.
Inget ont sagt om Göteborgs Stadsteater i övrigt, givetvis. Allt det här låter naturligtvis väldigt skrytsamt, men det är ungefär som att spela fotboll – det är en talang och man behöver inte vara speciellt smart i övrigt. Jag är i alla fall ung och lovande vid 48-årsålder, slipper en tjatig familj som kostar pengar, slipper hjärtinfarkt eftersom jag cyklar året runt och slipper en massa besvärande socialt liv eftersom jag jobbar jämt. Det är inte något offer. Det är kul!

Martin Theorin

*Stadsteaterns "kravallpjäs" skrev vad jag förstår av någon som ej följde dom på plats, när dom ägde rum.

 

 

Äras den som äras bör.

Ibland får jag frågor om hemsidan: Vad har den betytt? Allt! Men det var inte jag som kom på den, lägg av jag – jag kan knappt knyta skorna och klä mig själv. Den var Kerstin Hellström som lånade en how-to-do-it-bok från bibblan och gjorde hemsidan från scratch, mer eller mindre mot min vilja. Jag var för dum för att fatta möjligheterna. Arvodet? En middag och några boxningslektioner. Teater Pugilist önskar henne all lycka i framtiden!

SLUT

 


En kul grej är att gatecrasha studentavslutningar och pussa studenter.
Men man får ha ett bra löpsteg.. Martin Theorin

Fotograf: Mathias Falk

 

Här följer en liten lista på en del grejer som jag läste under tiden jag skrev Göteborg – en fresk. Listan är ordentligt nedkortad, vilket innebär att alltihop i princip är 5 +:are. Mitt alter ego Liza, tyckte att det var hybrisvarning på dom gamla långa.

Sonny Barger
Max Hastings
Jonathan Guinness whith Cathrine Guinness
Antonia Fraser
Henry Horenstein
Nicholas Stargardt
Jimmy Lerner
Hunter S. Thompson
John Savage
Genral George S. Patton Jr
Michael Baigent, Richard Leigh
Rene Denfeld

Lou Reed
Jason Webster
Håkan Blomqvist
Billy Ehn, Jonas Frykman, Orvar Löfgren
David Rooney

Bruce Porter
Melissa Painter
David Weisman
Allan Parker
Johan Hartelius (red.)
Ian Hunter
Gary Peterson
Tammy Bruce
Editor Sean Manning
Max Hastings, Simon Jenkins
Simon Napier Bell
Tony Visconti
Niklas Zetterling, Anders Frankson
Adam Zamyski

Michael Salah, Mich Weiss
Sonny Barger


Chrystal Zevon

Jerry Stahl
Tom Wolfe
Cecil Woodham-Smith
Robin Eggar
Joan Hotten
A.N. Wilson

Freedom credos from the road
Warriors
The house of Mitford
Mary Queen of Scots
Honky tonk – portrait of country music 1972-1981
Witnesses of war – childrens lifes under the nazis
You got nothing coming – notes of a prison fish
Kingdom of fear
Englands dreaming – Sex Pistols and punk rock
War as I knew it
Secret Germany, Stauffenberg...
All good children – inside the dark and violent world of street families
Emotion in action
I guerra!
Socialismens sista sommar
Försvenskningen av Sverige
Guerilla insurgents, patriots and terrorists from Sun Tzu to Bin Laden
Blow
Edie
Girl on fire
Sid Vicous – No one is innocent
Systemhotande brottslighet
Diary of a rock’n’roll star
Warrior kings of Sweden
The death of right and wrong
The show I’ll never forget
Slaget om Falklands-öarna
You dont have to say you love me
Bowie, Bolan and the Brooklyn Boy
Tjerkassy 44
Holy Madness. Romantic patriots and revolutionaries 1776-1871
Tiger Force
Riding High Living Free. (Beställt! En fängelsekund som ger ut självhjälpsböcker om hur man på bästa sätt lever sitt liv. Underbart.)
I’ll Sleep when I’m Dead. The dirty life and times of Warren Zevon (När jag får tag i den … bara titeln!)
I Fatty
My name is Charlotte Simmons(Läser om den nu … såå bra!)
Lätta Brigaden
Tom Jones the biography
Muscle - A writers trip trough a sport with no boundaries
The Victorians

 

”Vid framkomsten till Petersburg gjorde redan stationen ett nedslående intryck med soldathopar utan pli som hängde i knutarna. Det upprörde mig att se generaler själva släpa på sitt gepäck, men jag fick ett par soldater att villigt bära mitt och skaffa mig en droska.”

G. Mannerheim konfronterar den ryska revolutionen i sina minnen.


”Desire to seem clever, to be talked about, to be remembered after death, to get your own back at grown ups who snubbed you in childhood etc, etc.
It is humbug to pretend that this is not a motive and a strong one.
Writers share that characteristic with scientists, artists, politicians, lawyers, soldiers, succesfull buisness men – in short with the whole top crust of humanity.
The great mass of human beings are not actually selfish. After the age of about thirty they abondon individual ambition – in many cases indeed they almost abandon the sense of beeing individuals at all and live chiefly for others, or are simply smothered under drudgery …
… The opinion that art should have nothing to do with politics is itself a political attitude … as it is I have been forced to become a sort of pamphleteer. First I spent five years in an unsuitable profession (the Indian Imperial Police, in Burma) and then I underwent poverty and the sense of failure. This increased my natural hatered for authority … since 1936 has been written, directly or inderectly against totalitarianism and for democratic socialism as I understand it. It seems to me nonsense in a period like our own, to think that one can avoid writing of such subjects why I write from decline of the British Murder and other esays.

George Orwell



“Pen in hand, note pad on lap, I was ready. Meanwhile, Reed fished up a flask of whisky out of his suit pocket and brought to his lips. He drained the flask in a flash then asked the driver for a beer.”
“What about me?” asked the woman. She was young, no more than 3-4 years older then me, but stunningly self-assured. As she crossed her long legs and locked eyes with him, I felt the heat of her personality.”
“Nothing for me?” she said.
“Nothing for you” said Jimmy.
“Why?”
“I saw you busy dancing out there.” he explained.
“Dancing with the promoter” she said.gotta be nice to the promoter..”
“Dont got to be nice to no one but me.” he replaied before turning his attention to me.
”Well what is it you need to know young brother?”
“Well sir ...” I started to say.
“Thats a lot of bullshit, Jimmy” said the woman continuing her line of thought.
“I’ll be nice to who ever I wanna be nice to.”
“Like hell you will” Reed shot back.”
“Like hell I want” she replied.
“Before I knew it read whiped out razor blade from inside his jacket, and in one ferocious motion cut the woman on the upper arm.
Pandemonium ensued “You moterfucker!” she screamed. She went after him with fire engine red finger nailes ... “

Citatet är taget ur “The show I never forget” när David Ritz intervjuar blueslegenden Jimmy Reed i Dallas 1951 för skoltidningen.

 

”Be in charge is the name of the game in my book, beeing prepaired
is my credo and substances … They just get in the way.”

Freedom credos from the road, Sonny Barger

 

” … to rewiew. I think Sartre is a bag of wind and I am going to give
him a good boot. Please give everyone my love.”

Letter to FJ Wartburg, George Orwell

 

”The cavalry was comanded by some truly grotesque speciemes of
aritocratic eccentricity … The closest he had come to seeing action
had been skirmishes with the Irish peasants on his estate in country
Mayo … The 7th earl of Cardigan was pushing sixty. The noisy
lecherous life of this upper-class hooligan had been punctuated by
scandals. He had been aquited (by his peers) …”

A.N. Wilson, The Victorians

 

”Lets cross over the river and rest under the trees.”

Stonewall Jackson last words, MCMillan information now encyclopedia the confederacy

 

 

Och det här lyssnade jag på (skivorna hittar du på Skivhugget):

Solomon Burke
Guitar Shorty
James Brown
Elmore James and the Broom Dusters
Ray Davies
Koko Taylor
Mott the Hoople
David Allan Coe
Heather Myles
Etta James
Madeleine Peyroux
Dianah Washington
Ike Turner






Etta James
Isaac Hayes
Mott The Hoople
Chris Spedding
Tom Waits
Warren Zevon



Lucinda Williams
Junior Brown

Johny Paychech

The Blasters
Crayson Capps
Van Morrison
The Neville Brothers
Bobbie Gentry
The 101ers
Ike Turner
Dvight Yoakham

Nashville
We the people
Hell
Blues after hours
Other peoples lifes
Old School
The Hoople (bonusspår)
Penetentiary Blues
Sweet Little Dangerous
Come a little closer
Half the perfect world
Dianah sings Bessie Smith
His Woman Her Man The Ike Turner Diaries Unreleased Funk/Rock 1970-1973
Från ”A True Diciplinarian”Brutalbra och barnförbjudet. Moogarna fräser och gitarrerna twangar. Som avslutning kör ”Brother Ike” en countryduett (a la Conway Twity Loretta Lynn!) med Tina.
Hickory Dickory Dock The Modern Kent Recordings
Presenting
Essential Young Dudes Live And More (2 cd)
The Very Best Of
Orphans Brawlers, Bawlers and Bastards
Stand in the fire. Den ultimata liveskivan i expanderad version. Fyra extraspår. Bara ”Bo Didley is a gun slinger” är värt biljetten. Bäst på listan!
Ramblin
Long Walk Back. Inte dålig den heller. Lou Reeds country idol går loss och Hendrix möter twang!
The Best of Country. Den största skitstöveln i hela genren. Fängelsekund. Missbrukare. Död.
Live Going Home
Wail and Ride
Pay the Devil
The Best Of
Ode To
Elgin Avenue Breakdown
Risin whit the blus
Guitars Cadials etc etc (2cd de luxe edition)

 

Dessutom såg jag Black Snake Moan igår (den 16 juni 2007). En grekisk tragedi möter Quentin T möter Linje Lusta till ångande svettig blues. En film som faktiskt lyckades att både vara underhållande och dessutom säga någonting. Det bästa jag har sett på tio år!



Shooter är också bra.

Shooter Jennings, Pusterviksbaren 2007.

Mycket hår. På huvudet och i ansiktet. Långa psykedeliska solon på Gibson Flying V. Det låter som om Black Sabbath skulle få för sig att spela några countrylåtar. På bakfyllan. Det är svinhögt. Ljudet från baskaggen fladdrar i byxbenet. Ok, det är en retro-grej. Men vad fan, det var ju Rolling Stones redan 1965 när de började och det här är i alla fall ingen rip off på svart musik Det här är country, the white mans blues and I fucking love it!

 

Ike Turner (76) på Nefertiti 1/5 i Göteborg - knarket har hållit honom ung. / Martin Theorin

Ovanstående är givetvis ett skämt, men faktum är att Ike Turner är en ovanligt vital 76-åring. En grym pianist, brutal strängbändare och rossligt effektiv sångare plus en kul underhållare som inte gör livet mer komplicerat än nödvändigt. Vi snackar ett imponerande antal sexanspelningar, tryferade med ett och annat bögskämt. I första halvan av showen visar mannen, som sniffade så mycket kokain i studion att mixerbordet slammade igen, vilken gudabenådad musiker han är när han sitter och dubblerar piano och gitarr, bl a i BB Kings ”Sweet Little Angel” Andra halvan är jaaa … show, med en falsk Tina Turner som skriker sig igenom ”River Deep Mountain High” och ”Nutbush City Limits”.
Det känns faktiskt lite … genant. En så stor musiker skulle inte behöva anställa en lookalike. Men entreprenören Ike vet väl själv bäst hur han drar ihop till hyran Skitsamma, bandet var bra! Och på köpet fick vi en lektion i hur kapitalismen reducerar en kreativ artist, till att upprepa en 30 år gammal vinnande formel. Och till alla er som bara tjatar ”om hur han spöade Tina”: Ok, Ike är visserligen svart men lägg ner lynchjustisen! Karln är ju faktiskt inte fälld i domstol än. Dessutom är nästan alla stora konstnärer arslen Picasso wasnt only a great artist, he also was a huge asshole! Och vi ska inte prata om Dali eller Strindberg, han var ju för fan t o m en self confessed stolt kvinnomisshandlare! Skall vi sluta spela ”Fröken Julie” för det? (Frågan var retorisk).

SLUT

PS Däremot är Ike fälld för att ha skjutit brevbäraren ”Han tittade på mig konstigt”. Varför är det ingen som engagerar sig, är brevbärare automatiskt mindre värda än popsångerskor? Och på tal om sångerskor, var jag någon månad senare och såg Louise Hoffsten och hade förmånen att få tala lite med henne efter konserten, bl a om Ike. Hon var givetvis också en fan och rodnade klädsamt när jag jämförde henne med honom.
Vilket jag kunde göra utan att ljuga eftersom Louse Hoffsten på Jazzhuset var en upplevelse. Faktiskt en av de få svenska artister som jag sett som varit helt bekväm med det amerikanska musikidiomet Dessutom en jävel på munspel. En varm person med fighter-hjärtat på rätta stället som Teater Pugilist önskar all lycka i framtiden!

 

Snyggt omslag + 8 bonusspår, där bl a Ike Turner medverkar + naturligtvis Elmore!!!
Om någon höll en pistol mot mitt huvud och jag måste välja en blues-artist fick det bli denne... Bluesens Lorca!

 

Originalet. Såg honom på Nef.
"The architecht of rock'n roll".

Varför fanns inte han med på Ullevi? Eller varför är inte kopiorna i Stones på någon sunkig jazzklubb i stället och säljer signerade trummpinnar?
Mick Jagger med sin Ersatz blacknuss. Shaking his skinny white ass...
Hå-hå ja-ja. Nej, hip hip hurra för Ike! Denne negritudens... Norén!

 

Boratgestens ursprung nu slutgiltigt klarlagt!
"Sometimes I feel like my shadows casting me". -Wow! Warren Zevon, rest in peace. På den här skivan gör han det definitivt inte.
Denne... Västkustrockens Majakovji!

 

”She tried to turn me on to Jesus, but I turned on to the devils ways,
and I turned out to be the only hell my mommas ever raised.”

Johny Paycheck

 

 

 

 

 

PUGILIST PÅ MEET AND GREET MED KULTURMINISTERN
den 20 juni 2007

… så totade jag ihop den här, givetvis helt fiktiva storyn om när Teater Pugilist mötte kulturministern nere på Stadsbiblioteket.
Det kan ju vara kul att se hur många ”culturworkers” från den framtida kulturhuvudstaden, som släpat sig dit tänkte jag och knallade ner.
Det var närmare bestämt … två. Men de var å andra sidan helt genuspolitiskt korrekta är lika med en man och en kvinna i ett stadium av höggradig upphetsning och förbereder sig för fullt genom att klottra hireoglyfer, på en hopknölad papperslapp, som de skickar fram och tillbaka mellan sig.
Jag slår mig ned på andra raden och jag får en känsla av att ”nu skall kulturministern minsann ställas till svars!” Det finns dessutom en iranier längre bak, som ser ut att lida av högt blodtryck, som man bara vet kommer att explodera när som helst (kanske kommer OLA-ambulansen?). Resten av publiken består av halta, lytta, döva, halvdöda eller representanter för deras organisationer. (Typ varför har ingen tänkt på att teckentolka pantomin?) Ungefär som om kulturministern L.A.L vore Jesus som skall uppväcka oss från de döda. Så kommer då slutligen kulturministern, nagellacksfärgad läderrock, rejäla bomber och en serious solbränna. Kulturministern är ju en babe! Mina två kulturarbetarkolleger reser sig omedelbart, som på ett gemensamt kommando och snubblar sig halvgråtande och stammande av nervositet, igenom sitt noggrant förberedda, ostrukturerade tal. Det hela utmynnar i en fråga om varje självförbrännande kulturarbetares förstaprioritet: ”Vad skall hända med vår a-kassa?” Kulturministern har nu en styv pedagogisk uppgift framför sig … men hon försöker i alla fall att låtsas, som det är möjligt, att sänka skatten för Sveriges alla  ”enreprenörer” och bodknoddar, samtidigt, som man fortsätter att dela ut oberänsat av deras pengar, till Sveriges alla hysteriker = skådisar, herprescasanovor = regissörer och lättingar = den ospecificerade resten, men ni vet vilka jag menar, för att de skall göra ingenting, mera produktivt än att odla sin högfärd och eventuella (men högst troliga) alkoholism i en ombonad och kravlös miljö = kulturlivet. De två kulturmupparna slås nu av uppriktigheten och den djupt kända humaniteten i det L.A.L.. just sagt och börjar bildligt talat äta ur handen på henne. LA.L. har nu uppnått status orakel, som kan svara på allt. Jag menar, kan man fixa mänsklighetens svåraste problem och gissel, skådespelarnas a-kassa, så är det väl bara logiskt att man kan lösa resten också? ”Det finns inget i media för oss äldre” – rappar den äldre av de två, medan hans pacemaker lägger lite schyssta beats i bakgrunden. Hans kvinnliga kollega har hämtat sig från sina a-kassa-känslostormar och övergått till att spela spel på mobilen, nu när det inte längre handlar om henne.
”Det är för att ni aldrig köper något dyrare än Felix köttbullar”, säger jag då. ”Medierna lever på annonser. Se till att köpa några jacutzis och lite rökheroin och Cadillacs, så skall du se att det blir Jockmocks-Jocke och Stålfarfar och Jul-Nygammalt på tv – året om, varje dag, ditt gamla russin!!” Och där tog inspirationen …

SLUT

 


En juste transport är ju viktigt.
(OBS P-boten!)
-MT


Likaså att träffa fansen.
(=Mamma)
-MT

 

"Han är den allvarlige och den lekfulle. Den rolige och den gäckande. Han svingar sitt trollspö, han är magikern."

"Jag hittade en plats vid hans fötter.
En position som kändes helt rätt.*"

Visserligen sagt om Ingmar Bergman, men passar det inte också ganska bra in på Martin Theorin? Ovan på medmänskligt humör i sällskap med sin mor och en Ferrari.

*GP:s reporter släpper taget och det är skööönt.

 

 

MARTINS BLOGG

2008-01-27
En annan teaterchef, för en lite större teater i stan, som ligger bakom mannen med penisen på Götaplatsen, sa till mig en gång:
- Martin, din hemsida skall vara precis så här rörig, som den är. Det blir mycket mera du då!

Jag tar henne på orden och recyclar mina gamla bloggar från förra pjäsen. Det fattas lite g:n och grejer, men det beror på att Lizas tangentbord har varit konstigt den senaste tiden, men ni kan ju tänka dit dem själva! OBS: anledningen att jag gör detta är att det aldrig mer kommer att bli några nya bloggar från mig p g a att det är ett jävla resursslöseri med intellektuell kapacitet, det är bara att kolla nedanför. Och som sagt, titta noga. Det blir inget mer.
MT

 

2007-12-30
Överhuvudtaget har jag svårt att förstå poängen med mansgrisar. En man är väl alltid starkare än en kvinna, det är väl inget som behöver manifesteras? Man framstår inte som särskilt belevad och när man stöter på någon kvinna med makt. (De blir fler och fler, lets face it.) Resulterar ofta i ett enda ynka blygt litet nöff, att snabb och summarisk rättvisa administreras.

 

2007-12-29
”Folk flockas på nytt till kyrkorna!” … men de flesta vill ju bara ha releasefest där? 

 

2007-12-28
”Eastern promises” – Viggo rules!

 

2007-12-27
Att vara gift är egentligen ett alldeles för trist och enformigt upplägg för att en normal man med alla hormonerna hemma ens skall överväga det.

 

2007-12-26
Tydligen går socialbidragsutbetalningarna ned – bra! Förmodligen kommer en hel del av de nya jobben de fd bidragstagarna gör bestå i att agera betjänter åt rika – mindre bra. Men förmodligen bättre än att vara sysslolös i någon förort.

 

2007-12-25
Ry Coder ”The lon riders”, soundtrack till Walter Hills mästerliga film. Ry Coder har sagt att allt började när några fd slavar plockade upp några kvarglömda instrument från inbördeskriget på ett bomullsfält och började spela … och så blev den tidens folkmusik vår tids underhållningsmusik.

 

2007-12-24
Jesse James
Vilken film! Vilka skådisar! Vilka frågeställningar!! Just när man gett upp hoppet om USA som ledande kulturland, kränger de alltid ur sig något epokörande! Som extra bonus finns det överhuvudtaget inga kvinnor som drar ned tempot i filmen … ok, en enda då, JJs fru. Men hennes jobb inskränker sig till att skrika högt när han blir skjuten i slutet … Kanon.

PS
Soundtracket av bl a Nick Cave till den nya Jesse James-filmen, år inte heller av för hackor!

 

2007-12-23
Faan vad jag är trött på kärringgnäll!! Här i ”country of Sweden” (obs! inte Kingdom of or constitutional monarchy Sweden!) som det stod (står?) på Absolut-flaskorna, kör vi med ”gråten-i-halsen-feminismen.” Hallå alla ”bitterfittor”! Makten är något man tar, inte något man gnäller sig till eller får. Rent definitionsmässigt är det så. Annars är det inte makt utan en allmosa. Go for it … pussys …!

 

2007-12-22
”Schlagerfebern griper omkring sig.” Inte hos mig i alla fall. Lyssnade man på sån här musik fick man stryk i Mölndal när jag var 13 år.

 

2007-12-21
Julklappstips!
Dion ”Bronx in blue”, Blues with an attitude. Italienskättade Dion sjunger blues sopranosstyle och har varit på väg mot en formtopp ända sedan han lade av med heroinet 1968.

 

2007-12-20
G-P 19/10 2007 Gunilla Grahn-Hinnfors: ”I alla krig har systematiska våldtäkter använts som ett vapen med räckvidd i framtiden.”
Även i Falklandskriget?

 

2007-12-19
Än en gång!
Lo Kauppi – Bergssprängardottern som exploderade, den första svenska bok ”som gör det för mig sedan Jan Fridegård.

 

2007-12-18
”I used to drink and crank until my back was towards the floor. I’d take it to the limit then I tryed to get some more.” / Billy Joe Shaver

PS
Är jag helt bortom all hjälp, om jag föredrar en heterofil Lucia?

 

2007-12-17
Evert Schultz är död sedan någon månad tillbaka. Boxare, tränare, snäll man och okuvlig människa. Trots att han var gammal blev han aldrig gammal.

 

2007-12-16
I torsdags rapporterade G-P om Ike Turners död, en av 1900-talets giganter inom populärmusiken. Hans död genererade ca 1 procent av spaltutrymmet i G–P, som bestods T Skogman, som dog några dagar tidigare. Läs mer om Ike Turner på länkar!

 

2007-12-15
Jag måste alltid hålla mig så ja inte får en flabbis när jag är på uppläsning av sån där konstig poesi. Missförstå mig inte nu, ja vill verkligen njuta. Problemet är att det alltid verkar som nån som parodierar modern konstig poesi. Är snubben sen t ex dessutom svart, så måste han alltid typ trumma en sån där ”hip hop” rytm på bordskanten eller käka jordnötter i baktakt så att det krasar i headsetet för att sen få ett utbrott om den här ”djungelklichén om att alla svarta har rytm”. Så kommer själva poesin … Här staplas liksom svåra ord på varandra utan sammanhang. Gärna om nåt äckligt. Typ nekrofili och krig. Om han är invandrare bryter han nu för att säga ”Att han är jävligt trött på att vara ett invandraralibi! Och att han inte är det minsta tacksam för att pressen på så sätt fabricerar lite ghettofeeling åt hans medelklasspoesi”. Konstanten i dikterna tycks hela tiden vara att ingenting får vara begripligt, vackert, ljust eller rimma. Om det är en kvinna blir det nu några ord om ”den orättvisa könsmaktsordningen” som låter som ett Mao-mantra från 70-talet. Om man nu hör något alls, vill säga, för att alla poeter mumlar och har nästan undantagslöst ett antagonistiskt förhållande till mikrofoner.

Jag har varit på burlesque – 30-tals – fest – med – bögigt – sjömanstema på en båt i hamnen. Blev inbjuden av en snygg ”barhoppa” jag känner. Det är inte ofta man får tillfälle att se lite pk kulturarbetarstripp, men här inställde sig faktiskt ett. Det var fejktatuerade sjömän, oljetunnor, shemales och tågvirke i långa banor. Lite New York-feeling faktiskt. Kul. Även om det var lite väl barntillåtet för min smak. Stripp utan nakenhet funkar helt enkelt inte för mej … Kalla mej gärna konventionell. Jag kom som hamnbuse, men när jag visade mitt knogjärn så började folk springa. Jag får väl se det som att det funkade för bra. I övrigt var det tillåtande, bögigt och trevligt och det närmaste ja kom arbetarklassen den kvällen var när jag stod vid landgången och en gubbe vacklade ut från Galenskaparnas show på Kajskjul 8 för att spy!

 

2007-12-14
Jag var på en sån där ”Hur är det att vara invandrare i kulturen?”-debatt på Stadsteatern, men några prominenta och väletablerade ”medelklassblattar” i panelen. Shit, dom är dom vitaste negrer jag sett! Fan, jag är ju mycket svartare, tänkte jag. Ok, om jag uppfattade saken rätt, är det tydligen ett problem att journalisterna envisas med att göra ”knäck” med invandrarvinkel på dom. Någon borde förklara att journalister har den här romantiska (och helt felaktiga givetvis) grejen, om att underdogen/blatten alltid har rätt. Det handlar inte om rasism utan välvilja. Välvilja som gör att dom tar er och lyfter upp er istället för nån äktsvensk tråkmåns just den dagen och det gör att ni får reklam för just er bok, pjäs eller vad det nu är. Hur kan det vara ett problem?

Eva Bergman sätter upp ”Don Carlos” på Stadsteatern och är trött på ”vita västerländska män” i G-P. Schiller kom väl inte från Mapouto … eller har jag missat något? Jag är rätt bekväm som vit västerländsk man (när det inte används som synonym med skitstövel, vilket det i och för sig alltid gör). Shit! Vi kan väl inte alla vara afrikatanter i färgglada batikskynken … Eller det kanske vi kan? EB kan kanske leda oss i en workshop nere på Stadsteatern där vi alla kan djembetrumma oss tillbaks till något ”the noble savage”-stadium?

Apropå Göran Johanssons förslag om att prioritera folk som tar si in i landet lagligt, framför dom som bluffar sig in. Allt annat vore väl absurt, eller? Det måste väl löna sig bättre att följa lagen än att bryta mot den … eller?

 

2007-12-13
”Land skall med lag byggas” … Heard of that? Om man inte gillar lagen får man väl ändra den. Det är det vi har en lagstiftande församling (s k demokrati) till. Det här är tydligen väldigt svåra saker att förstå, för alliansen, av tokvänster och nyliberaler som nu under humanistiskt indignationsflagg, går till storms mot GJ. Get real för fan! Vi har ett etniskt segregerat klassamhälle, med en brun underklass, vars situation mer och mer liknar dom svartas i USA med fattigdom, kriminalitet etc. Varifrån tror ni att de kriminella gängen i Gbg rekryteras? Det här handlar inte så mycket om ”kvoter”, ”asylskäl”, ”flyktingstatus” o s v som man vill ge sken av. Det handlar om hur måna vi i Gbg orkar ta in utan att själva få allvarliga problem … det är väl inget att hymla om. Skall vi ge nassarna och halvnassarna tolkningsföreträde genom att vara för fega för att ta i det här?

Jag går runt och affischerar för vår nya pjäs varje dag. Det är roligt och jag träffar på en massa folk jag aldrig skulle träffat annars. Till saken hör att det är några bilder på en halvnaken Conny Hoberg på affischen. After all – han spelar ju en krokimodell. Kul bilder som jag tycker uttrycker en slags humor och sårbarhet. En del människor stör sig på bilderna och jag får konstiga blickar och de lovar sätta upp affischerna men gör det inte etc. Det handlar om en minoritet. Jag måste säga att det känns en smula beklämmande … in this brave new world of assfuck, borde vi väl ha kommit lite längre?

 

2007-12-12
En grej som förvånar mej lite … är att kvinnor, dom har ju oftast två efternamn numera (självständighet och allt det där ni vet), men om dom gifter sig med nån som är adlig och heter t ex Trälfjärt eller Tölpdräng innan, så behåller dom inte Tölpdräng och heter Tölpdräng-Silvferskiöld, utan då blir det bara Silvferskiöld. Samma sak om de t ex är nån slags dimunitiv filmbyråkrat (men med ambitioner att filma själv såklart!) och dom gifter si med t ex en halvkänd filmregissör, då räknas liksom inte den där självständighetsgrejen längre … Hur går det ihop? I draw a blank.

 

2007-12-11
Ja är så där som alla tror att konstnärer skall vara. Men som man upptäcker att så få är, när man väl kommer in i branschen. Kulturgummor (av båda könen) verkar släpa en tung andlig ryggsäck av rädsla för att något kul plötsligt skall hända.

 

2007-12-10
”Jag ser det inte som att jag har lätt att hamna i slagsmål. Jag ser det som att jag har blivit bättre på att sätta gränser.” / Biker på kurs

 

2007-12-09
Fy fan vad jag är trött på den svenska deckarboomen, såna där identiska ”måla efter siffror”-böcker. Det här är verkligen vår tids Sigge Stark och Bill och Ben, all rolled in to one. Försökte läsa Helen Tursten (ni vet Huss?) och det var rena skiten. Intrigen släpar sig fram. Allt byger på den här reserchen, som då ska vara så jävla minutiös. Och så utspelar sig boken lite i bikermiljö och när hon skall beskriva motorcyklar så börjar hon prata barnspråk och använder en helt felaktig terminologi! Fakta! … min käre Watson. Personteckningen skall vi inte ens tala om … ok, vi gör väl det då – den är bajs.

 

2007-12-08
Joyce Carol Oates förresten … varför spelas hon så sällan? ”Black”, hennes bästa pjäs har mej veterligen aldrig satts upp i Sverige eller ens översatts. Vad är problemet, kan dramaturgerna inte engelska?

 

2007-12-07
I ärlighetens namn …
Å andra sidan var Strindberg en jävel på att skriva rapp dialog som jag lärt mig mycket av … för 20 år sedan. Men, som sagt, han var alldeles för komplexfylld och monomant tjatig ( t ex gentemot sin förläggare, när han inte var antisemitiskt hotfull istället) för att jag skall vilja känna mej befryndad. Nej, T Williams, Albee, Oneil och Joyce Carol Oates är nog mera min stil numera, samt naturligtvis Kent Andersson och Stig Larsson. Fast mest inspireras jag nog av kvinnliga countrysångerskor – typ Patsy Cline och Loretta Lynn … Dom är precis tvärtemot Strindberg. Där finns en slags stoicism och frånvaro när det gäller hämndlystnad som jag gillar, något att kolla upp TF?

 

2007-12-06
Jag måste bara få obsessa en gång till! I Tomas Forsers recension av ”Göteborg – En fresk” i G–P, kopplar han av någon outgrundlig anledning hela tiden ihop pjäsen, eller mej då med Fröken Julie och Strindberg. Kanske är det så enkelt att om en man och en kvinna säger något sarkastiskt åt varandra på en scen så blir det automatiskt Strindberg? Men det känns som att lägga lite mycket ansvar på den stackars kraken. Nej, det är få saker som inspirerade mindre än Strindberg, vad det gällde den här pjäsen. Det skulle vara TFs egen åskmolnsprosa i så fall. Nej, vad jag läste när jag skrev pjäsen, var rätt många unga, kvinnliga författare. Mycket s k ”genusfrågor” m a o. Strindberg wouldnt aproved of Lo Kauppi, om jag säger så. Och det skall hon nog vara jävligt stolt över! Hade jag varit kvinna hade jag velat kastrera vår svenskaste litteräre taliban med en slö skridsko. Strindberg var definitivt inte en gentleman. Och all den där bullshiten om att han inte menade så illa, är just bara bullshit. Han  menade värre.

 

2007-12-05
Myspace!
Den häftigaste musikvideon jag någonsin sett ”Get thee behind me Satan” med Billy Joe Shaver. White trash är verkligen det nya svarta. Plus att han har något slags TV-program där … ”I went cold turkey in the mid 70th’s and so now I ot Jesus out there kicki’n ass for me” / BJS

 

2007-12-04
Fritid tråkar ut mej.
Jag har sett varje föreställning vi gjort under 20 år. När jag hade ett vanligt jobb, jobbade jag och hade tråkigt så att jag kunde få pengar och ha en kul fredagkväll. Det här är tvärtom. Fritiden är bara en nödvändig transportsträcka som mest gör mej nervös … Önskar att alla kunde få uppleva det.

 

2007-11-29
Det är kul att vara en småskalig ”teaterdirektör”. Jag står utanför lokalen och röker cigarr. Folk lägger själva pengar i plåtlådan innanför dörren. Många är stammisar. Folk du garanterat aldrig sett på någon annan teater förut. Den gamle mannen och de två tonårspojkarna är några av favoriterna. Det är väldigt old school, analogt och väldigt verkligt.

 

2007-12-03
Inkorg, sms:
”Har idag fuckat på betald arbetstid med en som är fusksjukskriven.” … Någon slags sosserapp?

”Låt inte onanin bara vara ett tidsfördriv eller för att lätta på trycket, bjud in vänner, bekanta och grannar till en onanihögtid!”

”52-åringen framhärdar i sin önskan att ta del av mitt kön. Skall jag ändå ge mej till henne av humanitära skäl?”

”Ja, en dag som skola präglas av gummi- och läderredskap samt bondage. Vissa incestoida inslag kan jag även skönja i min kaffesump.”

Ok, det handlar rätt mycket om sex, men för en gångs skull är det inte mitt fel och ... vad kan man säga annat än att kreativiteten frodas där ute i sms-djungeln?

 

2007-12-02
Andra bra grejer jag läser nu:
Theresa Urbaincczyk                            Spartacus
Björn Fontander                                De onda åren Sverige 1940-1942
Michael Tamelander                             Malta Kriget i Medelhavet 1940-1942

Lyssnar gör jag på:

Lucinda Williams                                Car Wheels on a gravel road

Märkligt att hon benämns ”country” när rererenserna så tydligt är blues, ZZ Top och Stones. Hon spelade en countrylåt på Trägår’n och då stod (den ganska tråkiga) publiken som fallen från skyarna och det är klart, är LW den enda ”country” man hört, låter nog en Willie Nelson-låt rätt exotiskt.

 

2007-12-01
Stötte ihop med Walter Repo igår på Linnéagtan. Walter jobbar bl a på café, han har en ny bok ute nu med kriminalreportage. Rekommenderas! Han har f ö tagit den ”barbröstade omslagsbilden” till hemsidan.

PS
Murder in Belmont Fear murder and justice in the shadow of the Boston strangler av Sebastian Juner är även det en kanonbok!

 

2007-11-30
Ja, så var det halvtid då. Första spelperioden är över. Ny börjar 7/12. So far funkar det bra. Publiken kommer och den gillar det som Conny och Helena gör. Bra recensioner undantaget nåon enstaka scarface-sågning på magsur von oben-prosa. Men vad fan! Kulturen har ett stort hjärta och det finns plats för alla. Man kan både bli berömd genom att vara Beatles och man kan bli berömd genom att säga nej till Beatles, som Decca gjorde.

 

2007-11-29
En grej apropos patriarkatet – Jag tror att på åtta av tio skitjobb jag haft, har det funnits en kärring till hans, som sagt åt den här västerländske, vite (aj!aj! fult ord) mannen vad han skall göra.

 

”We’we gotta go in there and take care of this. If they have to kill every person on earth to fullfil their religious dogma they would gladly do it.”Aldrig någonsin riktigt riktigt pk om 11/9. Joe Strummer i Chris Salewicz Redemption Song.

 

2007-11-28
Fan det kommer folk! Och dom tycker att det är bra! Det finns ju en konstnärlig aspekt på det här också. Allt är ju inte politics och backstabbing.
Fast till största delen är faktiskt jobbet biznizz as usual. ”Bissniss” idag har mest bestått av att be om ursäkt för lera och vinfläckar i lokalen (inte vi). Knackat på och stört en ”röstkurs” av misstag (vi) samt glömt publikstolar i lokalen (oklart om det var vi).

 

2007-11-27
En annan grej är det här ”kriget mot terror”. Vi kommer att förlora det. Vi är inte tillräckligt motiverade. Om våra motståndare skär halsen av en otrogen får dom komma till Paradiset och knulla obegränsat med oskulder … Vad får vi … en franchise på att sälja Nutrilett och bordssolarier till grannen?

 

2007-11-26
Jag vet att jag skulle sagt det på 70-talet, men säger det nu istället. Vad kapitalismen hittills har inneburit för mig är rätten att äta skit och säga att det smakar gott.

 

2007-11-25
Apropå dokusåpor, pornografi etc … det är paradoxalt att i kapitalismen så är den privata äganderätten det absolut heligaste heliga och så gör dom våra själar och kroppar till allmän egendom. (Jag inser att detta sagts förut, men jag fattar det först nu.)

 

2007-11-24
En grej som förvånar mig litet med alla ”Persbrandt-turerna” är att det skall ta så lång tid att straffa ut sig från Dramaten. Jag menar, karln verkar ju ha en ganska avancerad alkoholproblematik och det måste ju återverka menligt på uppsättningarna … men det är klart, han drar ju folk.

 

2007-11-23
Jag har kommit på varför jag inte gillar kvinnliga författare (utom Lo Kauppi då). Det händer ju fan inget!

 

2007-11-22
”You Joe Strummer You think its not Rockn roll for Paul and me to be married, and you walk around London pushing a pram with an orange mohawk youre a fuckin idiot.”
Pearl Harbor blir arg i Redemption Song, The Definitive Biography of Joe Strummer av Chris Salewicz. Rekommenderas!

 

2007-11-21
Jag måste bara få säga att det kändes underbart på premiärfesten, att ha så snälla vänner (Jag fick bl a en blomma, choklad och min finaste cigarr hittills). Jag kände mig verkligen oförtjänt priviligerad, tack!!

 

2007-11-20
Nej, fy fan vad negativt det här blev. Vi kör ett mail-citat från Lo Kauppi istället!
”… å vad mycket bra å roligt det var på er hemsida. Synd att jag inte är i Göteborg den 14.”

 

2007-11-19
PS
Som Linda Ronstadt sjunger … ”We need a lot more of Jesus (and a lot less rock’n roll)” … And a whole lot a less T Forser, kanske jag skall tillägga? (Tack Led Zep).

 

2007-11-18
Vi avslutar bajskastningen … Jag kan säga så här, att om TF mot förmodan (han har sågat oss tre gånger av tre under 15 år) skulle tycka om vad jag gjorde, så skulle jag nog vara tvungen att omvärdera hela mitt konstnärskap. Förutom att boosta mitt yrkesmässiga självförtroende får TF mig även att på det personliga planet känna mig som en jämförelsevis ok människa.

 

2007-11-17
Det anses inte riktigt fint att recensera sina recensenter. Men det handlar nog mest om att pressen är van att ha sista ordet. Och vad fan ”webba” är väl till för att användas? Sedan handlar det ju absolut inte om att folk inte får tycka att jag är dålig (det tycker jag själv ibland). Utan det handlar om att en liten minoritet (läs TF) inte sköter sitt jobb.

 

2007-11-16
Två recensioner. ALBA gillar pjäsen – kul! Som jag sagt tidigare, de flesta kritiker är schyssta människor som strävar efter objektivitet. Jag har för övrigt blivit sågad i ALBA förut, dock helt utan personangrepp plus att de faktiskt förklarade lite varför dom inte tyckte att pjäsen var bra.

 

2007-11-15
G-P har kommit. Där vi sågas på knastertorr kontoristprosa av TF. Som vanligt inte ett ord om skådespelarna, men ”riktigt, riktigt dålig teater” var det. Plus att TF tyckte att jag skulle gå i terapi. Vad ska jag säga? Jag försökte en gång, men terapeuten slängde på luren. En sak är dock klar. Hade TF gått på Mediaprogrammet på gymnasiet och lämnat in sin recension hade han fått icke godkänt. Att komma på tanken att skriva en teaterrecension utan att nämna skådespelarna, mäktar endast en totalt världsfrånvänd akademikersjäl med. Jag skulle vara generad om jag var hans chef och lagt ut jobbet på honom … Tänk så många duktiga skribenter som inte kan få jobb i Göteborg. Vad har TF egentligen åstadkommit … Manifestet?*

* Manifestet var ett slags stalinistiskt traktat eller ideologisk bruksanvisning/kokbok och toksocialistisk tvångströja för teater som nästan sänkte Göteborgs teaterliv forever på 80-talet.

 

2007-11-14
Vilken fest! Hotel Avalon är verkligen trevligt plus att premiären gick bra. Vi blir förmodligen von oben-sågade på torr universitetsprosa av T Forser i G-P imorgon.?

 

2007-11-03
Lucinda Williams, Trägår’n
”Jag fattar inte att ni orkar stå still på samma plats så länge. Vi tar en liten paus så att ni kan få något att dricka.” Anspråkslösheten verkar äkta. Ömsom nästan lite blyg, halvt ursäktande, ömsom med brutal kraft. Det är svårt att inte tycka om henne. När Piaf möter Hendrix i en gammal Willie Nelson låt och lustigt nog för en sådan utpräglad singer songwriter så var det covers som funkade bäst Fats Domino ”Live my life” Doors ”Riders on the storm”. Det är absolut inget fel på de egna låtarna, men ibland rullar de på i en lite enehanda Stones-lunk. Hon är bäst när hon antingen är mer brutal eller sårbar … Vilka jävla krav va’? Hur som helst var det bra. Bara de avslutande orden … ”God bless you all … Love, peace and revolution.”

 

2007-11-02
Nöjesguiden listar oss i sin scenkalender. Man tackar. Det är alltid kul när folk märker vad man gör och deras teaterredaktör är en förträfflig person och god skribent. En liten grej bara … Dom tycker att folk gärna kan kolla in pjäsen ”om inte annat för att se hur full författaren bli på festen efteråt.” Vad skall jag säga … kanske att det nog kommer att bli en lång väntan som utmynnar i något av en antiklimax? Sedan några år dricker jag ingen som helst alkohol. Varför? Man måste ju alltid ha en anledning, eller hur? Varför är det aldrig någon som frågar varför man inte knarkar – ”Nämen, knarkar du inte?” Ok, bortsett från att man blir ful som fan av alkohol, att man förlorar sin värdighet, att det är ett starkt nervgift som får marijuana att likna kravodlade bananer i jämförelse och att man blir betydligt sämre på att knulla och slåss (dessa livets två fundament) blir mina associationer när jag hör ordet alkohol -  svaghet, någon som behöver en krycka för att våga, brist på tankeskärpa, någon typ av reservatsindian och den diametrala motsatsen till den glada schyssta och rebelliska fuck-you-attityden Teater Pugilist står för. Med andra ord vill jag förmedla att jag hellre skulle äta skit och säga att det smakade gott än att dricka alkohol. Bara så det är helt klart. För övrigt är Nöjesguiden en lysande publikation.

 

2007-10-13
Den stora institutionsteatern vid torget med mansstatyn med penisen, hade just fått en ny chef och nu skulle allt efter sju sorgeår och åtta bedrövelser bli så bra så, eftersom en äkta ”europé” (visserligen from the most fucked up part of Europé, men ändå) skulle komma och ställa allt till rätta. Det var hursomhelst en begåvad karl med hybris och attitydproblem som matchade. Det är väl överflödigt att påpeka att pressen behandlade honom med vänlighet gränsande till servilitet?
Utom min kompis då, som inte lever längre. Det är därför jag nu sent om sider kan berätta den här historien. Om han levt, hade han kunnat få problem med cheferna på den stora pk kvällstidningen,
där han jobbade.
Vi sitter på ett fik och läser tidningar. Eftersom ____ var journalist, började han alltid dagen på så sätt. Jag med, man måste ju få idéer?
Plötsligt hörde jag från _____ håll: ”Vae faan? Näe, nu jävlar! Kolla här!” och så höll han upp en tidning med en debattartikel om svensk asylpolitik, som täckte hela uppslaget. Och så tog han upp mobilen och knappade in numret till tidningen. Till saken hör, att min kompis talade jävligt högt, på sin kaxiga stockholmska. Har man hört honom en gång, så sitter han i hjärnbarken. (Kanske därför jag saknar honom så.) ”Ja, hallå, är det ______ ? Det är det inte? Kan du koppla mig till ______ då? Det kan du … när då? I morn? Nu? Bra … tack! Hej är det _____ ? Det är det inte? Kan jag få tala med henne då? Jaa just det chefen hon kommer nu? Bra … tack! Ja hej du … tjena. Det är … en … en … läsare … Du jag har sett att ni har ett inlägg här … du _______ Det har ni ja? Ja … och då har jag en enkel fråga till dig hur fan kunde ni ta in det? Vadå ”vadå?”? Han talar ju om för oss hur fan vi ska sköta hela vår jävla flyktingpolitik ”han gör det ja”. Men du … han är väl inte svensk? Vad tror du skulle hända om jag kom till Sarajevo ställde mig på torget och talade om för dem hur de skulle sköta sitt land? Jag skulle leva i fem minuter. Dessutom är han desertör. ”Vaddå desertör?” Desertör är man väl om man inte vill slåss för sitt land och flytt hit, eller? ”Det är väl bra.”? Det är väl bra att man inte vill slåss för sitt land? Hoppas du säger det när ryssarna invaderar också. ”Vad skall man göra åt det då?” Ja skicka tillbaks honom så de får ställa honom mot en vägg och skjuta honom som man brukar göra med desertörer så klart! … Hon la på.”  ”Du pressvärlden är ju rätt liten. Är du säker på att det där kändes helt pk?” sa jag då. ”Jaa för faan! Du tror väl fan inte jag är så jävla dum så jag säger vad jag heter?Bollibompa! Ska vi hitta på någonting ikväll? Kan jag bjuda på något? Påfyllning kaffe?

And down those mean streets he went.


2007-10-12
” … Jag hoppade av när jag var 14, levde på gatan, sov under kartonger, i portuppgångar, på taken … Jag var verkligen hipp … Jag är fåfäng. Gillar att titta på mig själv i spegeln. Kolla mina brallor, 2500 kr eller min väst, 1700 kr. Handgjorda italienska boots. Skjorta och slips i silke. Klart jag känner mig vacker … Kvinorna älskar det. Utstrålningen? The hard loving loser.” Willy De Ville

vi märker att snorgärsarna i Café, King och Slitz har en del att lära och vad det gäller musik … kolla in WDVs aukustiska video till Cadilac Walk på länkar.


2007-10-11
Mitt nya visitkort:
Martin Theorin –
Göteborgs känsligaste kille.


2007-10-10
Jag sitter och talar med en vän på ett café. Hon har gått på _____ konstskola. Hon ser en smula ledsen ut. ”Du vet, man ska vara så ”konstig”. Jag var nog konstig på fel sätt. Jag gillade att måla. Måleri var ute och jag gjorde inga installationer. Jag skall börja måla igen”, säger hon.


2007-10-08
Jag sitter och lyssnar på Warren Zevon ”Preludes – rare and unreleased recording”. Vet mina konkurrenter vem han är och att han dog nyligen? Jag tvivlar. Vad lyssnar de på – Phil Collins? Peter Jöback? En gång försökte jag plussa för Willie Nelson för en av dem ”Vem är hon?” Sa han då. Nu jobbar han som dramaturg på ________ . Så, å andra sidan, vet han nog fler österrikiska-hjälp-jag-kan-inte-få-ut-min-stympade-svan-ur-rumpan-pjäser än jag.

PS
Det här är killen som tackar nej till mina pjäser när min förläggare försöker kränga dem. Man anar ett samband. Vi har nog inte riktigt samma referensramar. Å andra sidan, har jag för mig att Dramaten tackade nej till Strindberg också. Vad är nästa steg – Shakespeare refuserad postumt? ”För mycket våld, gängkrig, för mycket heterofili?”


2007-10-07
Jag är på konstdebatt på ”gamla-spatta-tanter”. Det är ganska tråkigt, för ingen har något konstnärstemperament och man har inget att debattera om. Ingen är ens full och nedkluddad med färg. Så jag slänger ut några brandfacklor och alla tittar på mig som om jag är en yxmördare, utom en i panelen som bara fnyser föraktfullt … sedan kommer inget mer. Skall man inte argumentera efter fnyset? Jag tänker att om vi varit ute på gatan nu, så hade han varit tvungen att backa upp sina attitydproblem med en smula fysisk spänst. Men nu gör det inget eftersom det är konst. Då är allt på låtsas. Det är ungefär som om jag skulle trycka upp en morot i rumpan på en get, hälla på fotogen och tutta på, så hade det bara varit ”händelsekonst” – anything goes och ingen kan komma åt mig. Benefit of clergy, som om det gällde Dali.


2007-10-06
Dummaste rocknamnen:
Dickie                     Pride
Vince                      Eager
Billy                      Fury

Sämsta countrynamnen:
Hank                      Lennart
Johny                     Dollar


2007-10-05
Idag tänkte jag skriva om lite moderna grejer, man är ju ingen gammal surkart och det är ”viktigt att hänga med” … men musik t ex, de spelar ju inte ens! Man stjäl, klipper isär och pusslar ihop. Konst? Lägg en hundbajs på bibeln och du har en installation. Teater? För lite bögar och passion, för mycket illiterata heterofiler. Svenska författare? Jag gillar Unni Drouge … det är habil porr. Mikael Persbrandt? Inte Ernst Hugo direkt va’? Svenska bilar? … är bra och i takt med att de utländska blir allt fulare blir de svenska relativt sett vackrare. Herrmodet? Combatgolfare från Jamaica med brallorna på halv stång och foppatofflor. Svenska tjejer? Lite som bilarna var förut – pålitliga och en smula tråkiga. Varför kan de inte vara som Willy De Villes Junkie Mistress? ”She loved to fight and pull knifes, and stuff. She got us in to a lot of trouble.” Skall det vara så jävla svårt att ordna?


2007-10-04
Egentligen den 29/9. Jag skriver originellt nog blogg i förväg, så det var fullt 29/9. I alla fall … igår var jag på premiär på Stadsteatern. Blev det något slicka rumpa? Patologiskt rus? Kräktes jag ned Anna T? Började jag slåss med kulturministern? Tyvärr – I must be getting old. Pjäsen då? ”Turister” av Magnus Dahlström, regi Emil Graffman. Medea möter stand up i ett gated – turist-ghetto som är en metafor för västvärlden. Vi möter två paranoida par. Utanför är the natives and they are realy getting restles. ”The huns at the gates of Rome” eller  ”Efter oss syndafloden”, ni fattar? Efter ett tag känns metaforen lite tungfotad. Lokalinvånarna = regnbågsmänniskorna i tredje världen = lidande, goda och fyllda med rättmätig vrede mot oss. Turisterna = vi i väst = inskränkta töntar. Finns det då inga försonande drag hos den västerländska civilisationen (hoppas att det fortfarande är ok att säga så?) utom att man kan håna den utan att bli avrättad? Tydligen inte. Det här innebär inte att jag tycker att pjäsen är dålig. Det innebär bara att självförakt inte är min grej. Ok, pjäsen? Svarta bråddjup möter punchlines av nästan anglosaxiskt snitt. Det är inte ofta jag blir avundsjuk på en dramatiker, men Magnus Dahlström kan verkligen skriva. Samma gäller skådisarna, de kan lira! Alla är bra. Men Sylvia Raun blir en favorit. Elak, fucked up, sårbar och alltid bara en halv sekund från att rycka ballarna av sin menlöse man. Hon är kort sagt ett utmärkt argument mot äktenskapet (Fattar någon över huvudtaget hur spänningsfattigt och långtråkigt det är för oss polygama men självuppoffrande män?)
Regin? … tänkte jag inte på så mycket. Det brukar vara ett bra tecken. Då är det inte så jävla konstruerat. Kul i alla fall att man inte körde den med socialrealistiskt gravallvar, utan vågat sig på lite slapstick. Sammanfattningsvis: kul och tänkvärt även om jag inte håller med om allt.
En 4+:are. Jag har som princip, när jag ser pjäser, att antingen gå i pausen eller se om dem. Den här ser jag om … och tar med mig någon på.


2007-09-30
Angående 18/9. Nej, vad pjäsem skulle ha hetat från början: ”Institutet för guldkant på tillvaron”. Halvnaken i en välkyld lokal på Andra Långgatan, medelålders, schizofren, bakis och med rost i kalsongerna inför en massa stirrande blickar, get it?


2007-09-29
Apropå Nyhus, ni vet etik och moral. Testa folk som vill ha kulturbidrag, till sina heroinhögar etc. Nästa gång de häller ut sin skit för att provocera på Börsens trappa, gå helt enkelt ut och ge dem ett diplom och häng på dem en medalj.
Då blir det totalt jävla omöjligt att vara wild – and – crazy – outlaw-konstnär.
Och vill du jävlas riktigt med någon – be personen helt enkelt att måla en tavla.

Refuserad igen. ”Inget bajs, inga kedjor. Dina homoerotiska dikter är ju nästan heterofila i all sin banalitet.”


2007-09-28
En annan grej … Varför envisas provokatörerna alltid med att hälla ut sin skit på Börsens trappa? Där finns ju bara de som inte låter sig provoceras. Nej, åk ut och klottra lite på Hells Angels och Bandidos kåkar istället, så skall ni se att det händer saker.


2007-09-26
Jag har blivit bjuden på min första premiär på Stadsteatern någonsin! (Vi snackar 20 år i branschen här.)  Då finns det två alternativ, som jag ser det.
1. Nu skall här slickas rumpa!
2. Patologiskt rus.
Fortsättning följer!

 

2007-09-25
Andra grejer som är bra just nu!
Läsa
John Carter Cash  -  An intimate portrait of June Carter Cash anchored in love

Kolla f ö in cd:n med samma namn:
Loretta Lynn, Billy Joe Shaver, Dr Ralph, Stanley, Patty Loveless – Kort sagt, alla de som lever och är bra. Glöm Dolly Parton och Emilou Harris – de är bara för kulturarbetare som inte har koll … kulturarbetarcountry.

 

2007-09-24
Jag lyssnar på Blå Tågets retrospektiva dubbel-cd ”Ingenting är längesen” och så känns det verkligen. Country blandas med frijazz och politik. Shit vilka texter! Jag skulle kunna ge min högra pungkula för att kunna skriva så. Det här är musiken som 1972 definierade mej politiskt och räddade mej från att bli moderat (varför fick de ta det ordet?) eller något ännu värre.

”I stora salen pågår en ultranationell kongress … så kommer folk i svarta kläder just när vi skall få vår mat och stämmer upp en gammal visa om kapital och stat” . Dess värre alltid aktuella. Rekommenderas!

PS T o m beroendet är tydligen klassbundet – Sven Bertil Taube är t ex inte alkoholist,
han kämpar mot sitt ”vinberoende”, allt enligt kvällstidningen.

 

2007-09-23
Och i grenen Mesta regissörshybris – vinnare Martin Theorin:
”Regisserar gör jag själv. Mitt självförtroende på den fronten har inte blivit sämre sedan jag upptäckte att närhelst en regimässig konflikt uppstod mellan mej och mina skådespelare, hade jag rätt och de fel. Det kan tyckas orättvist, men jag antar att jag helt enkelt har talang, vilket väl är tur eftersom jag nästan helt saknar utbildning.”

 

2007-09-22
… och i grenen Queeraste sms:
”Tom Selleck eller Pierce Brosnan vem väljer du?”
Tack MonstertrucksMichael!

 

2007-09-21
Vinnare i grenen ”Kortaste refuseringsbrev”:
”Lägg ägg!”
De gillade visst inte min novellsamling.

 

2007-09-20
Vinnare av argaste Har-inte-fått-jobbet 2007:
”… Du förstår när jag började med teater så hoppades man ju på att slippa bli bedömd via ett ark A4 … Jag ringde dig sa vad jag hette. Du rynkade på pannan och bad om ett papper … Jag tror att du är ganska desperat i din jakt på en skådis. Förmodligen för att du glömde den gyllene regeln om att inte med dina medarbetare eller deras kvinnliga bekanta. Vem är jag? Stått på scen sedan 6 års ålder, regisserat min första pjäs när jag var 9 år, skriver och regisserar för närvarande min andra produktion, har varit med på stora, halvstora och minimala scener i alla de olika format, varit med på amatörfilm och agerat modell. Vill du ha mitt intresse så ladda på din mobil och räkna med att vi kommer att sitta och prata om produktionen i ca 60 min innan jag går med på …” och så fortsätter det på fyra sidor – bara en sån sak.

 

2007-09-19
Vinnare oförskämdaste jobbansökan 2007:
”AF Kultur har anmodat mig att söka det här arbetet. Mina löneanspråk är heltid 26 000 kr/mån plus sociala avgifter.
Mvh en kille som brukar fika mycket i Haga” *

* P g a humanitära anonymitetshänsyn är namnet ändrat. Behöver jag tillägga att varken CV eller referenser bifogades? Vi talar om in search of exelence här.

 

2007-09-18
”Göteborg en fesk? De va ett rolitt namn”. Sa en skådespelare som var här på audition. Vi kom gemensamt överens om att jobbet inte var någonting för honom. Så här i efterhand verkar det som en rätt bra idé – ”Göteborg en f(r)esk”. Jag kanske skulle döpa den till det? Men planen var att ha ett riktigt prettonamn med Göteborg i, så att Statens Kulturråd inte skulle kunna med att avslå. För då skulle det bli som om de avslog både Göteborg och konsten på samma gång. Det funkade inte.
De avslog ändå … för 17:de året i rad.

 

2007-09-12
”Manners had nothing to do whit it. You could be as rude as you liked, beat your wife, rape your servants, strew illegimate children far and wide drink and gamble till the cows came home, and let your bills pile up for decades till your tailor and witner starved, but you where always a gentleman because you where born one, and so was your son … its priveligues where many its responsibilities where bloody.” Gentlemens Blood. A history of duelling. From swords at dawn to pistols at dusk. Barbara Holland.
Hemläxa till Reinfeldt – bjud mobben spetsen Fredde, nu! MT


2007-09-11
Veckans test. Martin, vad tänker du på när du hör ordet:

Gift
Kulturarbetare

Marcus Birro
Entreprenör
Monogami
TV-kändis
Installation
Tjejfotboll
Ladies Night med Martin Stenmarck

Tjat
Lat
Rabiat
Bodknodd
Tristess
Herpes
Blaj
Humor
Varför får inte jag komma?


Mina 10 bästa kändisupplevelser:
1. Jag delar taxi med Björn Ranelid från Arlanda, som lovar att gå på min premiär men skiter i det.
2. Stig Larson skall sova på mitt golv i Högsbo men träffar en tje
j istället.
3. Dr Alban säger ”hej” på Café Opera.
4. Runar säger ”hej” på Grand.
5. Jag åker med Robban A i hans monstertruck mot Älvsjömässan och folk i filen bredvid tittar förvånat och imponerat upp.
6. Jag åker höggradigt berusad från Älvsjömässan, med Robban A in till Mariatorg. När jag skall gå ur bilen sliter jag loss askfatet i tron att det är dörrhandtaget.
7. Jag signar Peter Birro för min nya pjäs ”Looser” och han gör sig omedelbart oanträffbar.
8. Jag träffar nästan Anna Nicole Smith, som dock inte kommer till TV3. Jag har i alla fall med mig en engångskamera, så det får bli en bild på mig och Skara-Bert istället.
9. Jag är på en krog på Järntorget. Jag blir hotad av en medlem av Thorsten Flincks kriminella entourage (med ett knogjärn som han jonglerar med och sedemera tappar)p g a att jag skrattat åt hans dåliga Gudfader-imitation. Krav på ”respekt” ställs, men väcker ingen genklang hos mig. Dock döps stället sedemera till just detta. Roligast är ändå att jag den kvällen lyckades slå i en pantad brud att Micke Persbrandt skall dyka upp och sedan hennes min när jag berättade att det var lögn.
10. En plastikopererad sexbomb på Säröbussen tror att jag är ”han i Parlamentet”. Jag berättar att hon förmodligen sett mig i något kulturprogram och avfärdas därmed som mytoman och hon byter plats på bussen.               


2007-09-09
Rekommenderas: Hemingway and his world. Anthony Burgess. Till alla er naiva stackare som önskar att ni varit han (old Hem) plus Jovan Reis Nordens farligaste kvinna och andra mordberättelser. Efter den här framstår faktiskt ”påhittat” som rätt meningslöst och dessutom ofta rätt torftigt skrivet.


2007-09-08
”Oh ten minutes for the new album? Go fuck yourself.” Siouxie Sioux. The Mojo interwiew, sept 2007.


2007-09-07
”Stäng Rosenlund så stoppar vi prostitutionen!” Ja, vilken kanonidé. Stäng hela stan så stopppar vi alla brott! Frågan är baraa var alla laglydiga medborgare skall vara?


2007-09-06
Rasism i Sverige handlar inte så mycket om Hitler egentligen. Det handlar om revir och utmanad manlighet. Svenska killar är helt enkelt ofta rädda för invandrarkillar och tenderar att byta trottoar när de möter dem i grupp. Vilket är en form av, mindre smärtsam, men dock kastration. Så man slår sig ihop med några likasinnade och blir återigen ”ärans och hjältarnas folk”. Sådant här förstår kvinnor generellt sett inte. Det är kanske därför det finns så få kvinnliga rasister. Utom förut, när de kunde ha en crush på den tidens sexigaste man … Adolf Hitler.


2007-09-05
Japp, så hade vi vårt första rep igår då! Enda problemet var att det nästan flöt på för bra. Vi får sega ut det på något vis, för att boosta seriositeten. Kanske lägga in lite tråkig J Fosse, eller nått?


2007-09-04
Nej, det är inte så som man kan läsa på våra präktiga socialliberla mainstream-medier, att AFA och nassarna är lika goda kålsupare, bara för att båda grupperna använder våld. I så fall skulle Hitler och Churchill också ha varit det, eller hur?


2007-09-03
A white man who killes a black one was a murderer of course, but not a monster, he might even have given the deceaced a bit of a boost socialy nobody tried to lynch him … women had no honor to defend except their reputation for chasity, and that was a mans business … women who had to defend their own tended to be actressess or singers or worse. Gentlemens blood, Barbara Holland. Kul och ruggig, rekommenderas!

PS

En grej … när man talar om krigen i Afganistan och Irak. Det förs tydligen i alltmer ökad utsträckning av privata säkerhetsfirmor. Kriget som företagande och vinstmaskin är verkligen långt från det forna idealet med minutemen och citizen soldiers … only in America.


2007-09-02
Lucinda Williams kommer till stan i november! En ung släkting: ”Har hon damp?” Jag köper två biljetter (en till Dr Martin och en till Mr Theorin). Hon är så cool, med texter nästan lika bra som sin döda namne. Min favorit-genre-överskridande-protofeminist. Dessutom en riktigt jävla looker! Närmare 50 believe it or not. En av de intressantaste artisterna just nu.


2007-09-01
Jag får ett telefonsamtal med socialdemokraternas partikansli på Sveavägen
Jag: Hej, jag vill gå med i Feministas
Någon (om jag inte vill tala om vem det är): Asgarv
Jag: Vad är det som är så jävla roligt?


2007-08-31
I början, när det här ”knarka-med-P-Hollender-konst-bråket” var i sin linda, hade jag tänkt att jag skulle tipsa Kulturnämndens ordförande Helena Nyhus om några grejer som funkar respektive inte funkar i såna här ”kulturbråkssammanhang”. Men eftersom jag aldrig lyckades etablera någon kontakt får det bli en snabbkurs för Helena här på bloggen.
(Ett tips för framtiden: Det är dårarna man sållar bort, inte kulturstrategerna, även om det kan vara svårt att skilja på dem ibland.)   Annars är ju risken att hon kommer bli alla kulturmuppars och kulturredaktörers mobbingoffer under resten av sin politikerkarriär. Ok, här följer några enkla tumregler:

  1. Konsten är helig och kan aldrig mätas eller vägas mot andra samhällsföreteelser. Antyd aldrig någonsin att det finns en gräns för vad man får använda skattebetalarnas surt förvärvade slantar till. De är vår privata gudagåva som vi utan hjälp från obildade sossar disponerar helt efter eget huvud.
  2. Hota aldrig ens indirekt med indragna bidrag. Hota inte överhuvudtaget. Att hota är inte bra och ger ett dåligt intryck. Särskilt om det hamnar i G-P (du är faktiskt redan misstänkt för onda anslag bara genom att vara politiker). Hitta istället på något svepskäl att avslå ansökan när karln söker pengar till nästa heroinhög. Så slutar förmodligen provokationerna.
  3. Gå aldrig någonsin i polemik med konstnären/provokatören för då blir du en del av konstverket/provokationen och det är ju precis det han vill! Prata aldrig om konst, om du inte har en aning om hur den snobbiga diskursen går (se där, ett snobbigt konstord!) Konstnären/provokatören befinner sig som expert på trygg mark och du får bara en massa stryk och framstår som dum
  4. För istället in samtalet på politik och samhällsfrågor, t  ex budgetpropositioner och försvarspolitik! Det vet konstnären igenting om eftersom han bara är intresserad av sig själv och så framstår han som en idiot istället. Thats it! Och du … skönheten i det här … utbildningspaketet, är att de här råden funkar lika bra, både som dräpande ironi och blodigt allvar, beroende på vilken sida av staketet du står på!

Med vänlig hälsning Martin Theorin

 

2007-08-27

Fy fan vad jag älskar sånt här... Uppbyggligt... Entrepreneurskap.
Där man t o m månar om porrklubbsbesökarens "safety", ekonomi och... Semester.
Vem var det som sade att kapitalismen inte hade några känslor?


2007-08-26
Jippi – nu är ensamblen komplett – Conny Hoberg medverkar även denna gång! Något som jag hoppats på, men knappast vågat tro. What could possibly go wrong now … regissören?


2007-08-23
Jag vet inte … men man är nog mer primitiv än man tror.
En kväll så var jag på en jazzclub som en bekant ägde. Har ni sett ”Carlitos way” med Al Pacino, så vet ni redan hur stället såg ut. Och kommer ni ihåg maffiaadvokaten som Sean Penn spelade, så vet ni hur han som ägde stället såg ut. ”Jag är bara intresserad av en sak – … stil … estetik.” Vilket man bl a såg på att han hade en naken brud i helfigur målad på väggen i ögonhöjd ovanför pissoaren. Personalen bestod av folk från jordens alla hörn. England, Japan, Finland etc Det fanns t o m någon enstaka svensk. Ett litet FN i miniatyr. Där rådde det någon slags fungerande glassig variant av socialismen. Här var icke jude eller grek, braksvenne eller megablatte, kampsportare eller HBT-transa. Här var alla bara musikintresserade bröder och systrar som tyckte om att roa sig, punkt. En kväll blev det bråk. Jag stod i baren och jobbade på min alkoholism, då 3-4 fulla, lönnfeta svenska slackers började bolla runt med C, som är en jävligt kort irakier. Jag hjälpte C att kasta ut dem. De fick i sin tur hjälp av sina kompisar och folk hoppade över bardisken och hjälpte oss och så var slagsmålet (där min roll för övrigt var mycket blygsam) i full gång. Det blev ett kort och ganska otäckt handgemäng (7-8 sekunder) utanför cluben. Och jag kan väl inte påstå att det svenska stålet bet så där oerhört, den där kvällen. Utan snart så låg de här svenska översittarna och schlappzwantzarna, utsmetade på gatan och på den lilla grässluttningen nedanför Hagakyrkan och ojade sig i varierande stadier av medvetslöshet. Vi sket i dem och gick in igen. C korkade upp skumpan och FN-styrkorna triumferade när jag upptäckte att den svenske bartendern hade gömt sig bakom tjejerna i baren … av någon anledning gjorde det mig generad … primitiv var ordet.


2007-08-22
På tal om Robban! (se 18/8)
En gång undrade han om jag inte kände några kul skådistjejer som jag kunde ta med mig upp till Strix, TV3s uppesittarkväll. Så jag ringde till de två jag jobbade med just då. De båda sa ungefär samma sak: ”Om det inte just varit jul … vi jular med familjen … men gärna en annan gång”. – Men ni får ju chansen bara för att några riktiga kändisar lämnat återbud för att de också vill fira jul hemma! ”Ja, vi förstår … men … så är det i alla fall … tack för att du frågade … nästa gång … ” osv. Behöver jag påpeka att det inte blev någon nästa gång? Det blev inte så mycket till karriär över huvud taget. (Om man inte räknar Spökhotellet Gasten på Liseberg och nu jobbar de inte ens där längre.) Vad kan vi då lära av denna sedelärande historia? Jo, för att vara med i TV gör det inget om du är en idiot (undertecknad är ett bra exempel). Men för att komma med i TV krävs dock ett minimum av intelligens, så om du får chansen bit den i svansen. Du kan ju alltid vinka till mamsen, från TV-soffan. Hon blir inte arg för det, bara stolt. Det funkar ju för Peter Harryson, så det borde kunna funka för dig också!


2007-08-21
Vår nya Fader Vår …
Dollar gut. Technomuzik gut. Prostitute gut. Analsex gut. Videodiskoteka – heroin. Kalashnikov guuut! … Museum nicht zu gut.


2007-08-20
Förlåt … jag vet att det absolut viktigaste i livet
Är att producera och konsumera produkter. Men ibland så slås jag bara av att någon dör eller blir svårt sjuk. Nästan alltid än bättre människa än vad jag är. Alltid någon som bär på så mycket hopp och kanske ett löfte och då tänker jag det hädiska … Varför inte försöka, bara som en liten blinkning till de som inte längre kan, att göra något, som betyder något för en gångs skull … Just for the hell of it?


2007-08-19
Futurismen är inte vad den har varit för mig längre. Kanske främst för att jag nu läst att V Majakovji liksom Bill Clinton inte inhalerade … och då talar vi ändå bara om tobaksrök.


2007-08-18
Jag har haft ett annorlunda sommarjobb. Jag har varit snack-mupp 7-8 ggr i Morgonpanelen, TV4, Göteborg. Jag har pratat om döden, fridykning och slickat på en mördarsnigel. Det är ju trots allt kommersiell TV. Dock inte så kommersiell så att man får betalt. I en fjärran forntid fick man det … betalt. Av t ex Robban A på Strix (plus hotell och flyg). Det här var innan de kom på att de antagligen skulle kunna ta betalt för egotrippen. Jag ser det som ett bra sätt att stärka varumärket Martin Theorin och reta upp mina konkurrenter. After all - Hur många paneler blir de inbjudna till? De är för tråkiga helt enkelt. Hur många sniglar är de beredda att slicka på för kärleken till konsten? En kul grej är att man får träffa kändisar i verkligheten och får se om de verkligen är så där mysiga och trevliga eller om det bara är en fejk. Ibland är det det … och de fulstöter på brudarna i studion i reklampausen och talar om ”Kalle Anka-TV” på vägen ut till Grönsakstorget. Skitsamma! Jag är som Robban A i sin visdom en gång påpekade över ett järn i greenroomet på Lumavägen: ”Den ende skådisen förutom Ernst Günther som man kan ha i studion utan manus”. … och då är EG ändå död … numera.


2007-08-17
Barn

Det jag minns tydligast var att det alltid var kallt och fuktigt. Den uråldriga hästen med rygg som en hängbro vid stallet vid Delsjön och den halvätna korven som hamnade i soptunnan i Slottskogen. Jag tror att det handlade om att lyda … Du rörde inte en min.


2007-08-16
Vänstern började förlora mark i Sverige när den gav upp sitt moraliska övertag och blev ett försäkringsbolag för losers = i klartext: de som är för lata för att jobba. Att alla skall dra sitt strå till stacken är f ö en av socialismens bortglömda grundtankar. Det och att kapitalismen är parasitär.


2007-08-15
Ibland så har det hänt att någon recensent med utgångspunkt från någon pjäs utnämnt mig till ”konservativ”. Det här ger mig ingen ro, så jag beslutade mig för att utföra ett litet test på mig själv:
Kapitalism? Kryssar jag för eller mot? Mot. Att alla mänskliga transaktioner handlar uteslutande om pengar? Nej, det blir för torftigt och kallt då.
Proletariatets diktatur? För eller mot? Gulag? Skulle inte tro det. Ekonomisk utjämning? Ja, det är jag för. Alla delar lika. Don’t wanna be an asshole, do we?
Beskatta kapitalet? För. In case we do.
Fri abort? Mot. Om du hade blivit en, hade du inte kunnat bli upprörd nu.
Dödsstraff? För. Vad är alternativet? Fotboja för Hitler, ungdomspraktik för Stalin, paddla kajak och grilla korv tillsammans med vårdare för Josef Mengele?
Svensk = överklass och svartskalle = underklass? Mot. Fel – fel – fel. Alla som sköter sig måste få en fair chans att komma någonstans i livet.
Bristande gentlemannamässighet skapar tölpaktighet, mansgrisar och könsrelaterad ekonomisk ojämlikhet? Självklart mot. Allt annat vore absurt! Se ovan. Nyckelordet är fair.
Ja, det var lilla jag i ett ideologiskt nötskal det. Jag vet att man inte får tycka så här (jag är inte dum) men det skiter jag i. Jag är nog som min idol George Orwell, något av en ”toryanarchist”. Jag har svårt att se det som något större problem. Det är helt enkelt en fråga om fair play.


2007-08-13
Sådana där kulturfejder, där man ska skalla ner dramatenchefer och skicka bajs till kritiker, är det löjligaste jag vet. Icke desto mindre lade jag in en kritiker i min förra pjäs, bara för att småjävlas lite med honom (jag småjävlas även lite med mig själv i den pjäsen). Varför då? Jag tyckte helt enkelt att det var en jämställdhetsfråga, ni vet … ”You hit me, I hit you equality!” M a o, han hade sågat min förr förra pjäs. Dessutom hade han gjort det på ett onödigt torftigt sätt – pjäsen och dess skådespelare avfärdades i stort sett i en bisats. Resten (ca 75%) av hans recension handlade om mig och min hemsida, som han jämförde med pjäsen. Jämförelsen utföll inte till pjäsens eller skådespelarnas fördel. Varför handlade då hans recension så mycket om det den inte skulle handla om? Jo, när man vill såga något utan allt för mycket arbete, så är ett beprövat knep att bara jämföra med något gammalt och säga att det var bättre förr. Men det gick ju inte nu, eftersom just den här snubben (varför är det alltid snubbar?) hade satt en ära i att inte se någon pjäs jag gjort på ca 10-15 år. Så det fick bli att skärskåda hemsidan och personen M istället. Jämföra äpplen och päron … Därav den konstiga recensionen, som gjorde skådespelarna ledsna, men framför allt förvirrade, tills jag förklarade för dem, att de helt oförskylt hamnat i ett privat kasta-bajs-krig. Men hur lyckas man då missa nästan allt vi gjort under en sådan här lång period? (Han såg min första pjäs. Den sågade han.) Svaret är att man anstränger sig. Anledningen? Förut, innan internet, när jag var en slags telefonförsäljare för teatern, så brukade jag alltid värma upp och prata av mig nervositeten inför något viktigt samtal (med typ Robban A eller kulturministern) genom att ringa intelligensaristokraten i fråga. Och eftersom jag visste att det var omöjligt att göra bort sig hos just den här bildningsaristokraten, blev det ibland rätt kul samtal när jag pressade honom lite. Vad var då anledningen till att jag inte behövde vara nervös? Jo, jag visste redan att han hatade mig, så inget kunde gå åt helvete. Varför då, varför hatade han mig då? För att jag ringde så ofta. Så det var bara att köra på. Allt det här, gjorde att jag uppfattade hans recension lite som en markering. Vilket jag på sätt och vis kan förstå … Men jag slår vad om att han inte berättade det här, när chefen lade ut jobbet på honom … han behövde väl pengarna.

PS
Ingen skulle naturligtvis erkänna att det är så här det går till. Journalistkåren är som politikerna och polisväsendet, de så ofta kritiserar. Man sluter leden när man känner sig hotad …  Inga som helst recensenter från de två stora göteborgstidningarna dök upp på senaste pjäsen. Men det var säkert bara en slump.


2007-08-12
Nu har vi satt den kvinnliga rollen! Helena Jansson sopade golvet med de övriga sökande. Hon har gjort många tunga karaktärsroller tidigare – ”Koss-Ann”, ”Fisen”, Gammelsork”, ”Trollmormor” etc … skämt åtsido hon har bl a gjort en jävla massa barnteater. Hon blir kanon. Hon är snygg. Hon är rolig. Hon har star quality!


2007-08-11
PS
Nej, fan ge mig Elmore James, Muddy Waters, Koko Taylor any time! … och om jag mot förmodan, skulle känna behov av något nytt ge mig Amy Winehouse ”Don’t wanna go to rehab!” Coolt! Hon är bara på Hank III-nivå.

Ps PS
En liten brasklapp: Recensenter är för övrigt även de rätt coola. Hur någon på, ta på allvar, orkar genomlida och sedan till råga på allt försöka förstå vad vi egotrippade idioter kräks ur oss, är för mig en gåta. Snacka om kärlek till konsten … Respekt! ... För det mesta gör de ju faktiskt inte det de gör för att jävlas.


2007-08-10
Stones har varit i stan. Ung, kvinnlig släkting: ”Vem är han?”
Vad är det som gör detta gamla coverband så magiskt? Att de inte är svarta? Blir det lättare med identifikationen då? Är det att de liksom …  aldrig riktigt växt upp, utan gjort tonårs-juck och serietidning av smärtan och svärtan i soulen, bluesen och countryn? Miles Davis hatade dem, eftersom de var så duktiga svart-kultur-tjuvar. Miles Davis föredrog Willie Nelson och Frank Sinatra … dem snodde han av.


2007-08-09
Förra pjäsen, d v s ”Vi gillar inte country och ser helst att du går”, trodde jag att jag var ”helt, totalt jävla hemma pk-mässigt”. En ”en provokativ en kvinnas show” … Ni fattar? … och för första gången på 15 år så ”simultan-sket” både G-Ps och GTs recensenter i det vi gjorde. Jag talar om hela spelperioden, inte bara premiären! Som tur var hade vi en trailer på hemsidan, så det spelade ingen större roll. Det blev en publiksuccé ändå.
Men ändå, alla tjatar om ”för få roller för kvinnor” och så skriver man en som täcker en hel pjäs … Fan, hemska tanke … kan det vara så illa som feministerna gnäller om, ”att kvinnors prestationer inte spelar någon roll”? Skitsamma! Den här gången har jag garderat mig (en kvinna, en man) … kanske kommer åtminstone en tidning då?

PS
Bohusläningen kom och det är naturligtvis alltid kul att få recensioner (speciellt om de är bra!), men då handlar det främst om att få kunnig respons på det man gör. Publikmässigt så spelar det faktiskt inte lika stor roll längre. Folk går in på hemsidan och går på trailers etc. För mig är det för övrigt en gåta, att t ex Stadsteatern inte har det, utan envisas med sin ”sobert tråkiga” hemsida. Men det kanske blir ändring på det nu? Nya chefen AT verkar vara en konstnär på riktigt – intelligent och rolig plus att varannan pjäs kanske inte behöver handla om Sarajevo längre.


2007-08-07
Vi avslutar Bergman
Bergman var en hängiven konstnär och hans självbiografi är ovanligt läsvärd och inte ett dugg långtråkig … rekommenderas!


2007-08-06
En kul grej … vår statsminister tycker att vi ”förlorat vår främste dramatiker”. Jag som trodde att IB mest regisserade teater, film och opera och skrev filmmanus. (”Hets” är ju t ex grym.) Jag visste inte att IB var en sådan jävel på att skriva teaterpjäser också … Wow, bättre än Strindbergs ”Fröken Julie” . Det måste jag kolla upp! Finns hans samlade verk på bibblan, som typ Shakespears? Måste fråga Fredrik.


2007-08-05
… det slår över liksom. Det verkar funka ungefär som när ”den svenska toleransen” fick vika för rop på ”spärra in dom på vatten och bröd!” under ”Göteborgs-kravallerna”. Coola ner! Det var inget ”krigstillstånd”. Det var lite folk som kastade sten och välte bajamajor. - Andra världskriget var krigstillstånd. På samma sätt var inte IB i partiet med t ex Stalin eller Tito. Så lägg ned öststatshyllningarna. Han sysslade med underhållning som många för övrigt fann ganska långtråkig.


2007-08-04
Mera Bergman … orkar vi det, nu när deckarvarumärket HM hyllat svärfar och ”mästaren svingat sitt magiska trollspö” så att säga det retroaktivt i pressen i snart en vecka? Ibland så verkar det som om den svenska nivelleringskulturen slår över i sin motsats, någon slags fäaktig underdånighet, när vi entusiastiskt kastar oss huvudstupa i dyn, för att hylla någon död och plötsligt felfri potentat – Palme, Anna L etc.


2007-08-01
Ingemar Bergman är död. Bra filmer. Bra självbiografi. Tankarna går, som alltid vid sådana här tillfällen, till familjen. Men känns det inte en smula ansträngt med alla dessa skådisar i pressen som krälar i stoftet? Jag menar, slappna av, ni kan inte hamna i hans ”svarta bok” längre! Plus jornalister som på Jesus lärljungemanér tycker att det ”känns helt rätt” att sitta vid hans fötter, är även det genant … När pressen tappar distansen gör den det rejält. Kom ihåg att det inte är någon nordkoreansk diktator som dött, utan en visserligen ovanligt begåvad, men dock människa. Ibland är det illa nog. Ingemar Bergman har för övrigt varit lite som Elvis – som person så stor, att han liksom stått ivägen, för vad han själv gjort. Så en tröst i bedrövelsen, kan kanske vara att han paradoxalt nog kan bli mera tillgänglig – enjoy!


2007-07-24
Det är svårt att vara en troende manschauvinist när ens sekreterare tvingar en att stryka repliker i ens nya mästerverk, typ ”Tyst kvinna … innan jag mölar dej.” Med vad fan, vad ska man med ett alter ego till om det inte har bättre smak och omdöme än man själv? Tack Liza!


2007-07-19
Mitt dubbla medborgarskap i över- och underklassen …
… är en av de saker jag har mest nytta av när jag jobbar. Enkelt uttryckt: Storiesarna finns i underklassen. Förmågan att berätta dem, språket, bildningen finns (eller fanns?) i överklassen. Där finns också en ovilja att gräva ner sig i skiten (ganska logiskt när man tänker på det.) Den har inte jag. Rent konkret kan det yttra sig så, att om jag t ex är intresserad av hur folk reagerar på om någon de känner blir lite psyko, börjar jag ringa upp folk jag känner och säga konstiga saker och skicka knäppa sms. Pjäsen växer och telefonboken krymper.


2007-07-18
Lite om måleriet
Jag hittade lite gamla teckningar på vinden. En del av dem ser du här på sidan. Jag brukade lifta runt i Europa och sälja dem. Framför allt tyskarna, var tillräckligt frustrerade för att kunna uppskatta dem. Det finansierade mitt resande. Nothing to it! Tjejer klarar det, du klarar det också, och kan man måla, kan man skådespela, kan man skriva osv, vem vet jag kanske startar ett band någon dag … Hellbilly.
PS Jag skrev faktiskt en countrylåt till Totta Näslund till vad som skulle bli hans sista cd. Han gillade den, men den kom inte med, liksom Totta föll den på mållinjen. Frid över hans minne.


2007-07-17
”Nästan som Drömfakulteten …
… av Sara Stridsberg.” Sade en tjej som var här på audition. ”Ett väldig driv. Grattis Martin!!” Det innebär att nu är jag nästan lika bra som någon som jag inte alls tycker är bra. Faktum är att jag invänder mot folk som skriver idoltböcker om folk som Valerie Solanas, som tar sig rätten att skjuta folk som de av en eller annan anledning är sura på = Andy Warhol. För övrigt lyckades hon inte ens ta död på honom, eller de hon sköt i förbifarten = ett dåligt betyg för hennes variant av feminism. Eftersom hon tömde automatpistolen ”point blank”. ”I believe that life is serious enough for retriebution, if I could I would have I would have pulled the switch on her myself.” Som Lou Reed sjöng på Songs for Drella. En annan fråga: Varför har ingen av de Valerie Solanas-dyrkande feminister jag stött på hittills känt till att hon förstörde livet för (förutom AW) flera människor? Eller räknas bara kända? Herregud – använd internet!?


2007-07-16
PS till pressrelease
Ok – va fan – jag – berättar – väl – lite – då då! (Men bara för att jag fyller år imorgon.) Göteborg – en fresk, vad handlar den om? För ca 18 år sedan, när jag var ett nyskilt, luspankt, arbetslöst, utflabbat hemtjänstbiträde med dramatikerambitioner, så fick jag nys om att om man var krokimodell, på någon av stadens mindre nogräknade konstskolor, så fick man pengar direkt i handen. Hurra – Eureka! – Fan – bara – att – gå – ut – och – dricka – öl – direkt – efteråt!!! Typ … Jobbet var enkelt. Ibland somnade ett ben och man ramlade ihop i en hög på podiet, annars var det inga större sensationer. Förutom att man var ”den starka, tysta typen” då och blev lite kult hos några konstskolebrudar ”-Hur fick du alla ärren och blåklockan? –Jag cyklade omkull.” Fortfarande en rätt bra oneliner, tycker jag. Man fick dessutom en rätt juste inblick i folks själsliv. Ni vet ”Vad konstnären än målar av så målar han ju alltid sig själv.” – En trösterik tanke när någon avporträtterade en som en schimpans med ovanligt liten pick. Det fanns dock ett par problem  …  utom att man jämt fick ribba. (Vid snart 50 ser jag det inte längre som ett problem.)

1. Jag är ganska blyg. Folk tror det inte, men de som känner mig vet att det är så.

2. Man kände sig som ett fnask. Jag försökte se marxistiskt på det ”att allt lönearbete egentligen var slaveri, att skillnaden bara var akademisk” osv. Det funkade inte. Jag kände mig fortfarande som ett fnask. (Fattar inte att det störde mig. Jag har känt en del s k ”fnask” sedan dess och det har alltid varit bra människor.) Faktum kvarstod dock: Kunde man komma lägre på skalan än att visa snoppen på Nakeninstitutet? Tankarna gjorde mig så deprimerad att jag började kolla in miljön istället.

Det var mycket lustiga mössor, henna färgat hår, ring i näsan, piercingar, byxorna halvvägs nere på arschelet … och då snackar jag bara om lärarna! Skämt åtsido, de var mera kulmage och skägg, 50+, bittra, bakfylleångest plus att de humpat alla de snygga brudarna två veckor in i terminen. Sedan satt de och grät på dass resten av läsåret. (Inte lärarna, utan brudarna.) Det blev snart pinsamt tydligt att de flesta varken hade passion, talang eller ens vanlig hederlig egoism så att det skulle räcka till ett fullödigt konstnärskap. Jag talar om eleverna – lärarna hade ju redan givit upp och blivit lärare. Eleverna ja … Det skulle bli några vändor till på ”Sticky” och ”Klara”, hitta någon jämställd kompatibel idiot och tillbaks! och sedan fick man väl bli bildlärare i Kållered, med radhus i Partille, Volvo och labrador med svampinfektion, ta mammaledigt och börja ploppa fram småttingar.

Jag funderad också mycket över vilken sorts pervers jävel de måste tro att man var, som stod här frivilligt? Någonstans mellan en hundknullare och en pedofil, förmodligen. Jag funderade också på, hur de kunde tro att jag utan pistolhot skulle krypa in i en rosa rockring ”För att då såg jag ut som Herkules som bar jorden på sina axlar” No – way! (Jag kunde tänka mig att sträcka mig mot lysröret ”och låtsas att det var solen”, men där gick fan i mig gränsen.) Jag funderade vidare, lite i samma positiva anda, över varför man alltid såg till att få av folk kläderna när de skulle lynchas, skjutas eller gasas. Jag tänkte på det tomma poserandet som en slags livsstil och Konstskolan som en slags färgfläckad metafor, för hur det börjar se ut i varumärket Sweden nu när vår egens svenska – kravmärkta – kapitalism kastat den lätt solkiga sossemorgonrocken, likt någon sönderbränd, ölstinn engelsman som tagit för mycket ”e” på ”Aya Nuppa” och har de svindyra märkesbyxorna hopkorvade bredvid sig och sitter och tokrunkar på strandpromenaden och i solnedgången visar upp sig i all sin skönhet och glans och hedonistiska handlingskraft till de cypriotiska barnfamiljernas ögonfägnad - Det handlar den här pjäsen om … enjoy. / MT

Lite om de fula orden och perversiteterna i pjäsen
Det finns en hel del sånt … i den här pjäsen. Fan det finns ju en hel del av dem på hela jävla hemsidan! En kompis sa att om jag hade tagit betalt per invektiv och könsord så hade jag varit miljonär. Är jag då sån? Obscen och pervers? Jag vill gärna tro att det inte förhåller sig så, att man inte bara skriver om sånt man gillar eller skriver under på. Det kan ju lika gärna vara tvärtom? Att jag är en romantiker? Varför då så mycket invektiv och könsord? Svaret är att det är samtidens ”sound” och det låter inte som ”The Sound of Music”.


2007-07-15
Lite om soppan på hemsidan
Jag har funderat lite på att strukturera upp ”soppan” på hemsidan. Ni vet den som blev efter att KH slutade hålla ordning på mig. Göra allt lite mindre rörigt. Ta in lite annonsörer – skratta inte! De finns! De som vill vara med alltså. Det är naturligtvis stålar i det, men jag är tveksam.) Börja med lite normala pressreleaser. Lite logik. Lite estetik. Lite alla grejer kommer i turordning osv. Men jag har bestämt mig för att skippa det. Jag menar, jag vet att det vore rationellt, men att vara väluppfostrad pojke vid snart 50 verkar så tråkigt plus att om inte jag tycker det här är kul, vem gör jag det då för?


2007-07-10
Lite om våldet i pjäsen
Fysiskt våld skrämmer kvinnor och det är ju helt logiskt. De befinner sig ju oftast i mottagaränden. Den här pjäsen handlar om psykologiskt våld utövat av en kvinna. Den är med andra ord tvärtom. En hädisk tanke, varför helt enkelt inte beväpna sig? Om ni är så rädda, varför är det självklart att någon annan skall försvara en? Det finns mängder av skytteklubbar här i landet. Och polisen (oftast en man) kommer i bästa fall först när faktum är fullbordat.


2007-07-09
Om att flytta fram de feministiska positionerna i svensk dramatik
Det här med att skriva kvinnliga huvudroller och att inte vara kvinna är verkligen ”getting away with murder” = skitkul. Det är ingen större skillnad att skriva för kvinnor. Egentligen som att byta från en gitarr till en annan, men ljudet blir helt annorlunda och det blir mycket roligare att jobba med föreställningen sedan. Det finns ju fler bra kvinnliga skådisar än manliga. Männen hittar man oftare i något öltält än i replokalen!


2007-07-08
Vit västerländsk och heterosexuell man …
… det är väl ungefär det fulaste man kan vara enligt ett antal pop-feminister i media. Det är även snubben i den här pjäsen. Han är också psykiskt skör, kärlekstörstande och helt och hållet ensam. Jag tycker inte om den här ”Jag är ung och stark, flytta på dig gubbjävel!”- fascist feminismen. Jag tycker att det handlar om någon slags omvänd rasism. Som om hudfärg, sexuella preferenser etc plötsligt blev helt fel och ”ute” när de inte var tillräckligt ”queera” och ”etniska”, för fan – kom igen! Ni är också vita under piercingarna, tatsen och de nyköpta rastaflätorna. Andra ord jag ogillar är ”gubbe” och ”gubbslem”. Tids nog blir ni ”kärringar” själva – mycket fortare än vi blir ”gubbar” faktiskt. Vi karlar kan ju få barn (med unga foxy babes) i princip tills vi dör. Skyll på gud, biologin eller Viagra. Det handlar ju bara om att försöka bli tillräckligt rik så att ni skall vilja ha oss!


2007-07-07
Pugilistisk personalpolitik II
Det finns naturligtvis också en helt annan sida av myntet. En massa professionella och vänliga människor. Folk som jag arbetat med och som nu får göra deckare för SVT (Hon som spelar, vad heter hon … Anna Höök? var t ex med i ”Looser”), kommer in på Skara Skolscen (grattis Lovisa!) etc. Jag dristar mig faktiskt att tro att mina positiva omdömen om dem någon gång kan ha hjälpt dem i någon liten mån … för folk vet att jag avger dem inte för husfridens skull.


2007-07-06
Pugilistisk personalpolitik
För några pjäser sedan gjorde en kille succé i en av mina grejer (massor av folk och ett uppslag i G-P bl a). Efteråt ”skakar vi” på att göra nästa grej ihop. Han valde att bortse från det och göra en egen cabaréföreställning istället. Häromdagen ringde han och ville vara med i ”Göteborg – en fresk”, han frågade om ”jag fortfarande var sur?” ”Nej, men som jag sade sist, du hoppade av. Det innebär att jag aldrig kommer att arbeta med dig igen. Jag förstår inte vad som får dig att tro, att det som jag säger inte gäller?” ”Det var synd”, sade han. ”Det är inte synd, det är orsak och verkan”, sade jag då.
”Dessutom, varför göra sig sårbar genom att ta med någon som redan en gång har satt en på pottkanten och bevisat sin opålitlighet?” Men det sa jag inte. Det tänkte jag nu, som så ofta i livet försent.

 

 

 

Hunkar från helvetet på Majornas Boxningsklubb.