GENUSFORSKAREN av Martin Theorin

"Nu har jag äntligen tid att göra saker för mig själv" hade hon sagt... och lämnat honom.
Det hade han också. Runka, se på Eurosport och oroa sig för att han inte skulle ha råd att ge sin 11-årige son någon födelsedagspresent i år heller.
Själv hade han fyllt 42 i år. Då fick han prinsesstårta på sitt pojkrum i Kållered där han nu bodde, served av sin gamla mamma. Som sa "min lilla gubbe" till honom.
Ingen annan dök upp. Relationer var överskattat. Kompisar likaså. Dessutom fick dom cancer hela tiden, så dom var inte att lita på.
Hans bästa kompis hade fått en hjärntumör, blivit tröstad och botad och som något slags existensiellt tack för hjälpen, sagt upp bekantskapen med omedelbar verkan, och flyttat till Malaga.
Socialt liv var överskattat. Av socialt liv blev man "soft" och inte redo för livets allvar. Det gällde att inte bli mjälig. Kände man att man höll på att bli mjäkig fick man väl gå in i en propeller, som Hemingway (nästan) gjorde.
Man tager vad man haver. Hemingway tog ett hagelgevär. Och han hade inte... skilda föräldrar, Obsen från Jan, bortlämnad av morsan, stryk av farsan, sämst i klassen (förlåt Obsen), korkade psykologer, en slö Puch Dakota å elektroder i skallen, AMS jobb, åtgärder, aktivitetsgaranti, gå på soc, inget körkort, alkis, ingen brud, bo hos mamsen.
Livet var verkligen kalas. Tänk att få sitta högst upp i den patriarkala maktstrukturen och utöva sina subtila men effektiva härskartekniker.
...Fan-fucking-tastic! ...I morgon skulle han söka jobb i hemtjänsten.

SLUTT