Tillbaka till startsidan

FUCKED BY ART av Martin Theorin

Han kollade på dom två biljetterna, som satt fasttejpade på kylen. Ikväll på "Hey Ladies"-konserten så skulle det ske (det lät ju som någon idiotisk idrottsramsa från 60-talet). Och även om det inte skulle ske... Så skulle han njuta av en underbar kväll med GBG:s vackraste och roligaste kvinna. Skarp som ett rakblad också (vilken jävla replik).
Det fanns bara 2 problem.

1. Dom var inte ihop längre.

2. Han skulle bli tvungen att bli alkoholist igen för att komma över sin inneboende jävla blyghet, och kunna åstadkomma en någorlunda underhållande konversation ikväll.

Nåväl, kärleken, även den obesvarade (kanske framförallt den) kräver offer. Han fick väl gå till AA imorgon då. Bra grej AA. Bikt, botgöring, you gotta sin to be saved" osv.
Nu satt han i lobbybaren på Park Aveny Hotell, hon ringde på mobilen. Åtebud?... Nej "jag skall bara visa hur man låser och stänger, sen kommer jag". Hon hade en musikbar (en sån där, där folk spelar utan fast gage, men där hon mycket framgångsrikt gick runt och klämde ur kunderna stålar, med en champagnehink som det stod "spelhinken" på, och så fick musikerna det). Och ikväll hade hon hyrt ut stället för en privatfest.
Han tände en ny cigarr (i 2 år nu hans enda last) och beställde en ny kopp thé. Han ville inte vara för full när hon dök upp... Och så dök hon upp, eller seglade in snarare. Folk vände sig om efter den enda 38-åring han kände som behövde visa leg på systemet.
Hon drack 3 glas vin. Han drack 2 glas congac.
Och dom tittade under tystnad på dom prostituerade i hotellbaren och så krystade konversationen igång...
"Jag är nog inte någon särskilt bra person" sa hon.
Det gjorde inget, han kunde leva med det. Han var ingen bra person själv. Vem fan var en bra person?
Inte ens sångaren i Hey Ladies var en bra person. Hans ex-fru Kirstie Hyde hade till och med skrivit en hitlåt med sin grupp "Defenders" om vilket svin han var. Skulle man skjuta honom för det? Vilket i och för sig nån gjort för ett par år sen, men ändå.
...Det verkade ändå lite lovande på nått sätt.
"Jag känner mig så förväntansfull inför konserten... Så nervös som jag vore 14 år" sa hon utanför på konserthusets trappa.
"Vi måste definitivt göra nått efteråt. Vi kan ju inte bara skiljas och gå hem" sa hon därinne, där ingen var under 50+ utom dom själva. Här skulle förvisso ungdomen återupplevas till tonerna av pop!
"Hey Ladies" sångare kom in på scenen och sa... Ja -Hey ladies!
Och konserten drog igång med hög "sing-along-ability-factor".
Publiken vrålade, stampade och återfick sin ungdom i rasande fart. Det var faktiskt lite Maranatafeeling på det hela... Ändå var det något som saknades...
Det var bra, det var inte det. Ändå föreföll allt lite distanserat och manipulerande, som teater på nått sätt och det kändes inte helt rätt att sjunga med i sha-la-la verserna och tra-la-la refrängerna.
Han såg åt sidan... Där hon satt och sjöng tra-la-la och sha-la-la med blicken tranceartat fäst på sångarens beniga sprattlande gestalt (som det var gud fader själv faktiskt).
Var han paranoid eller hade dom fått... ögonkontakt?
"Jävla skådespelare" tänkte han, men nej han fick inte bli negativ nu. Sen hans bästa kompis hade dött hade han blivit alldeles för negativ och hade inte känslolivet under full kontroll längre. Och vad som helst hade börjat kunna hända och gjorde det rätt så ofta också faktiskt.
När dom skulle ta ut kläderna från garderoben servade han på nät.
"Du jag har en flaska skumpa och en ny BR549 CD hemma. Vad sägs om att följa med?"
Det gick inte bra.
"Vänta, jag måste sätta mig lite."
Vad fan skulle hon sätta sig för. Dom hade ju suttit i 2 timmar?
"Tack men... nej tack... ja menar tack... men... nej... tack... tack!!"
Bollen var död.
"Men jag föjer gärna med dig och tar ett glas... på ett ställe... ute... alltså..."
Ok, not bad, he could work from there.
"Ok, vart ska vi gå. Gothia Hotell? Det är måndag, Skybaren... Det är alltid öppet. Det är... ett hotell" ...Tillade han briljant.
Sagt och gjort och mera sprit! Nu satt dom i "bratsen paradis" högst upp i Gothia Towers - Skybaren - "Heaven".
Konversationen haltade på. ___________ berättade om sina problem och sin släkt och det började sakta sjunka in att hans status slutgiltigt och oåterkalligen reducerats till förtrogen och "kompis".
Nu kunde det knappast bli värre. Eller?
...Och så kom sångaren i "Hey Ladies" in och ställde sig i baren. 60+, väldigt brittisk och med otroligt fula vita joggingskor och flörtade mot hans drömmars kvinna (eller ja. Drömmars "kompis" då) på det mest oblyga sätt.
Vad göra nu? Låtsas som ingenting? Slå honom på käften? Fick man slå nån på käften om man bara var "kompis"? Förmodligen inte. Han var ju en gammal man nu och kunde faktiskt dö... Hans funderingar avbröts av att sångaren kom fram och efter några inledande artighetsfraser som...
"Are you two an item?"
Som hon svarade...
"No!... We are just friends!"...
...På, slog han sig ner på ett stolsarmstöd (så där tufft som rockartister gör) och inledde så en mycket oblyg och målinriktad flirt med hans x. Och hon rodnade, skrattade och log som en sol.
Nu kunde det knappast bli värre va?...
Men han var inte orolig. Hade man för övrigt rätt att vara orolig som "kompis"?. Förmodligen bara som tjejkompis då. Och det var han ju inte... Ännu.
Ok, "Himlen" stängde. Dom tog ut sina kläder ur garderoben (dessa eviga garderober) och "popfarfar" grejade en "flaska rött" från baren.
...och frågade dom i hissen ner om dom "perhaps would like to acompany us for a glass of wine in our room?" medan han mycket sensuellt smekte etiketten på vinflaskan för att visa att den var dyr och god.
"Fucking psychic! Karln har kommit på att jag är alkoholist, och jag är inte ens full. Han är inte bara en bra popsmed, utan ett geni också! Men va fan. Karln hade ju faktiskt sprit och det kunde ju knappast bli värre? Ja menar, kommer man ihop går man ihop. Även om man bara är "kompisar"... Och inte är ett "item" längre. Eller?"
Så hände det sig att dom (inte längre så) unga tu som nu bara var "kompisar" satt mellan en tourmanager och en popikon, i ett brunmelerat hotellrum, på en obäddad dubbelsäng, 2.30 en oktobernatt, vid korsvägen i göteborg.
Vin hälldes upp, mera flört och djupa, penetrerande ögonkast och DR (jag har för tillfället slut på synonymer, och kör med anagram-initialer i stället)
...Tog hennes hand i sin (stora trygga) och jag klatschade till dom hårt.
Meningen var ju så att säga "smiska" honom. Men jag är inte världens mest koordinerade kille så jag träffade hennes hand istället, och hon sa "aj!".
DR vägrade släppa... Så jag bröt upp hans fingrar och dom båda sade simultant.
- Men vad gör du?
- What did you do that for?
Varpå tourmanagern "gick i färdigställning" och popstjärnan gav mig "the hard eye" och jag gav popstjärnan ett "jag skall döda dig 60+ eller inte swedish stare" tillbaka...
Så där höll vi på tills det blev löjligt och DR sade "I'm sorry, but I will have to ask you two to leave".
DR var artig.
DR var en fin kille.
DR ville inte ha nått bråk.
DR ville bara knulla med så många som möjligt (först och främst hans x).
...Innan han dog.
"Ja, då går vi väl då" sa jag och reste mig upp och gick mot dörren.
"För du vill väl också gå?"
Varpå _________ sade...
"Neej, jag vill... stanna. Sluta behandla mig som vi är ihop. Vi är inte ihop längre. Du får gå... själv och du får skylla dig... själv för... att - att... du tog med mig... hit!"
Jaha.
När vi tog hissen upp (DR bodde i källaren. En händelse som såg ut som en tanke. Heaven and hell) tänkte jag att dom här 2 har verkligen utvecklat en underbar "comedy routine" för såna här situationer.
Tourmanagern följer mig ut, så att jag inte kan komma tillbaka och störa det begynnande "humpandet".
När jag korsade korsvägen tog jag upp mobilen, för att ringa snuten och säga att norra Europas största sexmissbrukare, en gästande sexgalen engelsk "old fart" till popmusiker höl på att våldta en stackars tonårsoskuld inne på Hotell Gothia Towers.
Men jag stoppade ner den igen. Jag var ju ändå redan fucked... På två sätt faktiskt. Dels av den vid det här laget förmodligen frenetiskt juckande åldermannen på Gothia. Dels av mig själv, som har gjort mig till huvudperson i den här storyn. För ni har väl märkt vid det här laget att jag gått över till att skriva i första person singularis nu?

SLUT