FOTNOT 1 TILL "DÅRAR" av Martin Theorin

Sådana här människor tycks jag stöta på hela tiden numera.
Dom sätter inga avtryck i press och TV (om dom inte mördar någon). Men dom verkar vara ganska många nu.
Jag tror att vår tid kanske påminner en smula om tiden före första världskriget, också det en brytningstid. Också då föll många politiker sk krönta huvuden m fl offer för ett anarkistiskt färgat politiskt/privat våld.
Människor som psykiskt sjuka eller inte (en definitionsfråga) slog tillbaka mot verkliga eller inbillade förtryckare. Det är naturligtvis en truism att det politiska etablissemanget lever farligare i brytningstider än i stiltje.
Frågan är dock om vi inte alla skulle tjäna på att se på t ex mordet på Anna Lindh som något mer än bara ännu en separat händelse (det har ju varit några stycken nu). Den sociala sjukan ligger i sammhället inte i individen och att vara underklass och känna utanförskap adlar inte alltid. Som jag ser det blir ett sammhälle enbart byggt på konsumtion, som saknar vision blir helt enkelt tomt och sjukt i själen.

SLUT