En installationskonstnär fastnar, med en sverigedemokrat i en hiss, i vasastan, göteborg. Meningskiljaktigheter om vems knapp man skall trycka på blir till en fnurra och tapetkniven kommer fram. Det här blir som när Pacino och De Niro möttes i Heat... Fast bättre. 2 av sveriges mest uppskrivna kultskådespelare på samma scen för första (och sista?) gången. Båda utan fast anställning på någon instution... Givetvis. För vi snackar om star quality här. När dom här två går loss, så låter det som om dom andra skådisarna sysslar med högläsning, ur statsverkspropositionen. Därför kommer dom heller aldrig igenom mediokritetens nålsöga. Sveriges två mest karismatiska skådespelare alla kategorier möts i stället hos Teater Pugilist, i en pjäs, om revir, kränkt manlighet och varför en vanlig hygglig sosse blev fascist. Undvik billiga piratkopior och träsmak, se den hos Teater Pugilist. Teater om sociala och moraliska frågor sedan 1992.

-Martin Theorin

Zuperextra!!!

Efter 1 år och ett antal avslag beviljar Göteborgs Kulturnämnd projektbidrag!!!
Ett år utan att kunna sätta upp en sån här dagsaktuell, anti ds pjäs, har varit det mest frustrerande, som jag varit med om i mitt yrkesliv. Det har faktiskt känts, som ett slags yrkesförbud. Ett år har också varit så oändligt lång tid att polletten hunnit, ramla ned hos konkurrerande teatrar som i någon typ av nymornat samhällsengagemang börjat tota ihop egna pjäser, med SD gubbar i. Dock so far utan installationskonstnärer att fastna i hissar med? Nåväl… The more the merrier. Nu kör vi och tackar Göteborgs Kulturförvaltningen och Kulturnämnd, för förtroendet!

-Martin Theorin

Ps. En rykande aktuell grej är f ö att, när jag talade med Anna-Lena Lodenius på bokmässan om att köra ett seminarium, om pjäsens tematik, så var hon genast med på noterna och erbjöd sig att komma ner. Anna-Lena är en av dom absolut tyngsta, när det handlar om granskande, av olika former av politisk extremism. Kolla in henne på annalenalodenius.blogspot.com.

Nedanstående är så motbjudande, att jag tvekar att lägga ut det,
men for the sake of the argument så...

Man talar sällan om dom bakomliggande orsakerna när det gäller rasism. En känsla av att vara trängd, bli en utsatt minoritet i sitt eget land, att ens manlighet, är hotad etc. En man med "utomnordisk bakgrund" hann knappt flytta in och smälla upp parabolen på balkongen innan det här satt på en stolpe utanför hans hus... Vi talar om revir här, man känner att utrymmet krymper och reagerar med aggression. Att riksdagspartierna inte verkar fatta hur det här funkar gör ovanstående till synes rätt klumpiga propaganda förödande effektiv.

Alternativet till ovanstående ariska stormtrupper, med sina små
klisterlappar, är att man gillar folk just för att dom inte är precis
som en själv. (Jag menar hur kul är t ex arisk jazz?) Men då krävs ju
att man inte är för rädd och skitnödig förstås.

Martin Theorin intervjuar Martin Theorin om pjäsen.

M1 -Hej!

M2 -Hej själv!

M1 -Och vad är vitsen med det här då?

M2 -Att kolla in rasismens bakomliggande orsaker, försvåra för SD att ta sig in i riksdagen och ha kul.

M1 -Kul?

M2 -Ja!

M1 -Hur kom du på idéen?

M2 -Jag cyklade nästan in i en nazistisk demonstration på väg upp till Kulturförvaltningen, där jag skulle diskutera mitt senaste avslag. Jag blev upprörd.

M1 -Men känns inte det här lite gjort, antirasism, rör inte min kompis etc?

M2 -I så fall har det ju inte funkat. I så fall skulle vi ju inte ha fascister på väg in i riksdagen nu, eller hur?

M1 -Du syftar på SD?

M2 -Jag har svårt att se dom som något annat än fascismens reformistiska gren.

M1 -Men då kanske det inte är så farligt?

M2 -Inte? Hitler var ju reformist.

M1 -Men varför är dom det... På väg in?

M2 -Svenskarna känner sig trängda, det finns många rasistiska föreställningar om oss också. Fega, snåla, tråkiga...

M1 -Men det är ju absurdt!

M2 -Är det? Om det är något drag som rasister har gemensamt så är det väl en känsla av att vara utsatta för rasism... Se på serberna. Det är väl snarare föreställningen om att bara svenskar kan vara rasister som är absurd... Eller rasistisk då, om man så vill?

M1 -Så vi ska liksom förstå rasismen då?

M2 -Du... Jag gillar vare sig dig eller din attityd. Den här intervjun är slut nu.

M1 -Men du...

M2 -Jag tycker du ska pröva på Stadsteatern eller nån av dom andra konsensuskontroversiella teatrarna här i stan istället... Hej då!

[M2 reser sig upp och går]

M1 -Men...

SLUT

...Och för er som har svårt att läsa ovanstående kommer en renskriven bit här under.

B -Men var du inte rädd?

A -Dö, de enda ja va redd för va att han skölle schuta maj i tasken. De va la intredesprov te nönn jevla idijell förening, eller nött?

B -Kriminell förening?

A -Prexis, der slog du in hövett på speakern!

B -Herregud!

A -Ja han kan nogg pehövas, dom é ju rett töngt bevepnade nu ha-ja-hö-öt.

B -Herregud, menar du att dom kommer tillbaka? Je-zess!

A -Har han nött speciellt sköddshelgon, för klöddpellar då? Du vet, öm döm nackar två såna goa göteborgare som oss, så é dom inne i paradiset å får knölla me 272 oskölder bara så!

[A knäpper med fingrarna.]

B -Ja fy fan ja har sett det på nätet.

A -Ner dom knöllar?

B -Nej, din idiot! ...När dom skär halsen av folk...I Irak, Al Qaida, otrogna som oss. Jag vill fan inte bli slaktad som en gris.

A -Lugn du vet ju hur dom jiddrar, dom her Ali-baba-göbbarna... Föresten har dom säkert Ramadang eller nått.

B -Ramadang! Va fan é Ramadang?

A -Lesér du ette tidningen? Ramadang é fastan! ...Jevla-Ali-Baba-göbbar!

B -Jag önskar att du bara kunde sluta säga så, en gång!

A -Ramadang? ...Ok, då låssas vi vell att han va svensk då, om de nu gör daj lugnare.

B -Dom är flyktingar. Flyktingar! Det har inte slått dig att vi borde välkomna dom istället för att kalla dom... "Ali Baba gubbar"?

A -Varför de om dom rånar oss?

B -I dont belive I'm puttin up with all this racist crap... Röstar du på SD eller?

A -Och om så vore, ja röstar vell på vem fan ja vell?

B -"Om så vore!" It so happens att dom är fascister! Reformistiska fascister visserligen, men fascister!! Se på Hitler.

A -Ja vadå?

B -Ja han blev ju vald!

Slagkraftig dramatiker utan stöd...

...I nära tjugo år har dramatikern Martin Theorin och hans Teater Pugilist rört om i Göteborgs kulturliv. Dessutom för Martin Theorin själv en evig mot det traditionella kulturetablissemanget. Hans senaste projekt riskerar att inte få premiär som planerat på grund av uteblivet ekonomiskt stöd.
...Men just nu är uppförsbacken ovanligt brant, och hans nya pjäs Arbetets söner och ways of the badass som tar upp faran med Sverigedemokraterna och deras allt fler sympatisörer, lär inte få premiär utan ekonomiskt stöd.
...Det är resursslöseri att pjäsen inte sätts upp, säger en besviken Martin Theorin.
...Theorin ryter ofta till mot kulturpolitikerna och teatervärlden. Teater Pugilist har gång på gång fått avslag från Statens Kulturråd samtidigt som institutionsteatrarna regelbundet får stora summor.
...Han kritiserar öppet kulturpolitiken och teaterbranschen och tror själv att han ses som lite obekväm.
...Det finns ett slentriantänkande att institutionerna är bättre.
...Däremot tycker han att Backateatern är inne på rätt spår, även om deras nya projekt Gangs of Gothenburg får en vänsterkrok.
...Gangs of Gothenburg, det är ju patetiskt! Teater ska inte vara något jävla Se & Hör för kriminella. Varför ge dem det? De är ju losers, svaga människor. Hur kan man vara så naiv? Det vore bättre att skildra dem som fick sparken från Volvo än de som säljer knark på Hisingen. Det här är det mest oansvariga sedan Lars Noréns 7:3. Pengarna som satsades på det här borde ha gått till Hammarkullefestivalen istället. Man ska inte göra konst av arslena, utan ge pengarna till dem som verkligen gör något. Man borde avkräva av konstnärer att inte vara socialt och politiskt naiva... Det måste finnas substans och originalitet.

4/7 2009, Göteborgs Fria, Helena Krantz

...Vad har den här med pjäsen att göra då?
Jo, alla behöver något att tro på å kniper det funkar t o m en liten plastbit. Varumärken, ickemateriella värden, kärlek, gud. Det är det livet handlar om (inte prylar). Pjäsen också...
Love peace and revolution!

"Så var det dags igen... Kanske.
Förra gången vi sökte projektbidrag hos Göteborgs Kulturnämnd avslog dom och nästan sänkte Teater Pugilist för tid och evighet på kuppen. Vi överlevde tack vare ett 'överlevnadsbidrag' från Göteborg o Co Näringslivsgruppen. Nu gör vi som sagt ett nytt försök och hoppas på bättre lycka denna gång. (Det känns faktiskt lite som resursslöseri att skriva för soptunnan. Där hamnade den förra, eftersom man inte kan söka för samma pjäs två gånger.)
Hur som helst! I mitten av maj så får vi veta hur det gick.
Och här är jag nu i april, som monstret, i en gammal 30-tals - skräckfilm. Återupplivat av ett kommunalt bolag, som mest blivit känt för att ha lisebergskaniner på repertoaren.
Den nya pjäsen, som jag söker för (inte vård, utan projektbidrag) heter Arbetets söner och ways of the badass, för att dom två huvudpersonerna heter så och ideén till den fick jag en dag när jag skulle åka hiss, upp ifrån tvättstugan, till min lägenhet. Jag skulle just trycka på knappen då hissdörren slits upp och in kliver en finnig yngling (brevbäraren visar det sig) och trycker på en helt annan knapp. (Alltihop sker utan några som helst preludier eller tomma artighetsfraser.) 'Ja, jag hade ju tänkt gå av också' säger jag och trycker på 'min' knapp ännu en gång. Sen åkte vi upp å jag gick av och post-Gösta fick vackert vänta på sin tur och där tog hisshistorien slut...
I verkligheten.
I mitt huvud blev den en pjäs där hissen får tjuvstopp av allt pubertalt knapptryckande. Och vi är instängda. Stämningen blir snart rätt tryckkokar-tryckt och när jag (eller i pjäsen arbetets söner då) inser att brevbäraren är falsk och i själva verket en elev från Konsthögskolan Valand, som förklädd till brevbärare, på Pål Hollenders uppdrag, åker runt å åker hiss, där han provocerar fram bråk och försöker vara ett 'sandpapper på samhället' som ett led i sitt examensarbete, åker tapetkniven fram och medan jag med hjälp av den portionerar ut generösa skivor, av min samlade levnadsvisdom, (det blir mycket tankar om 'invandrarpolitik') börjar en mörk fläck att framträda framtill på 'ways of the badass' snowbordbrallor.
Ja, alltihop framstår som en våt dröm antar jag? Men något mera om Arbetets söner och ways of the badass vidare öden och umbäranden tänker jag inte berätta för er nu. Men ni har såklart redan räknat ut, att det handlar om motsättningar ung - gammal, svensk - invandrare?
Det är där Sverigedemokraterna skördar sina största framgångar... (Och t ex sossarna sina största nederlag.) Jag tycker inte att den här utvecklingen är särskilt lyckad, så jag skrev en pjäs om det. Sociala och moraliska frågor, det är det som Teater Pugilist handlar om. Om vi sedan får en möjlighet att ställa dom är en helt annan sak. Det avgör Göteborgs Kulturnämnd... Någon gång i maj."

Martin Theorin

 

Ps. Jag har länge försökt få t ex Göteborgs Stadsteater att spela något jag skrivit och har nu efter snart 20 år kommit till fikastadiet med den konstnärliga ledaren (inbokat å avbokat i 2 år nu). Hon har även varit inbokad 2 gånger för att se föreställningar på Teater Pugilist... Det har blivit lite missat. Inget personligt, bara prioriteringar antar jag...
Det gäller att ha ett sinne för humor i den här branchen. Nedanstående är dock inget practical joke utan kul på riktigt.

Martin Theorin

 

"Vad var nytt i denna moderna variant av engagerad politisk teater? Kanske bristen på uppenbara budskap, eller tydligt engagemang?...

...Annars tycker jag att Hunger är en slätstruken, långdragen och oinspirerad föreställning. Tyvärr!
För att bjuda in något nytt omtumlande och experimentellt till Stadsteatern var en strålande idé. Synd bara att man inte vågade sig på något djärvare och mer chockerande. Varför inte pröva med Martin Theorins och hans Teater Pugilist??"

Kajsa Öberg Lindsten, Nättidningen Alba

 

Ps. Hissen i pjäsen är f ö en metafor för hjärnan... Som en bur av fruktan och hat. Den pajade hissen/hjärnan funkar som typ Sverigedemokraterna. Visserligen kommer ingen in men man kommer ju fan inte ut själv heller!
Jag menar, killarna i SD... Hur mycket livsglädje utstrålar dom?

Martin Theorin

Ps. Det är kul att läsa i GP på nöjet "Hur bra Göteborg mår som teaterstad" å kolla in självgratulanternas tomteparad. Där ingen har något på G som handlar om den ekonomiska krisen, eller att SD kanske kommer in i Riksdagen i år utom undertecknad då... Som förmodligen inte får något Göteborgs Kulturnämnd i år heller.

Martin Theorin

Ps. Ps. Ps. På tal om sinne för humor...
Avslaget från Statens Kulturråd har kommit. Motiveringen "Kulturrådet prioriterar rövslickare. Och bara från stockholm. Plus att pappsen gärna får vara i branchen"... Bara skoja.

"I det långa perspektivet har något drastiskt förändrats i vårt samhälle, så som ansiktet på Donatella Versace eller Mickey Rourke: Det som var vackert har blivit fult och förvridet. Något man inte kan se eller inse själv. Arbetarrörelsen Folkets Hus har blivit bingolokaler... Kan man privatisera kriget i Irak så kan man banne mig privatisera sjukvården. Kan man sälja Systembolaget så kan man sälja både äldreboenden och allmännyttan."

Liam Norberg

 

Här nedan följer en liten tjuvtitt på hur det kan vara att
kommunicera med en stor och mäktig teater. Paranoia ligger
inte för mig, annars hade jag säkert tyckt mig spåra en
viskning av ironi i Jacobs undran om inte kolsyran i mina
pjäser skulle försvinna på Dramaten. Men det är klart, han vet
kanske inte att jag redan är Sveriges mest avslagne
dramatiker och därmed van vid att avfärdas, understundom med någon tungfotad ironi som slutkläm.

Skickat: den 10 maj 2009 18:54
Till: Dramaturgiatet
Ämne: Martin Theorin

Hej!

Skickade en pjäs till er för ett bra tag sedan.
Då jag inte hört något från er tänkte jag att det
kanske kommit bort i hanteringen (eller i posten?)
Hur som helst, här kommer ett nytt ex.

Vore tacksam om ni hörde av er och berättade om ni
är intresserade av att sätta upp den eller inte.

Med vänlig hälsning
Martin Theorin
Tfn: 0739-304182
Molinsgatan 15
411 33 Göteborg

2009-05-12

Hej Martin.
Kraften i dina texter är att du revolterar mot
samhällets institutioner. Du slår hårt mot det
etablerade, det är väl därför din teater heter
Pugilist? Men varför söker du dig då till Dramaten:
varför vill du bli spelad av ”motståndaren” så att
säga? Tror du inte det finns en risk att dina
pjäser förlorar sin kraft om de spelas på t ex Dramaten.

Med vänliga hälsningar
Jacob

JACOB HIRDWALL
Dramaturg / jury Puls på Sverige
Kungliga Dramatiska Teatern
The Royal Dramatic Theatre

Datum: Mon, 18 May 2009 21:26:14 +0200
Till: Dramaturgiatet <DRAMATURGIATET@dramaten.se>
Konversation: SV: Martin Theorin
Ämne: Re: SV: Martin Theorin

Hej Jacob, jo det är ju en tanke ... det där med att slå mot
det etablerade. Fast jag tror nog att jag är mer präglad av
alla jurister i familjen. Nihilism är inte min grej riktigt.
Snarare rättvisa och att våra institutioner används på bästa
sätt. Därför är t ex min nästa pjäs ett resultat av min oro
för att Sd skall ta sig in i riksdagen. Vad det gäller att
kraften skulle gå förlorad i texterna på Dramaten, har jag
aldrig sett det så. Det brukar väl inte hända? Jag är hur som
helst beredd att ta risken. Som sagt, jag är glad om pjäsen
spelas och är övertygad om att den bedöms på egna meriter.

Med vänliga hälsningar
Martin Theorin
Teater Pugilist (namnet kom jag på för att
det är min hobby och något folk kommer ihåg!)
Tfn: 0739-304182
Molinsgatan 15
411 33 Göteborg

2009-06-11

I själ och hjärta - 4028

Hej Liza/Martin.
Vi tackar nej till I själ och hjärta II.
Men din nya pjäs du nämnde läser jag gärna
när den är klar.

Trevlig sommar önskar
Jacob

JACOB HIRDWALL
Dramaturg / jury Puls på Sverige
Kungliga Dramatiska Teatern
The Royal Dramatic Theatre

Hej Jacob!

Den nya pjäsen existerar dessvärre inte. Brände den i
vredesmod när min senaste ansökan avslogs av Kulturnämnden
Göteborg. Brände faktiskt en hel hög pjäser när jag ändå var i
gång. Så nu gäller det bara att dö så fort som möjligt så
stiger värdet på de tre resterande som finns kvar och en
trevlig sommar till dig också!

Martin Theorin
Teater Pugilist

Jag måste medge att ovanstående är ren bullshit som kag skrev för att jag insåg hur bra "Arbetets söner" i själva verket var och därmed hur enkelt vore det därmed inte att plundra den på storyn. Shit idéerna är mitt kapital, vad skulle jag göra utan dom. Gå in i en propeller som Hemingway försökte eller jobba på en instutition?

Avslutningsvis... Världen går inte under för att Martin Theorin inte får sätta upp sina teaterpjäser på Dramaten men "I give you music and you giv me shit" sade Johny Winter på Roskilde 1984 och gick av scenen när nån slängde en ölflaska på honom. Folk har hört av sig och vill att jag skall skriva deckare. Livet efter 50 behöver kanske inte bara bestå av socialbidrag och viagra. Det kanske kan bestå av att... Besegra sin höjdskräck och paraglida med en vacker kvinna, som här där jag fyller 50. (Viagran donerar jag till alla de teaterchefer etc som jag stött på under dom här 20 åren, som inte haft stake nog att sätta upp mina pjäser.) Har f ö tagit upp måleriet på nytt, efter 30 år och suprise! Det säljer. Kolla in på Grejer å köpa!

...Martin när han övar på att ha konstnärsångest.
Kanske blir den en gång lika fin som Jasenkos eller Marcus Birros?

"I got a point where having done experimental theatre in New York for 10 years, I was just getting sick of it... Wasn't conciderd valid by theatre insitutions or anyone really. The only support came from this little group of people that I was friends with..."

Anthony Hegarty, Mojo, May 2009

 

En kul grej hände på bokmässan härom sistens. En god vän är kompis med Anna-Lena Lodenius och skulle träffa henne vid en monter, och hon kom ångande med den här "jag var också en alkis" boken i högsta hugg av Marcus Birro, som hon tyckte "var så bra". Hon läste lite från sidan 1 bara för att visa bara hur bra. Det handlade om någon wannabe - dramatiker vars alkoholism tydligen inte var riktigt äkta utan bara någon typ av karriärsknep för att skriva bättre pjäser. Mitt damsällskap sade "men det låter ju som du!" och det var så typiskt. Inte ens min alkoholism var fin nog för kulturetablisemanget (dit Marcus Birro hör).

Några grejer (förutom mig själv) som jag vill rekomendera.

Teater Uno som våren 2010 har premiär på Strindbergs Karl XII och som vi skall samarbeta med (om vi nu får några stålar att göra Arbetets söner och ways of the badass). ABF Göteborg är det tänkt att vi skall köra ett seminarium med i samband med vår premiär (återigen om den blir av. Det börjar bli tjatigt det här, men förtjänar att upprepas).
Även ABFs övriga arrangemang är väl värda att kolla in!!

Avslutningsvis... Vad vore väl själen om den inte hade en väldeffad och sensuell manskropp att bo i? Den skaffar man sig lämpligen, samt nödvändiga kunskaper i The noble art... (plus näsblod) på Majornas boxningsklubb. "Heja blåa vita grabben, du får inte jabba, M...B...K!"

Lite allvarligare... En idol gick bort häromsistens. Willy Deville. Tråkigt när någon så begåvad dör så ung, inte 60 en gång. Han får väl trösta sig att han kunnat bli tvångsadopterad av S Osten i stället och tvingad att spela barnteater på Unga Klara... A fate worse than death?

Kolla f ö gärna in omslaget till den här hemsidan. Där finns det en affisch till Arbetets söner och ways of the badass. Där misslyckas jag med att stava mitt eget namn. Låt oss inte få hybris här. Alla kan bli dramatiker t o m vi som inte kan skriva vårt eget namn... Go for it!

-Martin Theorin